Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag är tokkär i mina nya stövlar, Murre och Sotis! Med dom på så är snön inget hinder, de bara skakar av sig snön som om den aldrig varit där och värmer mina kalla fötter med det varma fodret. Bara för att jag kan så väljer jag därför att gå genom den djupaste snön på väg till och från bilen. Igår morse när jag gick ut till bilen så svor jag över snöstormen som gjorde att massa snöflingor letade sig in i nacken och i halsen, men sen kom jag på att jag faktiskt gillar snö, så då blev jag glad igen. Med rätt kläder (och snö) så rockar vintern!

Visserligen så det mest skitigt ut på backen när jag tittar ut från jobbfönstret men när man kommer in i småområdena i Bromma så ligger den så ren och fin överallt! Trots att SMHI säger att det ska bli plusgrader mot helgen så hoppas jag att dom som vanligt ska ha fel i sina prognoser. Jag vill så gärna njuta ett tag till.

Åh, my head is spinning!
Jag har en jä**a mess hemma i och med stambytet, jag bor i en rörig kappsäck hos mamma och vi har flyttstäd på kontoret inför flytten imorgon. Just nu känner jag mig lite på bristningsgränsen till ren galenskap. Visst, jag har blivit kallad för Monica med hänvisning till serien Vänner, men jämfört med henne så klarar jag av lite stök runt omkring mig….med betoning på lite. När ”lite” sen ökar till ganska skitmycket så mår jag psykiskt dåligt.

På ett kontor med ca 50 anställda så är det rätt mycket som ska flyttas, dessutom så samlas det enorma mängder skräp överallt som ingen riktigt vill ta ansvar för. Hade jag varit riktigt smart så hade jag gjort som 80% av kontorspersonalen hade gjort, dvs råkat boka möte på annan plats just idag. Av en väldigt lustig anledning så var det till 90% (av de 20% som var här) bara tjejer på kontoret. Min fråga blir därför; var bara vi här just idag för att vi är så extremt bra på att flyttstäda och att det är praktiskt att vi gör det eller är det för att vi är så otroligt korkade och inte har vett att säga nej till att ta allt som rör vår trivsel på kontoret?! Min syn på jämställdheten börjar kännas väldigt skev. Vad ska vi egentligen ha er killar till?!

Ikväll fick jag ett mms med en bild från Jockes olycksplats, Camilla hade varit där och tänt ett ljus. När jag fick meddelandet så gick det rakt in i hjärtat. Hon har varit där många gånger förut och tänt ljus men ikväll så påverkade det mig extra mycket. Det är idag fem månader sedan han gick bort. Genast så kom det en massa fina minnen flygandes rakt in i huvudet och jag log åt dom. Det är så små saker, så små detaljer, inga stora händelser men ändå minnen som etsat sig fast i mig.

Jag kom bland annat att tänka på när vi skulle fika på Brostugan. Han försökte övertala mig att ta mc´n dit men eftersom det var stora mörka moln ovanför lägenheten så svarade jag att man skulle bli tokblöt om man inte valde bil. Han vägrade naturligtvis att köra bil.

När jag var på väg dit så öppnade sig himmeln såklart och det vräkte ner. Ett par minuter senare glider han in på hojen, helt dyngsur men med ett leende så stort att det kunde få vilken surtant som helst att gilla livet. Den dagen satt vi under ett parasoll och pratade om djupa saker som familjeförhållanden, tidigare erfarenheter, drömmar och framtid. Om jag inte hade haft en tid att passa tre timmar senare så hade vi nog fortfarande suttit och pratat, det var alltid lika svårt att slita sig från alla de samtal vi ändå hann med innan han försvann.

Jag saknar dig som fan Jocke!

Nu håller mitt tålamod på att ta slut!

Eftersom det var styrelsemöte idag så passade jag på att åka hem lite tidigare för att se hur det stod till i min lägenhet. Bara av att gå in där gjorde mig dammig och äcklig, det ligger saker överallt och dörrar och masonitskivor står i vägen för hela min existens! Det kliar i hela min kropp av att se röran.

För att inte få ett utbrott så gick jag ut och promenerade tills mötet skulle börja, det gjorde mig lite lugnare. Men, nu måste det nog bli klart ganska omgående, jag kan inte leva mitt liv i stök och bök längre!

Så, nyss hemkommen från en föreläsning ”hur man förverkligar sina drömmar”.

Jag och Josefin fick för oss att det här kunde vara intressant att lyssna på och det var det ju.

Men hur kommer det sig att det bara är kvinnor som drömmer? Av alla hundratals människor som var där så var det bara en kille eller två som man kunde skymta och som troligtvis inte gått dit av egen vilja, om man nu ska vara lite synisk.

Denna stora massa av bröst visade verkligen sin vilja att få veta hemligheten bakom genomförandet av sina mål, för när dörrarna till salongen öppnades så fullkomligt rusade folk in till stolarna. Inom en minut så låg det en kvinna på golvet och skrek eftersom hon blivit knuffad in i ett bord med huvudet före. Jag tror nog inte att det är meningen att man bokstavligen ska kliva över lik för att få det man vill ha. Vi var närmast tacksamma för att stolarna längst bak fortfarande var lediga och gled ner lite skamsna över hur folk beter sig.

Agneta Sjödin och två tjejer till berättade om sina liv, hur de kommit dit de är idag och vad som gjorde att de hamnade där. När sedan sista tjejen klev upp på scen och ville köra grupparbeten med oss så tappade det hela stingen. Det var precis där som jag mentalt försvann från föreläsningen. ”Tala om hur bra du är, blunda och dröm dig bort till en plats där du trivs, öppna dörren, vad finns där bakom? Du kan ta dig dit när du vill…bla bla”.

Jag är en mycket mer konkret person än så. Jag behöver kalla fakta på att jag är bra, gärna graderat så att jag vet hur långt kvar jag har till toppen.

Ironiskt nog så var det första jag hörde när jag satte på radion i bilen; you are so beautiful för att sedan följas av; this could be the first day of my life (Mel C) och elope to Mexico (Wyclef). När en smaklös dj sedan la på Macarena så var förtrollningen bruten och allt blev som vanligt igen.

Nu har jag fått golv! Mycket högre än det var innan dessutom. I golvet ligger dessutom värmeslingor, det kommer kännas så lyxigt att ha golvvärme.

I går kom snön. När jag gick och la mig i fredags kväll så antydde vädret ingenting om att det på lördag morgon skulle ligga flera centimeter snö på marken. Det var naturligtvis en positiv överraskning att vakna till, jag skuttade omgående ut för att leta efter snöskyffeln…som mamma och Peter tagit med sig till Dalarna.

Istället för att skotta så rotade jag fram ett par kartonger med ljusslingor. Efter att ha brottats med rosenbuskar och deras taggar i någon timme så fick jag i alla fall upp en slinga. Nu gäller det bara att mamma tycker att den hamnat på rätt ställe, annars blir det en rond två mot buskarna.

Nu händer det grejer i mitt badrum! Jag har haft möte med byggmästaren som meddelade att nästa vecka så är eventuellt kakling och allt klart! Det låter lite för bra för att vara sant så jag hoppas på veckan därefter. I lördags sprang jag omkring som en yr höna och letade efter lämplig inredning till badrummet. Det är inte ett lätt jobb…..eller lätt är det, det är bara frågan om hur mycket pengar man vill bli av med. Hur kan ett vanligt badrumsskåp kosta upp till 10.000kr? Det är bara ett skåp! Mitt badrum kommer att bli det dyraste rummet i lägenheten, helt klart. Så, om ni vill sno något värdefullt hos mig, så ta badrummet!

Igår fick jag hänga med några kursdeltagare på middag och bowling.
Vi fick en 3-rätters middag som bestod av carpaccio, gödkalv och äppelpaj, riktigt gott (jag hade i och för sig valt ut menyn själv så det var ju inte så konstigt).

Bowling är riktigt kul! Det är visserligen på bekostnad av FU-fingrets nagel men det kan jag stå ut med, den brukar oftast växa ut igen.
Mitt problem är att jag inte klarar pressen när jag kommer för nära mål. När jag ser att det verkligen hänger på min prestation om jag ska vinna eller inte så händer något i min kropp som jag inte kan kontrollera. Jag kan vara hur bra som helst fram till målsnöret men när det är inom räckhåll så skiter sig allt för det mesta. Men, eftersom jag hade presterat hyfsat bra fram tills dess så fick jag i alla fall en tredje plats av 14 personer vilket jag får nöja mig med.

Eftersom jag vet att Anna kommer att kommentera sin vinst oavsett om jag skriver om den eller inte, så får jag väl erkänna att hon var sjukt bra på bowling. Jag försöker alltid sula iväg kloten så hårt jag kan för att kunna välta några käglor av bara farten, men Anna hade precis motsatt taktik och det fungerade ju uppenbarligen också. Jag får helt enkelt prova den varianten när ingen ser och det inte är tävling……men jag måste vinna!

I morse fick jag lite kramar av lilla Wille som sovit över. Det är verkligen lustigt hur man som barn kan sova djupt i ena sekunden för att i nästa sitta upp och kvittra som vilken annan muntergök som helst. Behöver barn ingen startsträcka alls på morgonen?!

Det var inte alldeles enkelt att hoppa upp ur sängen i morse klockan kvart över fem! Men…för att hinna med planet till Oslo så var jag tydligen tvungen att gå upp innan tupparna vaknat.

När Linda och jag väl kommit på planet så var vi superhungriga och blev hyfsat irriterade när dom i allropet meddelade att ”det blivit fel vid lastningen” och att de därför inte kunde ta betalt med kort eller med något annat än norska pengar. Nu hade jag visserligen ett ess i skjortärmen (en norsk tusenlapp), men jag tänkte på hur sur jag hade varit om jag inte haft det.

När vi beställt varsin frukost och fått den serverad och jag försökte ge honom pengen så backade han och sa att den stora pengen kunde han minsann inte ta emot, han kunde bjuda på kaffet/te, men frukosten skulle han behöva ta tillbaka. Jag såg framför mig hur min mat försvann ifrån mig och vi tjatade på honom tills han nöjde sig med de 70 svenska kronorna vi kunde skrapa fram. Bråka inte med mig angående mat!

Vi fick också lära oss att det finns två olika taxor att åka på när man väljer taxi. Den ena resan kan man betala 1000nok för och den andra 515nok (för samma sträcka). Den billigare varianten var dock med en väldigt bakfull vietnames som körde….men det var ju billigt.
På vägen hem så försökte Linda skaffa mig en pojkvän, hon hade ett väldigt trevligt sällskap bredvid sig som hon ansåg vara passande för mig….men jag somnade ifrån deras konversation istället och drömde gott.