Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det är som att cykla brukar man säga, men va fan menar man med det egentligen? Jag har gått och köpt en cykel nu för inga pengar och tänkte att jag skulle ta en tur innan den rostar sönder eftersom den stått i trädgården i snart två månader. Hade det inte varit för att den redan är grön så hade jag nog gissat att det växer mossa på den.

Nu är ju jag van vid att köra en motorcykel som väger närmre 190kg mer men den är tusen gånger enklare att ta sig fram med än min cykel. Jag trodde faktiskt att det bara skulle vara att hoppa upp och trampa men ack vad jag bedrog mig. För det första så är balansen noll, för det andra så fattar jag inte när jag ska växla, vilken av växelspakarna jag ska använda och åt vilket håll jag ska vrida rattarna. Dessutom så har jag köpt en cykel utan stöd! Är det meningen att jag ska ha med mig ett mobilt depåstöd?

Tanken på att cykla var härlig, jag såg mig själv glida fram lite sportigt med musik i hörlurarna och fart i benen men det var absolut ingen fart i cykeln, jag tror hjulen är för små. När jag har den på den trögaste växeln (om jag har hittat den) så trampar jag som en dåre och det går inte snabbare för det. Ja i vilket fall som helst så har jag i alla fall gjort av med fler kalorier än om jag suttit kvar i soffan, fast då hade jag inte cyklat hem till mamma och ätit glass förstås.

Idag betalar jag redan dyrt för min wakeboardrunda som jag fick till igår. Jag kämpade som fan i fredags med att komma upp på den där brädan och när jag till slut fick till det så orkade jag inte fortsätta.

Igår var det därför dags att gå vidare med lektion nummer 2 – stå kvar. Jag kom upp på tredje försöket och sedan stod jag där som Bambi på hal is och vägrade släppa. Pappa drog mig runt hela ön och när jag väl kom till bryggan så var jag som en fisk som försökte stå på sin stjärtfena, benen bar mig inte längre utan jag fick ta hjälp för att kunna stå.

Jag har egentligen bara ont från halsen och ner till fötterna.

På väg hem från ön så var jag tvungen att beblanda mig på vägen med alla andra losers som också har slut på sin semester. Jag irriterar mig sjukt mycket på att folk som inte kör fort ligger i vänsterfilen, DET FINNS EN LÅNGSAM FIL TILL ER PÅ HÖGER SIDA!

Enda tillfället som jag ger fingret till någon är i bilen och jag skäms för att behöva erkänna det men idag så kom det helt ofrivilligt upp, jag ber om ursäkt till dig DIN DUMMA JÄVEL SOM INTE KAN KÖRA BIL!

När jag ändå är i rätt sinnesstämning, så vad är det med den där bittra saltgurkan på Mc Donalds? Varför ska man förstöra en helt ok hamburgare genom att slänga i den där gröna, slemmiga, föredetta gurkan? Hur många av Sveriges befolkning behåller den på sin burgare? Är det inte dags snart för en nationell omröstning? Mitt förslag skulle vara att man byter gurkan mot ketchup. Vem vill inte ha ketchup på sin Big Mac? Jag ska nog redan nu sätta mig och skriva ett välformulerat (hot)brev till ledningen för Mc Donalds.

Så, nu är semestern slut! I skrivandets stund så är det fyra timmar och tretton minuter kvar av min sista semesterdag. För att utnyttja den till fullo så borde jag egentligen stanna uppe till klockan tolv, fast på något sätt så verkar det som en dum idé eftersom jag kommer få betala för det imorgon bitti.