Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag vill kunna springa! Bara slänga på mig träningskläder och ge mig ut med Ipodén och springa en mil eller två. Bara tanken på att springa eller jogga ute i naturen känns så befriande.
Nu skulle dock jogging vara allt annat än befriande och troligtvis innebära en smärre hjärtinfarkt för mig eftersom jag får svårt att andas om jag promenerar för snabbt till bilen. Detta är troligtvis orsaken till att jag utvecklat en avsky för allt som har med springa att göra, jag har istället skaffat mig en ståndpunkt som jag alltid tar till när jag blir hotad med snabba aktiviteter – ”nej, jag springer aldrig, jag är ute i god tid istället”.

I oktober så sätter vadet igång med Jenny och Camilla, det ska tydligen göras slut med min vän rökningen då. Mitt förhållande till cigaretterna är starkt, kärleksfullt och extremt beroendeframkallande. I vissa stunder när jag känner mig sådär ynklig och värdelös så finns dom alltid där, rykande, lugnande och med löfte om en säker död.

Så i oktober så ser det ut som att jag får göra två flugor på smällen för att stoppa ekorrhjulet och både sluta röka och sluta att klaga på mig själv. Varför ska jag klaga på mig själv när det finns andra som gör det åt mig, utan att jag ens vet om det och behöver lyssna på det?
Jag vill gärna säga att jag ser fram emot oktober, men jag är mentalt inte riktigt, riktigt där än. Det är en himla tur att det är ett par veckor kvar, och vem vet, jag kanske i alla fall kan prova på det där med löpning lagom tills att snön kommer.

Förra veckan så missade jag all träning på grund av en 3-dagarskurs och en stor nypa lathet. Istället så fick jag en hel vecka utan någon träningsvärk. Igår så var det dags igen för mig och Jenny och gå på monsterpasset.

Vi hade en instruktör som var sådär perfekt galen som fick oss att kämpa på för glatta livet. När spinningdelen körde igång så trodde jag visserligen att hon skämtade med oss ett tag när vi skulle upp och ner på den där jäkla cykeln var fjärde sekund, men efteråt så var jag lika nöjd som vanligt över att ha klarat av det utan att få en hjärtattack.

Som vanligt efter måndagsträningen så föll jag utan några som helst problem in i min bebissömn. Idag på dagen däremot så var jag katastrofalt trött! Hela eftermiddagen så satt jag i ett möte med alla mina chefer, tre stycken som alla ville göra sin röst hörd vilket gjorde att jag kände mig helt överkörd i huvudet när jag kom ut därifrån.

Eftersom Jenny och jag pratat om att träna även idag så var det med fruktan i rösten som jag ringde och kollade om det skulle bli något. Det var länge sedan jag kände mig så nöjd som när hon sa att hon inte kunde och att även hon var totalt slut idag. Det betyder att det inte bara är mig det är fel på!! Så, istället för att åka och träna bort lite överflödigt fett så blev det soffhäng med film! Perfekt!

Det där med karma kom tillbaka som en örfil i morse när telefonen påminde mig om att jag var inkallad på den mer eller mindre obligatoriska cellprovtagningen för i år. Nu får jag ju hoppas att det var själva provtagningen som var karmats resultat och inte provresultatet.

Jag kom och tänka på det här med översitteri när jag låg där obekvämt tillbakalutad i tortyrstolen. Där kan man snacka om att man är i en utsatt situation och man är inte kaxig någonstans faktiskt. Skulle någon utsätta mig för krav i en sån situation så skulle jag ge upp direkt, med eller utan strumpor!

Nu har jag nog ätit kräftor så att det räcker en stund framöver i alla fall!

Igår var det dags för den årliga kräftskivan med klubben, en händelse som man både sett fram emot och fruktat eftersom man aldrig vet vad som kan hända.

Kvällen blev toppenbra och hade inslag av allt det där vanliga; någon som blir för full och ska bråka, en liten brasa i tältet, bord som åker omkull, snapsvisor, personer som ska erkänna sina djupa känslor, ormgropar, kräftor, sprit och västerbottenpaj!

Det här med snaps har jag inte riktigt förlikat mig med trots att jag upplevt ett par midsommrar och kräftskivor i mitt liv. Hur man kan ens tillverka något som smakar så äckligt och dessutom få betalt för att sälja det övergår mitt förstånd. Men å andra sidan så säger det väl en hel del om mitt förstånd också eftersom det trots detta ändå slutar med att jag sitter med ett snapsglas i handen, vad gör man inte för att få sjunga?!

När klockan närmade sig ett på natten så var jag lagom stelfrusen och lite småpömsig och kunde inte vara mer tacksam för att Jennys ex och hans kompis dök upp ändå borta i Länna för att hämta hem oss plus bilen vi kört dit i! Kan det bli mer perfekt?!

Det tog inte många minuter för mig att somna in igår, mycket nöjd efter en rolig kväll!

Idag har jag haft vrålångest! Jag gjorde en liten, men dum sak igår på kräftskivan för att skämta med någon! Det var ingen stor sak i min värld, men nu lever ju inte alla i den, vilket resulterade i att jag sårade personen väldigt mycket. Jag hade verkligen inget mål med att göra någon illa utan försökte bara göra en rolig grej vilket i sig blev helt fel och oerhört onödigt.

Efter att jag nu har bett om ursäkt offentligt, via sms och försökt nå personen via telefon, utan någon respons, så går jag och lägger mig tillsammans med mitt dåliga samvete och hoppas att jag kan ta igen det dåliga karmat på något annat sätt imorgon.

Är det någon som har en extra frys som jag kan låna? Under vissa perioder så blir jag sjukt kreativ i köket. Oftast så har det mest med bakverk att göra men ibland så råkar jag faktiskt laga massor med mat också. Nu på sista tiden så har det blivit lite både och vilket gör att min frys är totalt fullpackad med lådor och påsar med diverse innehåll.

Recept är ju bra att ha, men när jag har provat ett nytt recept som jag gillar så vill jag gärna exprimentera lite för att nå perfektion och i och med att jag nästan alltid dubblar satsen så blir det alltså enormt mycket kakor och bullar som ska försvinna på något sätt när jag är klar.

Det är klart att en del försvinner ner i magsäcken men det är av någon skum anledning oftast roligare att baka än att äta det. Det som är så fantastiskt är att all disk som blir kvar nästan också försvinner eftersom jag nu för tiden är diskmaskinsägare. Om jag hade behövt diska alla skålar och bunkar som jag använt de senaste dagarna så hade glädjen inte varit lika påtaglig.

Om jag nu har riktigt tur på måndag så kanske jag råkar ta en låda med kakor istället för spagetti och köttfärssås när jag går till jobbet.

Idag är det en sån dag då jag skulle vilja bo i mitt hus vid havet, tända en eld i min öppna spis, sätta mig i en skön fåtölj med min supergoa filt och läsa en grym bok eller bara lyssna på bra musik.

Jag är inte bakis, trots kräftskivan vi hade på konferensen igår, men jag är sådär lite lagom seg i kropp och knopp. Som ensam tjej bland alla manliga deltagare på kursen så kanske jag borde ha försvarat den kvinnliga fanan och stannat uppe till slutet, men det är jag ju alldeles för praktisk och bekväm för att göra så jag låg till sängs redan innan tolvslaget, vilket jag var väldigt tacksam för att jag gjorde i morse.

Som en parantes så kan jag dessutom berätta att jag fick årets första myggbett igår, 31:a augusti?!! Jag har klarat mig hela sommaren och åker dit på ett enormt bett sista dagen på sommarperioden, ironiskt!

Nu är det snart helg igen! Tiden går försvinnande snabbt!

Med tanke på mitt tidigare inlägg så kan man ju tycka att en lugn hemmakväll hade passat bra, men jag väljer ofta bort sånt som passar mig bra och går på motsatsen istället.

Jag hann nästan bara hem och vända innan det var dags att kränga på mig skinnstället. Eftersom det är så extrema kylgrader ute nu för tiden så blev det underställ både uppe och nere plus ett par tröjor på det, men jag frös förstås ändå så fort jag gick utanför dörren (min frysperiod har börjat nu).

Det var en massa folk som dök upp i stan och det rådde mer förvirring än vanligt om färdvägen, ingen ville vara tupp i hönshuset. När vi fått en hint om var vi skulle så drog jag och Jenny i förväg medans alla förskte hitta bak och fram på sina hjälmar. Trots att vi tog en enorm omväg till målet så slutade det ändå med att vi fick vänta i nästan en halvtimme på resten av galningarna. Vad dom gjorde och var dom irrade runt är fortfarande ett mysterium.

Så här i efterhand så hade det kanske varit bättre om de inte dök upp, för vi blev vallade in på små kringelkrokiga skitstigar med intorkat kobajs över hela vägen, totalt hopplöst att köra på, men ingen annanstans att ta vägen (på landet kan ingen höra dig skrika).

Det blev en kall kväll med ett par överraskningar längs vägen men jag är toknöjd ändå!

Det här blir lite konstigt med tanke på vad jag skrivit om reklam för inte så länge sedan men jag gillar trots allt fyndig och rolig reklam, all annan reklam skulle jag gärna vara utan. Reklam för mig innebär antingen en kiss- och/eller rökpaus vid tv-tittande eller dags för kanalbyte på radion när jag sitter i bilen.

Dock så finns det ibland några reklamsnuttar som råkar slinta förbi som kan roa mig. Mc Donalds senaste radioreklam tyckte jag var hysteriskt rolig, den där polacken (?) som berättar en rolig historia:
”Det var en gång två sniglar som var ute på vägen. De satte sig på en sköldpaddas rygg. Sköldpaddan började röra på sig. Den ena snigeln klamrade sig fast och skrek till den andra. Nu är jag allt bra hungrig.”

Com Hem´s nya reklam är också otroligt skön, trots att det är ett totalt värdelöst företag. Där sitter de där två bulltanterna i rutan och pratar om deras fantastiska erbjudande medans en katt sitter och tittar på tvn. Ju bättre erbjudandet blir desto mer gapar katten. Det ser sjukt roligt ut!
 
När jag var inne och slösurfade på Aftonbladet så såg jag en banner med texten ”Testa ditt korttidsminne och få svar direkt om du har KLAMYDIA”. Klamydia påverkar hjärnans korttidsminne. Testa och få svar direkt.

Nu är jag mer orolig för mitt selektiva och allmänt dåliga korttidsminne än för klamydia men jag gjorde testet vilket innebar att jag fick se texten ”cykel” i fem sekunder och sen fyra bilder där jag skulle klicka på bilden som var kopplad till ordet cykel. När sedan ordet anka kom upp och bilderna visar en polis, en hylla med te-sorter, bröd och en cykel så gick jag ju bet! Efter att tiden gått ut så får jag upp en text som säger ”Riktigt så enkelt är det ju inte, men nästan. Kom in och köp ett riktigt klamydiatest på Apoteket och få svar inom 24 timmar”.

Tänk om all reklam kunde vara lite genomtänkt och inte så tjatig, då hade världen varit bättre….typ!