Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Tvättar! Hur mycket tråkigare kan det bli? Visserligen så är det sjukt skönt att ha alla kläder rena efteråt men ändå, det finns väl folk man kan betala för att göra sånt?!

Nu har jag bytt tillbaka till mina duntäcken igen, det blir ganska tungt att sova med två täcken på sig.

Mina favoritsängkläder som jag köpte i Sydafrika åkte på och dom är så fantastiskt sköna. Hur mycket mjukmedel man än har i när man tvättar så är dom ändå så där härligt prassliga när man bäddar in sig.

Det är säkert barnarbetare som suttit och broderat och haft sig för att jag ska bli nöjd (nu kommer jag bli påhoppad för att jag uppmuntar barnarbete, men va fan).

Nu fattas bara en muskulös och varm kropp som håller om mig när jag ska sova. Jag begär inte speciellt mycket, han ska bara finnas där och sova sked med mig när jag somnar och får gärna försvinna sedan…..eller nej. Han bör nog finnas där på morgonen också så att jag kan kramas lite när jag ligger och snoozar alla fem gångerna, men sen får han försvinna, eller ligga kvar. Det viktiga är att han inte är i vägen för mig när jag vimsar runt och ska göra i ordning mig för att åka till jobbet.

Den här påsen fick jag idag i ett kuvert med posten av en varuhuschef hos oss.

Han har tröttnat på att jag aldrig blir frisk och skickade därför en påse med ett hemligt pulver i. (Nu vill jag passa på att försvara mig lite med att säga att jag är mycket piggare än för ett par dagar sedan.)

Han påstår att det är ett turkist mirakelmedel mot förkylningar. Om jag löser upp pulvret i kokande vatten så kommer min kroppstemperatur att stiga med 2-3 grader (feber?) och jag kommer må lite skumt ikväll, men imorgon när jag vaknar så kommer jag vara helt frisk.

Det låter helt fantastiskt….skumt.

Vågar man prova?

Jag förstår ju ingenting av texten på baksidan förutom att det innehåller parasetamol, klorfeniraminmaleat och psödoefrin HCI! Det säger mig verkligen ingenting.

Tänk om jag blir alldeles konstig!

Varenda gång jag åkt på långresor så är ju flygresan det värsta, man sitter trångt i en framåtlutad position och kroppen ömmar överallt efter några timmar. Ett par gånger så har jag blivit erbjuden små fina piller som ska göra att ”jag klarar av resan bättre” eller att ”jag sover genom hela resan”.

Nu har jag aldrig vågat stoppa i mig dom pillrena eftersom jag är ett kontrollfreak och behöver ha koll på det som händer runt mig. Hur kul vore det om man stoppade i sig ett sånt piller och kommer fram som ett paket?!

Vi får se om jag vågar dricka upp knarket eller inte. Om ni inte hör av mig på ett par dagar, var vänlig och kontakta min mamma. 😉

Apropå konstiga saker (inte för att jag pratat om det på länge men apropå var ett bra ord att börja meningen med). En vän till mig kan inte gå rakt när han röker och är trött, vilket låter lite som en nikotinfylla, (prognosen är gjord av mig utan att kolla upp fakta).

Jag har problem med att jag får lock för båda öronen när jag blir hungrig. Det låter skitfjantigt men det är faktiskt riktigt störande eftersom det leder till att jag pratar konstigt för att jag hör mig själv på ett konstigt sätt. Jag undrar om det blir något slags baksug i tarmarna som gör att locken täpper till öronen, eller locken…nu finns det väl inga fysiska lock men hur det där fungerar vet inte jag.

Så när jag ska hålla kurs eller liknande så är det viktigt att jag äter ordentligt innan, annars så tror folk att jag blivit galen när jag stannar upp för att lyssna på mitt eget eko.

Undra om alla har knassaker för sig som man är så van vid att man inte ens reflekterar över det själv. Jag har en fix idé om att alltid lämna sista tuggan när jag äter ex hamburgare (vilket jag naturligtvis aldrig gör eftersom jag är så hälsomedveten ;). Jag har nog aldrig ätit upp sista biten, det är bara så.

Jag har också väldiga problem med att använda samma tandborste på morgonen som jag använde på kvällen, tänderna mår bäst av att få varierad tandborstning inbillar jag mig (pucko), därför har jag alltid ett par stycken att välja på.

Vad har ni för underliga ritualer för er?

Ja, så var det söndag igen.

Nu börjar min ledighet börjar. Min syster har sovit här sedan i fredags och även fast jag tycker det är roligt med hennes sällskap så börjar det krypa lite i kroppen efter tre dagar. Jag har vant mig vid att det bara är jag hemma hos mig och när det plötsligt är en till person så vet jag inte vad jag ska göra av mig.

Vi fungerar på lite olika sätt, jag är Monica och hon är Rachel.

Efter en helg med henne så är det samma saker som jag stör mig på, hennes handduk ligger/hänger någonstans förutom i badrummet, toalocket är aldrig nerfällt (en killes dröm), Murres hundskålar står alltid kvar på golvet odiskade och Murres hundhår ligger precis överallt.

Jag försöker att inte bry mig så mycket eftersom det faktiskt är jobbigt att vara pedant och jag tror att jag har kommit en bit på vägen….men nästa gång får du diska hundskålarna Kattis! 😉

En av fördelarna med att hon är här är att jag får mat, jag står handfallet och tittar på när hon gör mat och tar istället hand om disken efteråt. Man gör det man kan.

Idag fick jag leka med Wille igen, han blir bara sötare och sötare, jag svär! Men han retar gallfeber på mig när han så medvetet kallar mig för Kattis hela tiden. Morr!

Nu är det verkligen höst, det går inte att bortse från det längre när det blåser och ösregnar ute och termometern visar på 7,5 grader. Går man in på smhi så har dom dessutom satt ett plustecken framför siffran 5, för att man ska veta att det inte är minusgrader, burr.

Mina små sandaletter står och hånar mig i hallen, jag ska nog straffa dom genom att lägga in dom längst in i en mörk garderob.

Jag har blivit skogalen. Jag bara måste ha fina små skor, sen om jag kan gå i dom eller inte spelar inte lika stor roll. När det kommer till vanliga höst/vinterskor så är det inte lika spännande.

Idag tog jag det tunga beslutet att ställa av min motorcykel för ett halvår framöver. På det beslutet kommer jag att spara 2500kr per månad i försäkring som jag inte behöver när den står inlåst. Nu gäller det bara att hitta på något annat som jag kan lägga dom pengarna på. 🙂

Okej, hur nördig kan man bli?!

Eftersom min skitförkylning inte tillåter mig att göra något roligt och absolut inte att gå ut ikväll heller så kom jag och min syster på en skitbra idé (det är nu det nördiga kommer).

Jag bjöd in Therese och Kattis hem till mig….tillsammans med deras datorer. Vi lagade schysst mat, oxilé med min systers specialgeggiga sallad till.

Nu när vi proppat i oss en halv ko så ligger Kattis i sängen, Therese i en fåtölj och jag i soffan…..med varsin laptop i knät surfandes facebook.

Visst låter det som en väldigt social kväll? Fast vadå, vi har ju sagt det mesta till varandra redan och att surfa tillsammans är ju roligare än surfa ensam.

Kan det vara en ny affärsidé tro? Jag hyr en lokal, fixar trådlöst internet, lagar mat (okej, tar in catering då) och bjuder in massa folk som får betala 500kr för en kvälls surfande tillsammans.

Alltså facebook…vad är det? Jag tänkte jag inte skulle hoppa på den flugan, men så ”råkade” jag bara registrera mig. Först skrev jag namnet Grön Jöling, men sen så tänkte jag att ingen troligtvis skulle leta efter mig på det namnet så jag skrev in mitt riktiga namn istället.

Det tog flera dagar innan jag förstod grejen med sidan men ikväll så börjar det gå upp för mig hur roligt man kan ha. Jag kan ju gå in på andras sidor och sno deras vänner, utan att ens behöva lägga till den aktuella personen på min lista. Plötsligt så sitter jag och min syster en hel fredagkväll och försöker komma på namn vi kan leta på.

Gamla skolkompisar ploppar plötsligt upp i nya vuxna former med bilder på deras familjer och vuxna liv, det är fantastiskt.

Visserligen så ser jag svartsjukefaktorn i det hela när gamla pojk/flickvänner dyker upp på listorna, så för en gångs skull så njuter jag av att vara singel och få göra precis som jag vill utan att bli ifrågasatt.

Sen så har jag fortfarande inte förstått alla små funktioner man kan lägga till som ex ”är du intresserad av mig? tryck ja/nej”, det borde finnas en åldersgräns på vissa applikationer.

Mitt ansiktsminne är dock inte till mycket nytta när man behöver namnet för att leta, ska jag behöva leta fram en skolkatalog för att hitta folk? Och är det okej att adda gamla killar man har legat med? Jag måste ju ha någon moral i mitt handlande också….eller?!

Jag skäms lite för mitt mogna beteende att skicka en ”poke” på Daniel Breitholtz, men jag kunde inte låta bli.

Jag vill köpa en lägenhet…till! Min granne ska sälja sin lägenhet som ligger vägg i vägg med min och jag har ett galet habegär efter den. Det vore helt fantastiskt att köpa den och slå hål i väggen och vips så har jag en trea på 80 kvadrat.

Det finns bara en miljon problem som står mellan mig och lägenheten….! Darn!

På något sätt ska jag lyckats få tillgång till den där, jag bara ska ha den. Kan man samla på lägenheter eller anses det vara konstigt?

Jag kan redan drömma mig in i hur det skulle vara med en sån stor lya, är jag inte värd den lyxen? Det vore verkligen en bra investering, fast nackdelen med investeringar är att man måste ha pengar för att kunna tjäna pengar.

Ett tag var jag inne på att jag skulle sälja min lägenhet och resa för alla pengarna i ett par år och bosätta mig i en hyresrätt när jag kom hem igen. Att sedan banken kanske skulle vilja ha tillbaka sina pengar vid försäljningen ingick inte i mina planer. Det är alltid någon liten detalj som ska förstöra genialiska ideér.

Ända sen i våras så har jag varit dålig på att titta på tv, vilket inte är någon nackdel i sig men nu när Idol har startat så försöker jag komma ihåg att sätta igång tv´n varje kväll vilket inte är det lättaste.

Jag lyckas glömma det varenda dag tills jag sitter och surfar Aftonbladet eller bloggar här och ser ordet Idol, då jag rusar upp efter fjärrkontrollen och kommer in mitt i programmet.

Serien i övrigt är ganska långtråkig men just uttagningarna både roar mig och får mig att skämmas på samma gång.

Mobbing i tv är inte något unikt för Idol men när det är så direkt riktat till deltagarna så är det både lite fult och spännande att titta på samtidigt som jag skäms för den låga nivån hos juryn när de går på som hårdast. Jag skulle vilja se juryn sitta enskilda och våga säga de saker som ploppar ur utan att ha de andra som stöttar och klappar en på ryggen efter en extra taskig kommentar.

Mycket blandade känslor kommer fram ur mig eftersom jag gillar elaka påhopp…till en viss gräns, man måste ha en viss finess för att klara av konstformen att vara roligt elak och det lyckas de inte så ofta med.

Jag avundas personer som kan sjunga, det är den enda riktiga talang som man föds med, har du inte den så är du körd. Visst kan man lära sig att sjunga bättre men rösten måste finnas där och tro mig när jag säger att jag har letat och letat, men i mig finns den inte!