Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

För ett par veckor sedan så skrev jag att jag önskade att någon köpte lägenheten med hull och hår. Nu är jag nästan där!

Jag har sålt soffa och köksbord med tillhörande stolar till killen som köper lägenheten och dessutom lovat bort ett par hyllor och gardin med medföljande gardinstång till samma. I morgon så kommer förhoppningsvis en köpare och tar med sig mina tre byråer. Så, den enda större möbel som nu är kvar är sängramen men i och med att den ligger ute på försäljning så kanske den också ryker när som helst!

Ur flyttsynpunkt så är ju det här fantastiskt! Mitt lilla bohag verkar kräva rätt många flyttkartonger som det är. Frågan har nu istället blivit vad jag ska möblera huset med?!

Jag verkar befinna mig i ett stort lokalt allergimoln just nu! Ögonen svider och rinner i takt med näsan. Förlamningen som släppt efter att visningshelvetet nu tagit slut har gjort mig till en ännu mer förvirrad och trött person.
Trots att jag försökt hålla paniken inför dubbla boende nerbäddad i bomull så har den nog funnits där i alla fall, för nu känns det som att allt släpper.

I morse så stod jag med en papperstuss i ena handen och en concealerpenna i andra handen och valde att slänga pennan i toaletten och lägga papperstussen i sminklådan. Man kan ju tycka att det inte skulle behöva bli så uppenbart fel när man bara har två val att välja på, men livet är inte alltid logiskt!

Igår när jag hälsade på min vintergriniga motorcykel, som inte startat på hela vintern, och den plötsligt bestämde sig för att starta så kände jag på mig att turen tittat fram igen!
I morse när jag satt på mäklarens kontor och skrev under säljkontraktet på min lägenhet så tänkte jag att jag inte kunde ha haft mer rätt.

Så, nu har jag alltså gjort mitt livs affär! Lite mer än en normal årslön har jag nu tjänat på min fina lilla lägenhet!
Plötsligt så skiner solen lite starkare och värmer lite mer!

Nu kan jag köpa bil, fixa i ordning flera saker i huset och dessutom leva ett normalt liv i sommar utan att behöva vända på kronor och ören! Eftersom köparen vill flytta in ganska snabbt så är det bara att lägga benen på ryggen nu och springa alla de ärenden som behöver göras inför flytten.

Att inte försöka tänka på lägenhetsförsäljningen visar sig vara en svårare uppgift än vad jag trott att det skulle vara eftersom jag får frågor om den varje dag.
Jag är för tillfället fast i visningshelvetet. Mäklaren tror sig inte ha några problem med att sälja lägenheten för det priset jag vill ha, det är bara det att jag verkar ha lite otur just nu.
Detta innebär alltså att jag kommande helg visar upp den för tredje gången, om man inte räknar med de enskilda visningarna som mäklaren har haft.

Så, jag spelar cool ett tag till och lägger istället ner lite extra energi på att oroa mig för färgsättningen i huset. Jag har sådär ungefär kommit fram till hur jag vill ha det i sovrummet i alla fall och det är ju en bit på vägen. Det är ju ändå där man tillbringar den mesta av sin lediga tid, så det får jag se som en framgång.

En av bonusen med att få flytta är som jag skrivit tidigare att få slippa diska för hand eftersom huset innehåller en diskmaskin.
Jag drar mig ofta alldeles för länge för att ställa mig och diska hemma trots att jag skaffat mig diskhandskar för att slippa komma i kontakt med allt gegg. Ångesten inför diskningen brukar dock sällan stå i proportion till själva utförandet som oftast är över på bara ett par minuter.

Ett av mina syskon (33 år gammal) har dock dragit det hela sju steg längre, och det är den feminina av dom, utan att nämna några namn. Utan att skämmas så har ”hon” stoppat ner all sin skitiga disk i en stor papperspåse och tagit med den hem till mamma för att låta hennes diskmaskin diska den rent.
Nu flera timmar efteråt så sitter jag fortfarande och gapskrattar åt att man ens kan komma på idén och att tycka att det är värt att ta med all sin disk hem till mamma i en påse istället för att göra det själv.

”Hon” förstår inte alls vad som är så roligt och hänvisar till sin extrema diskfobi. Det lustiga i det hela är att vi båda var på middag i Kibbutzen igår och för att vi alla skulle göra någon nytta i köket så satte jag ”henne” på att diska där. Men….hon slapp diska sin egen disk i alla fall!

Idag jobbar jag hemifrån eftersom Fortum ska hit och se om min lägenhet har några brister innan de sätter igång och spränger i gatan utanför.
Det är lite lustigt att tänka på hur pass tillmötesgående vi är i vissa situationer. Jag kan se framför mig hur det skulle se ut om jag skickade en mötesförfrågan till någon och skrev att mötet var någon gång mellan klockan åtta och tolv. Hur många personer skulle dyka upp på det mötet?

Men när det gäller hantverkare, statliga företag och så vidare så förutsätter vi att det ska vara så och rättar in oss i ledet, stannar hemma från jobbet, bara för att sitta och vänta på att någon ska komma och knacka på. Vill man spela rebell och strunta i det så är det inga problem tills man upptäcker den där sprickan i väggen efter sprängningen och inte har något bevis på att den inte fanns där innan.
Vi är som en flock kor som står och väntar på att mjölkas!

Pust! Banken tycker jag är så pass kreditvärdig så att jag förtjänar att ha två lån! Och just för att det är så synd om mig som måste ha två lån så gav dom mig dessutom massor av rabatt på räntan också, eller så var det för att jag är så duktig på att förhandla. Ja, man får väl helt enkelt välja den version som passar en bäst där.

Jag är i alla fall nöjd….och det är ju faktiskt det enda som räknas!

Ibland har man såna där overkliga dagar när man efteråt sitter och funderar på vad man upplevt, ”sa han verkligen så?”, ”gjorde hon verkligen på det viset?” och ”var det där verkligen meningen?”!

Världen är fylld av så otroligt många olika personligheter som ibland inte alls passar ens egen personlighet vilket kan sluta med frontalkrock. Ibland resulterar det i svåra personskador medans det i andra fall kan vara chockerande eller uppgivet skrattretande.

I privatlivet är valet ofta ganska enkelt, man väljer om man vill umgås med sin motsatta personlighet eller inte och sen är det inte mycket mer med det. I arbetslivet däremot så är man mer sällan unnad att välja vilka man ska ha runt sig, vilket också gör att man måste träna på att ha överseende. När överseendet sen tar slut….ja, då får man väl välja att skratta åt det istället.
Idag skrattade jag i alla fall hela vägen hem!

Ovanligt ofta så slås jag av insikten i det fantastiska att jag kör bil. Som en flugviktare, i det här sammanhanget, så framför jag ett fordon på ett par ton, i flera hundra kilometer i timmen, om jag nu skulle känna för det.

Förstår ni hur lyckosamma vi är som har den möjligheten?
Vi kan proppa in oss i bekväma bilar och köra till Italien över en helg om vi vill! Visserligen så skulle det inte bli så mycket tid över för nöjen innan det var dags att åka hem igen, men vi KAN! Det är lite skillnad på valmöjligheter jämfört med på våra mor- och farföräldrars tid.

I morse så satt jag och tänkte på att man på min tid fick lära sig att pumpbromsa för bästa effekt, idag hör det till ovanligheterna att man ens kör en bil som inte har ABS.
Jag är sjukt nyfiken på hur framtiden kommer att se ut för våra framtida barn. Vem vet, kanske så får vi en trend där alla ungdomar får ett minijetplan/helikopter på sin 18-års dag?!

Det krångligaste med att köra bil är tyvärr att man måste hitta platser att parkera den på också. Nu, lagom till att snön håller på att försvinna och parkeringsplatserna åter blir synliga och åtkomliga så har Fortum lägligt nog spärrat av halva mitt bostadsområde för att gräva ner slangar till fjärrvärme eller vad de nu kan tänkas vara.
Frälsad vare den person som tar fram en lösning på en parkeringsfri bil!