Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Ooh, jag är galet imponerad av mig själv nu!

Jag hade 5 kycklingfileér i kylen som jag skulle göra något med. Så jag skar upp dom och proppade i gorgonzolaost i mitten och lindade bacon runt klumparna, saltade och pepprade. Sedan brynde jag dom i stekpannan och stoppade efter det in dom i ugnen i cirka 25 minuter.

Jag är inte van vid att njuta av mat som jag lagat själv eftersom det sällan inträffar, varken att jag lagar mat eller att den blir så god så att jag njuter alltså.

När jag någon gång lyckas med en rätt så här så vill jag att hela omvärlden ska få dela med sig av min matlagningskonst, så jag messade genast min jobbarkompis och frågade om hon ville ha lunch imorgon.

Mitt huvud sväller som en kanelbulle på jäsning, min näsa kleggar igen med grönt slem vilket tvingar mig till att andas med munnen, huvudvärken sprider sig som om det blöder i hjärnan, revbenen värker när jag försöker hosta upp slemmet som sitter i strupen, lungorna har krympt till golfbollar, jag blir andfådd av att finnas och det rasslar i kroppen så fort jag försöker andas.

Har jag fått lungcancer? Aids? Lunginflammation?

Jag är för jävla trött på att vara sjuk nu, trött på att prata om min ynkliga förkylning, trött på att se blek och glåmig ut, trött på att störa grannarna med min hosta, trött på att vara trött!

Jag ger den en dag till eller två sen ska jag kontakta Runar och be honom heala mig med handpåläggning.

Så, nu ska jag bli frisk!

Jag tog vägen förbi apoteket efter jobbet och storhandlade. Det blev hostmedicin (med morfin 🙂 som jag ska hälla i mig ett par gånger per dag. Frågan är bara hur jag ska kunna få i mig den på morgonen eftersom jag inte får köra på den, ja det löser sig nog.

Sen blev det ögondroppar, förkylningsbakterierna har spridit sig in i mina ögon vilket gör dom härligt röda och kliande. Ögondropparna i sig gjorde i och för sig att det sved till ordentligt, men det är säkert bra.

Som komplement till det receptbelagda så köpte jag nässpray och alvedon, nu jävlar ska bacillerna bort! Inte för att något av ovanstående egentligen gör något mer än lindrar men om jag tror att jag är frisk så kommer jag att bli det. :blond

Årets sista bankörning är på torsdag och fredag, men jag har insett för länge sedan att det är kört för mig ändå. Inte ens höststarten på min badminton på torsdag kan jag vara med på, dåligt!

Något som däremot är hiskeligt positivt är att det bara är fem dagar kvar tills jag börjar på min nya tjänst! Ett litet problem i sammanhanget är att kontorsstolen som jag skulle beställa har sex veckors leveranstid….mummel!

I samband med mitt nya liv (under kommande vecka eller två) så lagade jag omelett till frukost i morse. Eller så här, det var meningen att det skulle bli en omelett men eftersom jag är så totalt bortkommen i köket så blev det mer äggröra än omelett, nej det blev inte ens i närheten av en omelett om jag ska vara helt ärlig (vilket jag alltid är).

I helgen stod jag och studerade min bror när han lagade värsta gourmeomeletten och en sån tänkte jag göra idag, men jag måste ha tittat bort när något väsentligt hände för resultatet blev ju så olikt hans.

I vilket fall så stod jag helt naken i mitt kök och gjorde detta. Det är en enorm frihetskänsla av att kunna stå naken i sitt eget kök utan att någon ser en och laga frukost/lunch/middag, whatever. Jag är för övrigt en anhängare av kläder, det är skönt med kläder men just idag så kändes det riktigt schysst att inte ha det.

Mitt tips till er som inte har provat det här, stek inte bacon naken! Det gör man bara en gång.

Han sa ”Solan”!

Jag pratade precis med min bror och han berättade att min brorson imorse hade sagt ”Solan”! Fantastiskt!

Idag börjar mitt nya liv……för en vecka framåt eller två. Jag har frossat alldeles för mycket sista tiden så nu är det dags att jag får lite ordning på min kost igen (som om jag någonsin har haft det). Meningen var också att jag skulle ut och röra på mig lite, men eftersom min jävla förkylning aldrig släpper så ser det mörkt ut med mina gymnastiska övningar för tillfället.

Om jag har motion i tankarna, räknas det som att jag är hälsosammare då?

Igår när jag flög hem från Norge så kom jag återigen att fundera över fenomenet killar-som-flyger. Av någon anledning så kommer grottmänniskan fram i killar när de flyger.

Sist jag flög till Göteborg så hamnade jag i mitten av två typiska businessnubbar som bara utstrålade ”viktig”! Om jag som hyfsat liten tjej sitter i mitten så kan jag väl få ett armstöd till befogande i alla fall?

När frukosten kom och serverades till mig så skickade jag den vidare till killen som satt innerst av ren hövlighet bara, jag fick ju mat precis efter honom i vilket fall men han såg på mig med ögon som nästan började tårades och tackade så hemskt mycket. Det var som om han upplevde hövlighet för första gången i sitt liv.

När man sedan landar så ska alla dessa viktiga människor av planet först av alla, det finns inte en chans att du kommer ut i ”korridoren” om du inte bufflar dig ut.

Igår när jag flög så hamnade jag bredvid en vanlig ”viktig” kille. Han började med att slänga jackan på mig när han skulle ta av den utan att ens lägga märke till att den hamnade rakt i mitt ansikte. Sen att jag fick hans armbåge i sidan när han skulle sätta på sig bältet gjorde inte saken bättre, fast det märkte ju inte han.

För ett par år sedan så flög jag till Dominikanska och hamnade ett par stolsrader ifrån en full finne och hans familj. Det var nog det värsta jag har varit med om. Han söp, söp, söp och söp. När han sedan blev full och aggresiv och blev nekad mer sprit så började helvetet. Han skrek och bråkade, slet bort stora hårtussar från sin frus huvud, nekade sina barn ”apmaten” som serverades och hotade med allt möjligt om han inte fick sprit.

Kaptenen var ute 2-3 gånger för att lugna honom och inte ens hotet om att vi skulle nödlanda i New York för att slänga av honom fick honom att lugna ner sig. Till slut så satte sig en finsk flygvärdinna bredvid honom och gav honom en lättöl att smutta på. Där fick han sitta kvar de timmarna som återstod av resan.

Varför serverar man så mycket sprit till folk som flyger? I flygplanet så visar folk redan sina dåliga sidor, varför ska man då blanda in alkohol som bara förstärker dessa egenskaper?

Jag kan idag inte förstå att det finns människor som vill bli flygvärdinnor och stewards som måste umgås med grottmänniskorna instängda i ett litet utrymme långt uppe på himmeln utan möjlighet att fly, de förtjänar all respekt.

Nu är jag nyss hemkommen från Trondheim. Helgen var riktigt bra trots att vädret växlade mellan regn och duggregn.

Lördagkvällen tillbringade vi långt uppe i bergen på en laxfiskeanläggning. Det var en underbar natur runt omkring och hade bara solen tittat fram så hade det varit sagolikt vackert.

Min lilla brorson har retat mig hela helgen, han går fram och ställer sig framför mig och pekar på mig och säger: Kaaattis. Han vet mycket väl att jag inte heter så och varje gång han kallar mig för Kattis så säger jag; nej, Solan. Då tittar han på mig och upprepar; Kaaattis!

Vore han inte så tokigt söt så skulle jag bita honom.

Förkylningen har inte släppt än, det är stiltje i kroppen om det inte är värre till och med. Idag var jag så slut så när jag blev lämnad på flygplatsen så hade jag glömt min handväska i bilen om inte min bror hade haft huvudet på skaft. När jag hade fått checka in och lämnat bagaget så gick jag till 7-eleven och köpte en dricka för att ha på planet (1st 50cl läsk plus ett paket cigaretter= 100 nok). Den blev jag naturligtvis av med 2 minuter senare i säkerhetskontrollen, jag vet inte hur jag tänkte där faktiskt, jag skyller på att förkylningen gör mig matt i huvudet.

Ett ps angående cigarettinköpet, jag rökte ingenting måndag – torsdag men har gjort av med ett paket sedan dess. Ska fortsätta att sluta med det imorgon.

Idag var en dum dag att komma tillbaka till jobbet på. Alla spottade och fräste och till slut smittade det av sig på mig också. Blä. Dessutom så rasade det in 140 mail i morse, well hey….jag har ju trots allt varit borta i TRE dagar från jobbet?!

Inte ens min skönsång i bilen på vägen hem fick upp mitt humör på den nivån det borde vara.

Igår däremot så var det roligt. Jag hade bestämt mig för att inte ligga hemma och vara sjuk längre utan åkte till kursen som min nya chef anordnat ute på Munsö. Jag skulle vara med lite som observatör och en hel del för att lära mig själv om ämnet presentationsteknik.

Hela dagen bestod i princip av övningar för att lära sig att våga göra bort sig eller våga göra fel. Bara på de få bitarna jag var med på så hann jag uppleva hur kroppen kämpar emot det den tycker är pinsamt eller larvigt. Det var givande och läskigt, på en och samma gång men någon teaterapa lär jag aldrig bli.

Min rygg är öm idag efter alla hostattacker jag haft under dagen, det kanske var lite tidigt att gå tillbaka till jobbet, men vad är alternativet? Att ligga hemma bara för att hosta? Nej tack!

I fredags så hade jag ett oöppnat 6-pack toarullar, idag så är det en och en halv kvar i paketet. Min näsa har skavsår!

Rakat benen och diverse övriga kroppsdelar som vanligtvis är behårade (alltså på människor i allmänhet), målat naglarna, tvättat håret och packat finkläder. Nu är jag redo för släkten!

Hmm, vill förtydliga att jag inte kommer att visa mina före detta håriga delar för någon i släkten, det fick en konstig och lite bisarr svängning när jag skrev det, men känner man sig fin inuti (kläderna?) så syns det nog utåt. Yack, vad gammalmodigt det där lät. Ibland skriver jag som att jag är en gammal tant, jag är faktiskt bara strax över trettio, så det så!

Det ska bli roligt att träffa mina kusiner, trots att jag inte förstår vad dom säger. Jag har lyckats skaffa mig släkt i Trondheim, den del av Norge som inte var med i kursen ”lär dig artikulera”.

Jag ska le, kasta med håret och skratta lite då och då och bete mig som en äkta stereotypblondin, det går alltid hem!