Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Trött, trött, trött! Att flyga med SAS är alltid en upplevelse, de hittar ständigt på nya saker för att underlätta för sina passagerare. Igår kväll så beslöt de sig för att landa på utrikesterminalen iställes för inrikes, vilket gjorde att alla fick åka turistbuss runt på flygplatsen för att komma till rätta (och till vårt bagage). Naturligtvis så var vi ju försenade med en halvtimme också, men det räknar man ju nästan med när det är SAS.
Det som störde mig lite när jag kom till Kalmars flygplats var att de hade ett eget bolag som flög till Bromma, vilket jag missat totalt. Men, nu vet jag det.

Idag skulle jag ha visat upp min bil för en kille som visat intresse, men när jag ringde honom för att bestämma tid så hade han kommit fram till att han inte ville ha en gul bil! Vad är det för fel på gult? Han skändade min lilla älskling, fy!

Willebus med familj kom hem idag från en 2-veckors på Kap Verde! Jag är inte ett dugg avundsjuk på deras härliga semester, inte alls!

I vilket fall så var det härligt och träffa honom (och Stephan och Karin förstås) igen efter så lång tid. Det blev en härligt stor familjemiddag med överdrivet mycket mat….som vanligt.

Jag har tränat! Det är egentligen det jag har att säga men jag tyckte nästan att det var värt en blogg.

2500 meter har jag rott, fast jag kom ingenstans förstås men det är ju lite meningen med det hela tror jag. Efter det så cyklade jag och var även där kvar i samma rum när jag var klar som jag startade i. Sen körde jag lite vanlig tyngdlyftning…jag skulle kunna tänka mig att göra det oftare (underförstått någon gång).

Imorgon kommer jag ha ont och tycka synd om mig.

Så, då sitter man i Kalmar alldeles överjäkligt mätt efter en enormt god plankstek på en blodig oxfilé. Nu har jag lovat mig själv att faktiskt gå ner och använda gymet på hotellet…..imorgon. Jag vägrar att ha släpat med mig träningskläder för att sedan åka hem med dom skamset oanvända.

Idag har jag suttit från klockan 08.30 och intervjuat 15 personer i halvtimmespass utan några raster förutom en lunch i och för sig.

Det som förvånar mig är att vi till största delen haft många äldre sökanden, jag har haft 1 person under 35 år och minst 3 över 50 år. Min andra undring är vad folk lever på i Kalmar, antingen så måste de leva snorbilligt eller ha en sidoinkomst eftersom inkomsterna är väldigt låga.

Ett annat lustigt fenomen är när man sitter och intervjuar en person och frågar vad är du bra på och får till svar ”vet inte”. Okej, men vad har du för mål? ”nja, har inga mål”……nej men det behöver man inte ha….varför har du sökt till oss? ”vet inte”.

Vid de tillfällena är jag hyfsat sugen på att säga till personen att gå tillbaka till arbetsförmedlingen för att tala om att de inte fått jobbet så att de kan fortsätta stämpla. Slöa jävlar!

Vilken ovanligt lugn och skön helg det här blev då! Efter en lång promenad igår så gjorde jag en 3-rätters till mamma och Peter, eftersom han fyllde år. Det blev toast med skagenröra till förrätt, pestopasta med parmaskinka, italiensk ost, fetaost, oliver och till dessert så åt vi en fantastisk (ihopsjunken) citronpaj med björnbär. Efteråt ångrade vi oss alla bittert att vi stoppat i oss så mycket.

På grund av gårdagens middag så var det tvunget med promenad idag igen.

För tillfället är jag mest förgrymmad över att Lost-reprisen går imorgon kl 01.30! På natten! Vem är vaken då? Inte jag i alla fall. Som det ser ut så kommer jag missa kommande avsnitt också! Det här är riktigt dåligt, säsongen har precis börjat och jag missar allt spännande. Någon gång i framtiden så ska jag skaffa mig en inspelningsbar dvd, tillsammans med allt annat jag skulle behöva köpa.

Jag var på gott humör idag när jag vaknade trots att det var minusgrader i lägenheten och fötterna frös till is så fort jag nuddade golvet, jag tappade hela två tår på vägen till duschen.

När jag kom till jobbet så blev jag dock lite frustrerad när det kändes som att jag skulle göra alla andras jobb. Köket som ska bytas på kontoret hade kommit (av någon anledning så blev jag ansvarig för det) och trots att jag sagt till att allt material skulle läggas i stora konferenssalen så låg allt innanför dörren i receptionen. Dessutom så har målaren fortfarande inte dykt upp, vilket han skulle ha gjort i början av veckan.

När jag suttit och kämpat med massa statistik i en timme och skulle skriva ut det så fanns det naturligtvis inget A3-papper, det fungerar så att alla väntar ut varandra tills någon (av kvinnligt kön) får gå in på lagret och hämta nytt.

På skrivbordet låg en stor hög med 100 ansökningar som jag fått äran att ringa in till intervju inför nästa vecka.

En konferensbokning jag bett om hjälp med hade bokats fel vilket gjorde att jag ändå fick sitta och ringa runt själv för att få till det.

Slutligtvis så måste jag ändå säga att jag var sjukt effektiv idag, och är nöjd med dagen…men, jag vore verkligen tacksam om folk kunde göra det de får betalt för att göra, sitt jobb alltså (om inte det framgick).

Nu kom jag på att jag glömt att handla mat! Jag hade fullt schå med att ta mig till frissan i ishalkan så alla tankar på mat var bortblåsta (ovanligt!).

Just på grund av att jag inte har frukost så kommer jag vara extra sugen på riktig frukost imorgon bitti, som pannkakor, äggmackor med kaviar, yogurt, fruktsallad och scones (inte allt samtidigt förstås)! Åh, scones…det var länge sedan jag gjorde. Varma scones med smör och hallonsylt, eller honung för den delen!

Fast mina pannkakor går inte av för hackor heller, med varannan blåbär-& hallonsylt och sirap. Det är ett rent under att jag inte är diabetiker, om det nu har med det att göra… Så, att jag idag dessutom fick brev från läkaren som visar att mina blodvärden är superbra måste betyda att min kropp behöver allt socker jag stoppar i mig.

Det bästa med att argumentera med sig själv är att allt är logiskt och man har alltid rätt.

I vilket fall så ser det ut som att jag måste upp och släpa mat imorgon. Gäsp!

Idag är jag tacksam, för att jag fortfarande har kvar mitt körkort, den här gången också! Det är så skönt när man hamnar i ett flow, bakom en bil som kör precis lagom tempo och som tar första smällen om polisen står med lasern bakom något hörn.

Det var ett alldeles perfekt körväder, blå himmel med sol och schysst musik (som nu är på gränsen till uttjatad) i stereon, mumma! I och för sig så blåste det halvstorm och bilen med mig vinglade fram och tillbaka som ett annat fyllo, det som var lite lustigt var att träden längs vägen inte ens vajade, var det bara storm i min bil?!

Det spökar på mitt hotellrum! Jag satte mig precis i sängen för att pilla lite med datorn och helt plötsligt började det komma musik från vardagsrummet. Jag förutsatte förstås att det var grannen som spelade högt men efter ett tag så insåg jag att det var omöjligt och gick för att kolla. Det var en radio som satt igång, av sig själv. Om det inte hade varit för att jag var här igår vid samma tid så skulle jag gissat att den står på timer, mycket skumt och nu har den dessutom stängt av sig igen efter en låt av Alicia Keys. (Edit, den har satt igång igen!)

Istället för att jympa med de andra i morse så var jag ute och promenerade i 40 minuter och precis som vanligt när jag gör något nyttigt så tänkte jag, det här borde jag göra oftare. Sen gick jag och vräkte i mig frukost.

Sista fyrtio minutrarna idag höll jag presentation om tillbehör och försäkringar, det är lite läskigt när man inte vet vad man ska prata om och dessutom använder någon annans presentation, men det fungerade, jag överlevde idag också. Nu är det bara en halvdag kvar plus kvällens festmiddag, men jag har nog tänkt att avvika ganska tidigt, tråkmåns.

Glöm inte att det är alla hjärtans dag imorgon! Köp något fint till era kära! Själv så ska jag vara spontan och skicka blommor till mig, det kommer att bli en härlig överraskning när jag kommer hem.

Kvart över sju tog jag gula faran och drog ner till Jönköping för att hjälpa till med en kurs. Jag hade naturligtvis förberett med en ny inspelad skiva, tankat och fyllt på spolarvätska (kontrollfreak) för att kunna köra hela vägen utan att stanna. I början av vägen nynnade jag med lite lätt till musiken för att spara på rösten men halvvägs ner så kunde jag inte låta bli utan rockade loss för fullt!

Trots att min lilla söta bil klonkar och så ibland, så känns det som att den går bättre ju längre jag kör den. När jag närmade mig Gränna så tyckte jag att den gick som vilken ny bil som helst, fantastiskt! Jag ska belöna den med en tvätt när jag kommer hem.

Än så länge så vet jag inte vilken prestation som förväntas av mig men tills dess så springer jag runt och fotar med min stora porrkamera som jag har med mig. Den är bara så cool!