Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Vad kan man hitta på en lördagmorgon?

1. Man kan fortsätta sova.

x. Göra en riktig brakfrukost, sitta framför tv´n och njuta av att det är helg.

2. Dra sig upp ur sin härliga säng, klä på sig och dra iväg och köra spinning.

Jag valde alternativ 2, helt frivilligt! Karin frågade mig igår om jag skulle följa med och spinna loss och eftersom min tillfälligt hälsosamma livsstil inte tillåter mig att säga nej till kroppsrörelser som kan förbättra min figur så följde jag med.

Min rumpa är definitivt inte gjord för att sitta på en cykelsadel, det är bara två ömma benknotor som sticker ut där det borde vara ett tjockt lager fett som dämpar. Trots detta så cyklade jag så mycket jag orkade medans svetten rann i samma takt. Jag fattar inte hur Karin orkade stå upp och cykla i 3 minuter, men det säger väl mer om min kondition är om hennes antar jag.

Nu efteråt så är jag så jäkla nöjd i alla fall och jag är definitivt redo för nästa träningspass, vad det nu blir.

När två galna systrar har tillgång till en ”långhårig” brorson och en rakapparat så kan det bara gå på ett sätt. Först klär man av honom alla kläder och sätter honom i barnstolen i duschen, sedan är det fritt fram!

För att hålla barnet lugnt (och oskrikigt) medans man klipper/rakar så kan man mata det med jellybeans (tänk på att det ska vara ett jämt flöde) samtidigt som man blåser bort allt hår som ramlar ner överallt och kliar på kroppen. Det är extremt viktigt att man gör ett riktigt snabbt jobb (det får ta max 7 minuter) så att sockerkicken inte hinner sätta igång (eller att föräldrarna hinner upptäcka vad man gör) innan man är klar, annars är det lätt att diverse kroppsdelar kan skadas.

Har man sedan lite hårgegga till hands och ett par coola camobrallor så är det pricken över i´t.

Simsalabim, så har man världens coolaste unge!

Jag utmanar er att hitta ett sötare barn är världens bästa William!

Underlig dag idag! När jag kommer i kontakt med galna människor så känner jag sann glädje och tacksamhet över att jag har vettet i behåll och lever i en verklighet som är sann för flera än bara mig. Visserligen så har jag bra fantasi och så men jag har aldrig blandat ihop den med verkligheten.

Hur resonerar man om man tror att världen kretsar runt ens egna axlar? Är det inte att vara liiite egocentrerad? Var går gränsen till personlighetsstörningar?

Oavsett så är det underhållande att bevittna, fast det skrämmer mig mycket när två personer tittar på ett äpple och en av dom ser en citron.

Jag har kommit fram till att jag inte tänker dela med mig av vad jag äter, eftersom jag själv tycker det är så sjukt tråkigt att läsa om vad andra har äter så tänker jag inte trilla ner i det diket (om det inte är fullt med godis). Men, jag tänker inflika att jag spelat badminton idag, eller var det mer fniss än spel tro?

Idag har jag och en kollega haft 14 intervjuer! Det är alltid lika spännande att träffa nya människor som ska försöka sälja in sig på bästa sätt. Ibland känns det dock fruktansvärt frustrerande när de är så nervösa så att de inte kan säga en enda bra sak om sig själva. Hur ska vi annars veta om de inte talar om det?

Frågan är hur man tänker när man kommer en kvart för sent till sin intervju. Jag undrar om man tror att man har en stor chans på jobbet då.

Egenskaper som jag hört till leda idag:

– Positiv

– Social

– Glad

– Snäll

Dagens friskvård:

Frukost – soppa (den börjar smaka bättre)

Lunch – normal lunch, dvs kött och sånt men med mycket grönsaker

Middag – Soppa och morötter

Snabb promenad!

Om man sätter klockan att ringa kl 6 så borde man väl kunna förvänta sig att den ska ringa kl 6?

Är det inte väldigt lustigt då om den ändå bestämmer sig för att ringa kl 8? Jag tyckte i alla fall det var ett mysterium i morse då jag vaknade ca 2 timmar för sent och det var jätteljust ute.

Idag börjar tydligen mitt nya nyttiga liv! Chef-Anna har utmanat mig på att leva hälsosamt ett tag framöver för att komma i rätt form till sommaren och eftersom det är en tävling så skriker varenda cell i kroppen att jag måste delta. Hon har liksom fattat grejen med mig och utmaningar, jag KAN inte säga nej!

Så, till frukost blev det inte de vanliga mackorna, utan en halvbränd omelett (får jag skämmas om jag erkänner att jag var tvungen att leta upp recept på hur man gör en sån?). Till lunch åt vi varsin dietsoppa som smakade…ingenting? Trots det så var den faktiskt ganska mättande?!

Väl hemma så blev det en soppa till och istället för att hoppa upp i soffan så gick jag ut och promenerade i snabb takt. Väl godkänt för första dagen väl?

Till imorgon så har jag tillagat kyckling som jag ska äta med massa läskiga grönsaker till.

Dagens höjdpunkt var nog när jag gick in på Skatteverkets hemsida och såg att de vill slänga massa pengar på mig vid skatteåterbäringen i juni, tack för att ni förvaltat mina pengar i ett år!

Hallå! Finns jag? Syns jag? Jag är lite osäker så jag vill bara kolla.

I natt skulle jag tvångsgiftas, det var väldigt obehagligt faktiskt eftersom killen i fråga redan har fru och barn, förutom det praktiska så är han dessutom inte min typ och faller mig inte i smaken. Flera av min ex var där för att hjälpa till med arrangemanget. Det sista jag kommer ihåg var att bromsarna fungerade dåligt på min bil när jag skulle backa ner för en brant backe, det är väl i och för sig väldigt nära verkligheten.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök att fixa bilen mitt i snöstormen i förmiddags men dom satt fast som om de aldrig gjort annat, suck! (Det sista var alltså den bistra verkligheten om ni inte förstod det).

Nu fryser jag! Min innetermometer visar på 16,5 grader trots att jag skruvat upp elementen på max, jag gissar att något är fel på pannan nere i källaren.

Mina aktuella needs just nu är: en varm kille som kryper upp bredvid mig i soffan och klappar lite på mig till en bra film.

Håller jag på att bli dummare? Alla vet ju att dumma människor är gladare än smarta och nu kommer jag ofta på mig att sitta och fnissa eller bara gapskratta rakt ut i luften till något på tv´n eller datorn, trots att jag är ensam. Sånt gjorde jag aldrig förr! Har jag gått och blivit en glad människa? I och för sig så har jag nog alltid varit en glad person, det är bara i den här bloggen som man kan få en annan uppfattning. Men jag vidhåller fortfarande att skadeglädje, råa skämt och direkta påhopp är den roligaste sortens humor.

Sol, sol, strålande sol! Dalarna visade upp sin bästa sida imorse när det var dags att vakna. Blå himmel, ett par minusgrader och sol förstås. Efter frukosten bestämde vi oss för att fajtas med skridskorna igen. Snön hade frusit på under natten så det var många ofrivilliga hopp och skutt på den redan vingliga färden.

Efter turen så fick vi naturligtvis varm choklad serverad när vi satt och återhämtade oss i den gassande solen (jag är faktiskt röd om kinderna fortfarande).

För att Kattis inte ska få vänja sig vid att få sova med mig varje kväll (eller av någon annan anledning) så packade vi ihop efter lunch och åkte hemåt till våra egna sängar.

När jag kom till pappa så packade jag ur alla väskor och påsar (var kommer allt ifrån?) in i min gula älskling och skulle bara flytta den från uppfarten när jag insåg att det var kört. På min bil använder man inte handbromsen, den är bara för syns skull och ska endast användas en gång per år – vid besiktning.

Jag hade visst glömt att tala om det för pappa för han hade dragit åt den ordentligt, vilket i sin tur gjorde att jag inte kom ur fläcken när jag försökte backa ner från parkeringen. Bromsklossarna var som fastklistrade på oket! Utan verktyg eller energi att leta upp några så stuvade jag tillbaka packningen i pappas bil och åkte hem.

Hur roar man sig som bäst i en liten stuga i Dalarna? Jo, man åker till Falun!

När Kattis gamla kompis (för att förtydliga så är det inte hon som är gammal, utan vänskapen) fick höra att vi tagit oss ända hit upp så tyckte hon att vi skulle passa på att hälsa på henne uppe i Falun. Så, på eftermiddagen satte vi oss i bilen och körde upp till den stora metropolen.

Det bjöds på middag, chokladtårta, gott sällskap, lek med barnen och skymtar av Let´s dance. Det blev en mycket trevlig kväll för oss. På vägen tillbaka så var det helt öde ute i trafiken, vi passerade endast en lastbil på väg tillbaka. GPSén var upplagd för äventyr och hänvisade oss ut på småvägar mitt ute i skogen, det var spännande.

Idag gjorde vi något vi inte gjort på mååånga år, vi åkte skridskor på sjön nedanför huset. Förutom att jag tycker det är alldeles tokläskigt att vara på isen så är skridskor inte att leka med heller. Benen förlorade sin normala karaktär och betedde sig som om de var uppbyggda av gele, det hade gått bättre om man hade kunnat spjälka dom på något vettigt sätt. Men, efter ett tag var det ganska roligt förutom när Kattis hund Murre sprang framför benen och försökte fälla oss. Vi var mest oroliga för att han skulle bli av med en tass eller två (usch, nu ser jag bilder framför mig).

När mjölksyran höll på att ta kål på oss så gick vi upp och belönades med fika på altanen i solen.