Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Usch vilken dålig natt jag hade. Jag drömde att jag var på fest eller något liknande och att pappa var med. Av någon anledning så hade han och Jocke varit bra vänner och för att visa att Jocke fortfarande fanns med oss så bad pappa honom att tända julgransbelysningen som ringlade runt huset. I samma ögonblick han sagt det så tändes lamporna. Jag kommer ihåg hur jag kände rysningen i min kropp av att upptäcka att han faktiskt var med oss.

Plötsligt kom en enormt stor, svart kråka med ett människoansikte utformad som en svart mask, han försökte övertala mig att han kunde ta mig med till Jocke. Men när han plötsligt dök ner i gräsmattan så fick jag panik över att han försökte dra mig ner till helvetet. Någonstans där vaknade jag kallsvettig och livrädd för att röra på mig ifall monsterkråkan skulle upptäcka att jag var vaken.

För att kunna somna igen så försökte jag tänka på kattungar, det blev visserligen bara svarta kattungar som dök upp men det var bättre än svarta monsterkråkor i alla fall.

När jag packar inför bandagar så undrar jag verkligen vad jag håller på med. Två hockeytrunkar med bara kläder, skinnställ, hjälm, stövlar och diverse mindre önödiga prylar ska packas in med depåstöd, benvärmare, sovsäck, madrass och motorcykeln förstås. Det är som att man ska flytta varenda gång. Sen ska man färdas på något lämpligt sätt i minst 25 mil för att komma till närmsta bana, som jag sen ska stå och svettas på.

Just det jag skrev ovan känns inte speciellt lockande men sen när jag väl är på banan och får köra då är allt glömt och förlåtet.
Kinnekulle visade sin allra bästa sida under de två dagarna jag körde, det var helt enkelt två perfekta bandagar där allt fungerade precis som det skulle och jag fick alla adrenalinkickar som jag längtat efter.

Idag däremot så är det lite värre, kroppen känns mer död än levande och jag har nog ont i nästan varenda muskel. Men, ge mig en dag eller två så är även det bortglömt.

Jag gör så konstiga saker! Jag tror att min hjärna inte kan vänja sig vid att inte ha hundra jobbsaker att tänka på och nu vet den inte hur den ska hantera den lilla informationen som ska fördelas i det stora tomma huvudet. Kan man bli mer disträ än vad jag är?
Det är ett mysterium att jag över huvudtaget hittar till jobbet varje dag.

Jag har i alla fall hittat lösningen på ett av alla mina problem! Soverallen!! Hur genialisk är inte den? Jag ser framför mig hur jag står på Gotland Ring en kall dag iförd en soverall! Jag MÅSTE nog ha en sån! Sen att jag ser ut som en Teletubbie är ju en helt annan sak! Teletubbies är förresten skrämmande varelser, det är något väldigt ologiskt med hela deras uppförande och jag är väldigt tacksam för att lilla Wille har gått över till att bli en fan av världens coolaste hund – Bolt! Men det är klart, världens coolaste brorson måste ju hålla sig ajour med vad som är inne!

Jag är så taggad! På torsdag så är det bankörning igen och just nu så kan jag inte vänta tills det ska sätta igång. Vis av erfarenhet så vet jag att det kommer pirra schysst i magen torsdag morgon då jag står och väntar på min tur att få köra.

Inför varje bankörning så tänker jag att jag ska vara supersnabb och gasa så mycket så att jag överraskar mig själv, men nu blir det sällan (läs aldrig) så utan jag kör på i mitt behagliga lagomtempo som är precis lika mellanmjölk som det brukar vara. Hur svårt kan det vara?

Någon gång ska det väl ändå ske? Jag kanske ska vara arg, reta upp mig ordentligt på orättvisan i världen (dvs mitt liv), kan det vara medicinen för att ta sig upp till snabb grupp tro? Jag har ju sagt det själv i tv, så då måste det ju stämma: det hänger på gashandtaget!
Nej, nu är det dags, på torsdag gäller det!

Vi ses på ett sjukhus nära dig!

– Sögs ner i poolpump och dog. Nathan öppnade ett galler på poolbotten i Thailand och sögs in och druknade.

Ja? Vad skulle han dit och göra? Hur var det nu med det där att (bokstavligen) lägga näsan i blöt? Varför gör folk så dumma saker? Skulle jag kunna göra en sån sak? Hmm, jag tänkte automatiskt skriva nej, men när jag tänker efter så är jag rätt bra på att pilla på saker bara för att stilla min nyfikenhet. Om man inte är nyfiken så får man inte reda på något, men jag skulle inte kunna leva med att dö för att jag inte kunde låta bli ett galler i en pool.

Jag är galet rastlös nu, det kan bero på att jag tokdog i soffan efter att jag kommit hem från jobbet, det är ansträngande att jobba när alla andra är lediga. Även på jobbet visar sig min rastlösa sida, jag har börjat räkna mina steg i korridoren utanför. Oftast så får man rum med tre steg i en ”platta” men man måste variera det med två steg i vissa plattor för att få in flytet.

Dessutom så undrar jag över symmetrin i trapphuset hemma hos mig, åt ena hållet så är det åtta trappsteg och åt andra är det nio. Varför har man gjort det på det viset? Och om ni undrar så har mamma 17 trappsteg upp till övervåningen. Så, nu har vi fått min galenskap på pränt och ni vet vad ni kan förvänta er av mig!

Tips på hur man tillbringar en oplanerad lördag:

Man:

1. sliter sig upp klockan sex en ledig lördag, precis som vilken vardag som helst förutom att man varit uppe längre kvällen innan än en normal vardag eftersom det var fredag kvällen innan.

2. sätter sig sen i bilen och åker 50 mil genom ur, skur och djupa skogar på enfiliga småvägar dit bara långsamma husbilar och tyskar hittar.

3. går frivilligt in på STCC-området i Falkenberg där tusentals människor slåss om samma lilla yta, toaletter och matstånd.

4. tittar på ett högljutt mc-race i 31 varv, varav man bara ser två svängar av banan.

5. klappar händerna till prisutdelningen och undviker Pommacsprut av vinnarna.

6. sätter sig i bilen igen och åker 50 mil hem igen, även denna gång delvis i ur och skur…och naturligtvis samma enfiliga väg tillbaka.

7. kommer hem heeelt färdig med en solbränd näsa och är skitnöjd med dagens utflykt!

Hur var det nu med barn, hur blir dem till egentligen?
Aftonbladet: Mamman till en polsk 13-årig dotter stämmer ett egyptiskt hotell efter att dottern blivit gravid i hotellpoolen. ”Mamman är säker på att dottern inte träffade några pojkar under semestern”.

Nu blir jag lite nyfiken på hur gammal mamman är, hon måste ju vara uråldrig om hon glömt bort hur hon själv blev med barn en gång i tiden. Är det så att vara förälder? Man blir så blind över sina barns oskuldsfullhet att man söker alla andra ickelogiska förklaringar. Kan man tänka sig att det är mer troligt att dottern är en ny Maria än att hon faktiskt varit ute och slarvat med en egyptisk strandraggare? Inte skulle väl min dotter….

I vintras så var jag lite måttligt besvärad av solen som låg rakt in i mina ögon under kontorstid. Nu har det under den senaste tiden inte varit ett jätteproblem eftersom solen står högre på sommaren (när den visar sig), men idag kände jag ändå att det var dags att ta tag i problemet eftersom jag satt och kisade framför datorn.
 
För en månad sedan så var byggare Bob här och satte upp skenor i fönstren för lamellgardiner, visserligen så hade jag trott att han även skulle sätta upp gardinerna men det överlät han till oss hårt arbetande kontorsslavar. Så idag kände jag att jag hade precis lagom med energi för att titta närmre på upphägningarna. Lamellgardinerna jag fick tag på (alltså ”remsor” med tyg) var 260 cm långa och jag gick iväg i korridorerna för att hämta kartongen med de riktiga längderna, ja de som passar till mitt fönster som kanske är 150 cm högt.
 
Någon var snabb med att upplysa mig om att jag kunde glömma anpassade gardiner utan det var bara att ge sig på med sax?!
Så…25 jävla remsor senare och två naglar kortare så fick jag äntligen upp de där skitgardinerna, lagom tills att solen gått i moln. Varenda sketen remsa skulle klippas ner, vikas ihop för att fästas i ett takhänge, proppas i en tyngd i nederkant och sedan fästas i det där förbannade pärlbandet längst ner…på BÅDA sidorna och sen skulle skiten upp också! Är det något fel på måttanpassade gardiner?
 
När jag ändå var igång så tänkte jag fixa min kollegas fönster också, men fan Linda…det blir en annan dag!

Vilken natt!

Och nu menar jag inte det på det sättet som ni tror, säkert! I sann söndagsanda så gick jag och la mig supertidigt och precis som de allra flesta söndagar så tog det mig en evighet att somna. När jag väl hade somnat så dröjde det inte länge förräns jag vaknade igen, om och om igen. Trots dubbla duntäcken så frös jag som en kinesisk nakenhund på skidsemester och för att spä på eländet så var det någon som lekte tusen nålar i min mage vilket gjorde att jag kastade mig fram och tillbaka i sängen för att hitta en position där magen inte gjorde lika ont.

När klockan sedan ringde ett par timmar senare så var jag ändå tacksam för att få gå upp och få natten överstökad, men speciellt pigg och alert kände jag mig förstås inte. Efter att jag satt på ansiktet och klätt mig varmt inför dagens kommande regnväder så öppnade jag dörren för att kliva ut och höll på att trampa på ett paket som låg utanför dörren….till mig.

Instoppad i en happy meal-kartong låg en burk Nutella. Det är någon som vet vad en tjej behöver när hon har mindre bra dagar! Choklad!!

Trots att det är måndag idag och det regnar ute så känns dagen ändå bra. Sen att min syster kom hem från semestern gjorde inte saken sämre!