Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Åh, vilken dag, idag fungerade allt precis som planerat!

Jo, visst, hur troligt verkar det liksom?!
Jag åkte hem till mamma med två enorma kassar med motorcykelkläder och proppade på mig hela kitet med många suckar och stön innan allt var på. När jag var redo så gränslade jag min älskling och tryckte på startknappen och allt jag fick till svar var; klick klick!
Mitt röda monster var inte alls redo för premiärturen!

Det var inte så mycket mer att göra än att koppla in batteriladdaren och plocka av sig hela utrustningen igen.
Istället för att lägga ner tid och energi på en grinig motorcykel så tog jag istället hand om min bil som fick omvårdnad i form av sommardäck och tvätt. Varför är det alltid sista däcket som krånglar? Allt gick så bra på ena sidan, tack vare domkraften så kunde jag byta båda däcken på en gång och jag såg framför mig att jag skulle få bytt alla på rekordtid men när jag kom till sista så satt det tokfast. Efter en smärre misshandel med hjälp av en slägga och en planka så hoppade det till sist av.

Nu springer jag ut stup i kvarten på balkongen för att titta på min blänkande finbil med de större och tuffare fälgarna på. Är det fler än mig som blir förälskade i materiella ting?
Jag hoppas, hoppas att min hoj är på bättre humör imorgon, men av någon konstig anledning så tror jag oddsen är emot mig, det ska bli spännande att se om turen är på min sida!

Vet ni hur mycket damm som samlas ovanpå köksskåpen efter ett par år och ett stambyte?
Jag är väl medveten om det nu! En stund så var jag faktiskt övertygad om att ovansidan på skåpet faktiskt var brunt och hårigt från början, men när jag började skrubba lite hårdare så insåg jag att så var inte fallet.

Eftersom alla pedantiska delar i min kropp skriker efter en vårstädning hemma i lägenheten så började jag med den idag efter jobbet för att slippa hålla på med det hela påsken, och herre jösses vad det tar tid och energi. All gammal skafferimat med utgångsdatum från 2005-2007 ligger nu i soptunnorna och gottar sig bland allt annat skräp.

Mina skohyllor fick duscha i badkaret för att jag skulle få fram den vita färgen på dom igen och för att kunna duga som en uppställningsplats för mina fina sommarskor. Trots att jag har sagt att jag ska gå en rond med Replays sandaletter i sommar så dyker ordet ”platsbrist” upp i huvudet när jag tänker på just skor, men va fan….ett par skor hit eller dit kan man alltid klämma in någonstans.

Lagom till att tvättstugetiden satte igång parallellt med min hysteriska städning så avtog intresset för att rota i fler garderober och skrymslen med dammråttor. Skulle jag inte veta bättre så hade jag sagt att dammråttor är fridlysta, för inte fasiken blir man någonsin av med dom! Tacka vet jag sommar och semester, då kan man fly ifrån eländet.

Panik! Jag har glömt att planera påsken!
Visserligen så har jag länge sett fram emot en längre ledighet men nu när den tornar upp sig framför mig så börjar jag undra vad jag ska göra med den.

Det hade varit fantastiskt skönt att åka till min lilla stuga men jag har ett helt isberg emot mig som ligger och guppar i min väg till ön, så oddsen är dessvärre inte på min sida för någon stugverksamhet.
En weekend i ett främmande land verkar också bara vara att glömma, antingen så finns det inget intressant eller så kostar resan en hel sommargarderob och ett par sandaletter.

Så, alternativet är att det blir sol och sommarvärme hela långa helgen, för då kan jag sitta ute och njuta av att göra ingenting och undvika vårstädningen som pockar på min uppmärksamhet så fort jag kommer innanför lägenhetsdörren. Det låter bra, så får det bli!

Idag hade jag sån ångest för att åka in på italienskakursen, jag ville absolut inte lämna soffan för allt godis i världen!
När jag till slut fick mitt växande arsle ur soffan så tvingade jag mig själv att samla ihop mina sista värdefulla krafter för att ta mig in till stan och habla något som ska likna italienska.

Kattis mådde inge bra och ifrågasatte om det verkligen var säkert om det var lektion idag, men eftersom jag visste att vi är lediga nästa måndag så var jag ju övertygad om att vi inte skulle slippa undan dagens lektion.

Döm om min förvåning när skolan var mörk, tom och bommad! Taskigt!
För att vara helt säker så tittade jag på mina anteckningar, där stod det jättetydligt att den 6:e april så var det ingen kurs. Suck! Eller ja, det var ju positivt eftersom jag är så trött, men så här i efterhand så hade jag ju hunnit med den där promenaden som jag i alla fall tänkte att jag skulle gå. Det här hade aldrig inträffat för den gamla vanliga Solan, för ett år sedan så skulle jag ha memorerat alla lediga dagar, nu är det som vanligt noll koll!

Varför blir allt så dumt när jag försöker göra något bra?

Jag har ju skrutit med att jag redan satt ut mina blomlådor trots att snön knappt lämnat marken. Förra söndagen så var jag ute på jakt efter konstgräs som jag skulle klä min balkongavskiljare med för att liva upp stämningen lite på min balkong och på Rusta hittade jag ungefär det jag sökte efter.

Det var fyrkantiga grästuvor som var 24×24 centimeter med massa blommor på, alldeles perfekt för att jag ska kunna tro att jag sitter ute i en riktig trädgård.

Så, efter en ordentlig rengöring av väggen så tejpade jag upp remsor med mattejp som jag sedan fäste gräset på. Det såg lite lustigt ut med gräs på väggen, men eftersom jag inte är som alla andra heller så jag tyckte det fungerade fint.

Efter att jag satt upp en halvmeter med gräs så tog tejpen slut och eftersom det var sen söndagkväll så gav jag upp i väntan på en ny helg.

I fredags kväll när jag kom hem så hade precis allt gräs blåst/ramlat ner! Det fanns inte en uns av klister kvar på alla remsor av tejp som jag satt upp. För att inte bråka mer med gräset så har jag nu lagt det där det hör hemma istället, på golvet. Mitt stora problem består nu i att försöka få bort alla tejpremsor jag klistrat upp, för där finns allt klister kvar…och lite till.

Halvstressad över att jag säkert glömt hundra saker inför resan till Island så bökar jag mig ändå ut ur lägenheten vid halv åtta på morgonen för att krångla in mig i taxin med kabinväska, dataväska, kameraväska, en stor kartong och diverse påsar och for till jobbet. Väl på jobbet så strulade det mesta till sig i och med att de åtta böckerna jag skulle ha med mig på resan inte anlänt till jobbet.

I en och en halv timme satt jag och tokringde runt till olika förlag/bokhandlare för att snabbt ordna problemet. Medans jag virrar och gör konstiga saker så sitter Linda på andra sidan bordet och försöker hålla sig för skratt när hon iakttar mina taffliga försök att upprätthålla någon slags ordning.
Klockan halv elva anländer böckerna i en taxi samtidigt som Anna hämtar upp mig i en annan taxi. Pust! Problemet är löst!

Väl på Arlanda möter vi upp de varuhuschefer som ska med på sin avslutningsresa för varuhuschefsprogrammet. Alla är förvånade över den goda tidsplaneringen som gör att de faktiskt både hinner äta och shoppa innan planet går, well…thats me!

Vi lyfter från en riktig fin vårdag med en temperatur runt 10 grader och landar i en total snöstorm där snön riktigt river tag i kläder och hår. Det hade jag INTE planerat!
På väg mot ridningen så ringer Ishestar och meddelar att det absolut inte kan bli någon ridning i det här vädret. Trist!
Paniklösningen blir Blå Lagunen, en stor pöl mitt ute i månlandskapet. Jag är verkligen inte bekväm i att springa runt i bikini bland mina arbetskamrater, men vad gör man inte? Väl i pölen så känns livet riktigt bra igen, snön yr ovanför ytan och öronen fryser nästan till is, men under ytan så är det fantastiskt skönt!

Kvällen blir lugn, vi sitter på en medelhavsrestaurang och roar oss på islänningarnas bekostnad, deras språk är som ett Sagan om ringen-språk. Sätter man till -ur bakom varje ord så slår jag vad om att jag skulle bli förstådd.
Det krävs inte många minuter för att somna in första kvällen!

Ibland är det bara positivt med tidsskillnad! Jag vaknade av mig själv strax före sju eftersom klockan då hemma var nio. Dock så var jag väldigt förvirrad när jag vaknade och undrade var jag var, vems väskorna var och vem som sov i sängen bredvid. När dimman klarnat så kom vettet tillbaka och jag såg att det var Anna som låg bredvid mig. Skönt att ha det avklarat!

Dagen gick åt till konferens och allt fungerade skitbra tills föredragshållarna tjugo minuter innan vi skulle vara klara plötsligt insåg att vi behövde mer tid. Ut i lobbyn för att boka om transfer och middag.

En timme senare än vad som var sagt så stod vi ändå klara för avfärd till Viking Village där vi skulle bli serverade en riktig vikingmiddag. För att bli invigda i vikingaritualerna så började de med att servera oss torkad fisk, surhaj och akvavit för att svälja ner skiten med. Surhaj är haj som legat ett par månader i sina egna extrimiteter och fett för att riktigt gotta till sig. Det var dessvärre inte gott någonstans, men nu vet jag det till nästa gång. Ett tips till er som inte har provat är att ju mer man tuggar desto värre smakar det, svälj det bara!

Efter en riktigt schysst fisksoppa, lamm, glass och diverse drycker for vi inåt stan och landade på en lokal pub där det hände spännande saker på toaletten. Jag kom in i det lilla väntrummet till toaletterna och blev genast uppraggad av en lokal förmåga. När jag till slut lyckats ta mig ut därifrån och avböjt inviter om hummer och drinkar så var det dags för Anna att gå in.
Hon stötte dock på en person som inte bara förfriskat sig med alkohol. Trots hennes stora gravidmage så skulle han med henne in på toaletten och när hon väl stängt in sig så stod han och bankade på dörren. Finns det en anledning till att vi inte såg några andra tjejer på puben tro?

Tack och lov så stängde puben redan klockan ett vilket gjorde att vi fick gå hem och sova!

Inte så pigga men ändå vakna så åt vi frukost runt sju och samlades för en kort uppsamling innan jag tog med mig halva gruppen ut på havet!

Med underställ på både över- och underkropp, plus jeans och dunjacka så proppade vi ner oss i varsin stor overall på båten vi skulle ut med. Jag var mycket tacksam för att de kunde tillhandahålla mer kläder eftersom det blåste så bra på sjön att man var tvungen att hålla i sig för att inte flyga in i närmsta japan och förstöra hans kamera.

Det dröjde inte lång tid förräns vi siktade vårt mål, en knölval som var ute och jagade mat. Vi cirkulerade runt honom i cirka två timmar och blev lika förvånade och fascinerade varje gång han visade sig ovanför ytan. Jag är verkligen superförtjust i såna här äventyr!

När vi åkte in mot hamn igen så var man trots alla kläder ändå frusen in i skelettet, men efter att jag lämnat av gruppen så var det bara att packa in sig i bussen för avfärd mot hamnen igen med andra gruppen.
Även denna gång så såg vi samma val som lekte runt oss och snurrade runt sig själv. Guiden på båten var osäker på om beteendet var för att valen lekte eller om den var arg, jag hoppas förstås att den var glad över vårt sällskap, trots att det kanske verkar mer logiskt att det skulle vara det andra alternativet.
Sängen gungade rätt gott under de 20 minuters vila jag fick efter båtfärden.

Festmiddagen tillbringade vi på Perlan, en enorm kupol högt uppe på ett berg med utsikt över staden och havet. I tillägg till den fantastiska utsikten så snurrade restaurangen dessutom så att vi fick se hela landskapet runt om kupolen, det var imponerande. Sen att Anna, den enda som var nykter behövde en halvtimme på sig att inse att vi faktiskt snurrade var roligt.
Maten var alldeles fantastisk!

Väl tillbaka i hotellbaren så kom gäsp efter gäsp. Sjön hade helt tagit musten ur mig och deltagarna, det var ingen som höll partyfanan speciellt högt. Trots detta så skulle några gå vidare för en öl på lokal pub men vi tjejer insåg det omöjliga och drog oss tillbaka för att formligen dö i sängen.