Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det känns som att jag är otrogen, jag vet inte vad jag ska göra. Han finns där hela tiden för mig och gör allt han kan för att underhålla mig trots hans slitna kropp och många år på nacken.

På morgonen när jag vaknar så finns han där, när jag slutar jobbet så står han troget och väntar på mig som en hund, om jag får ett spontanryck och vill hitta på något gnäller han aldrig utan är alltid redo för nya äventyr.

Så varför letar jag efter en ny?!

Än så länge så har han inte kostat mig så mycket men jag känner inombords att han kommer kräva mer tid och pengar av mig.

Varför kan jag inte nöja mig? Jag vill inte bli av med honom. Kan jag ha två samtidigt?

Det skulle kännas bättre om jag visste att han hade ett visst värde ute på marknaden, men hittills så har han fått skambud som får mig att vilja gömma honom för omvärlden, skydda honom från allt ont.

Jag skäms för mig själv när jag tar med honom för att titta på andra. Vet han vad som pågår? Kan han känna att han är på väg att bytas ut?

Han är så fin, jag gillar honom så mycket men….en ny bil är alltid en ny bil.

Idag sprang jag på en gammal kompis till min systers ex, eller han sprang väl på mig eftersom han dök upp på mitt jobb.

Hur kommer det sig att man alltid fastnar i samma klyschor när man träffar gamla bekanta?

– Var jobbar du?

– Var bor du?

– Har du barn?

– Har du träffat NN (den gemensamma nämnaren) på sista tiden?

När man har utbytt svar på dom frågorna så blir det en obekväm stämning och man börjar vrida på sig, jahaar och kommer till sist på någon ursäkt om att kaffet kallnar eller att telefonen kanske ringer och smiter därifrån med ett ”jättekul att träffas, det måste vi göra igen”.

Tänk vad roligt det vore om man istället för de förutsägbara frågorna slängde ur sig saker som:

– Vad sliten du ser ut, var det länge sedan du fick ligga?

– Nämen, vilken konstig frisyr du har, ska det vara så?

– Appropå inget, men har du inte funderat på att ta bort det där utstickande födelsemärket på näsan?

– Oj, jag skulle gissa att du har gått upp ett par kilo, har du blivit en godisgris tro? (Samtidigt som man nyper lite i kärlekshandtagen och blåser upp kinderna).

– Blev du av med den där efterhängsna klamydian någon gång? (Fungerar bäst när hans nya flickvän eller arbetskollegor står i närheten).

Vilken icebreaker det vore att börja en konversation på det sättet, då kan man omöjligt gå tillbaka till tråkstadiet igen och han/hon kommer definitivt inte glömma mötet på ett bra tag. Sen kan det ju eventuellt vara så att personen inte kommer komma springandes fram till dig nästa gång ni ses, men du har ju alltid en rolig historia att berätta vid fikat på jobbet.

Jag behöver hjälp, professionell hjälp mot mitt spontana habegär! När klädeskatalogen från H&M dimper ner i brevlådan så är jag tokkörd redan innan jag tagit bort plasten runt tidningen. Det enda som skulle kunna locka mig mera är en postorderkatalog från Marabou, vilken bra idé förresten! Fast jag ska nog vara glad för att det inte gått så långt. Men nu när jag ändå är inne på choklad så dyker min brighta idé från julen upp igen.
På julen köper man ju alltid Paradisaskar, förutom några stackare som råkat ta en Alladinask istället men varför gör inte Marabou en chokladask med en blandning av alla sina chokladkakor? Tänk er att få sitta och välja mellan Tobleronestora bitar med mjökchoklad, mjölkchoklad med dajm, helnöt, mintkrokant, schweizernöt osv.

När jag läser igenom vad jag har skrivit så är det inte helt otippat att blandningen kläder och choklad hamnade bredvid varandra. På något sätt så förknippar jag båda delarna med min tycka-synd-om-mig-del. När det handlar om de här sakerna så kommer meningen ”det här förtjänar jag” ganska ofta upp. Om jag står och drar i ett dyrt, totalt onödigt plagg eller bara står och pillar vid godisdisken i en butik så kommer plötsligt massa grundlösa anledningar smygandes om varför det är så synd om mig och hur lätt det vore att döva det genom att ta varan i handen och passera gå utan att stanna. Plagget/chokladen talar till mig på samma sätt som ringen talar till Gollum, fast jag dregglar inte lika mycket (när jag är vaken).

Det enda som kan förstöra mitt humör nu är att leveranstiden på kläderna dröjer, jag hatar det! Ge inte ut en katalog om ni inte har varorna på lager!

När jag ändå är inne på uttryck så tänker jag passa på att ifrågasätta uttrycket ”gröna fingrar”. Det kan omöjligt ha varit någon som påtat i rabatten som kommit på det. Man får bruna fingrar av att hålla på med blommor och jord.

Jag är helt hopplös på blommor. Mina fem orkideér som jag haft i ett par år har jag äntligen lyckats ta död på, men jag låter dom stå kvar som en påminnelse om hur dålig jag är.

När jag kom hem från jobbet idag så hamnade jag på en energivåg som tog mig ut på balkonen för att plantera om ett par stackars blommor som kommit i kläm och går miste om både sol och vatten.

I ett litet ögonblick så kände jag mig som Bree i Desperate Housewives där jag stod uppsminkad (från jobbet) med mina rosa gummihandskar och stora örhängen, men det gick över ganska snabbt när jag insåg att jag troligtvis bara slösar med jord eftersom jag kommer döda mina nyplanterade blommor ändå. Hade jag varit smart så hade jag skaffat mig en snygg balkongmästare (det måste ju heta det om man inte har trädgård) och använt honom på samma sätt som Gabrielle.

Det är som att cykla brukar man säga, men va fan menar man med det egentligen? Jag har gått och köpt en cykel nu för inga pengar och tänkte att jag skulle ta en tur innan den rostar sönder eftersom den stått i trädgården i snart två månader. Hade det inte varit för att den redan är grön så hade jag nog gissat att det växer mossa på den.

Nu är ju jag van vid att köra en motorcykel som väger närmre 190kg mer men den är tusen gånger enklare att ta sig fram med än min cykel. Jag trodde faktiskt att det bara skulle vara att hoppa upp och trampa men ack vad jag bedrog mig. För det första så är balansen noll, för det andra så fattar jag inte när jag ska växla, vilken av växelspakarna jag ska använda och åt vilket håll jag ska vrida rattarna. Dessutom så har jag köpt en cykel utan stöd! Är det meningen att jag ska ha med mig ett mobilt depåstöd?

Tanken på att cykla var härlig, jag såg mig själv glida fram lite sportigt med musik i hörlurarna och fart i benen men det var absolut ingen fart i cykeln, jag tror hjulen är för små. När jag har den på den trögaste växeln (om jag har hittat den) så trampar jag som en dåre och det går inte snabbare för det. Ja i vilket fall som helst så har jag i alla fall gjort av med fler kalorier än om jag suttit kvar i soffan, fast då hade jag inte cyklat hem till mamma och ätit glass förstås.

Idag betalar jag redan dyrt för min wakeboardrunda som jag fick till igår. Jag kämpade som fan i fredags med att komma upp på den där brädan och när jag till slut fick till det så orkade jag inte fortsätta.

Igår var det därför dags att gå vidare med lektion nummer 2 – stå kvar. Jag kom upp på tredje försöket och sedan stod jag där som Bambi på hal is och vägrade släppa. Pappa drog mig runt hela ön och när jag väl kom till bryggan så var jag som en fisk som försökte stå på sin stjärtfena, benen bar mig inte längre utan jag fick ta hjälp för att kunna stå.

Jag har egentligen bara ont från halsen och ner till fötterna.

På väg hem från ön så var jag tvungen att beblanda mig på vägen med alla andra losers som också har slut på sin semester. Jag irriterar mig sjukt mycket på att folk som inte kör fort ligger i vänsterfilen, DET FINNS EN LÅNGSAM FIL TILL ER PÅ HÖGER SIDA!

Enda tillfället som jag ger fingret till någon är i bilen och jag skäms för att behöva erkänna det men idag så kom det helt ofrivilligt upp, jag ber om ursäkt till dig DIN DUMMA JÄVEL SOM INTE KAN KÖRA BIL!

När jag ändå är i rätt sinnesstämning, så vad är det med den där bittra saltgurkan på Mc Donalds? Varför ska man förstöra en helt ok hamburgare genom att slänga i den där gröna, slemmiga, föredetta gurkan? Hur många av Sveriges befolkning behåller den på sin burgare? Är det inte dags snart för en nationell omröstning? Mitt förslag skulle vara att man byter gurkan mot ketchup. Vem vill inte ha ketchup på sin Big Mac? Jag ska nog redan nu sätta mig och skriva ett välformulerat (hot)brev till ledningen för Mc Donalds.

Så, nu är semestern slut! I skrivandets stund så är det fyra timmar och tretton minuter kvar av min sista semesterdag. För att utnyttja den till fullo så borde jag egentligen stanna uppe till klockan tolv, fast på något sätt så verkar det som en dum idé eftersom jag kommer få betala för det imorgon bitti.