Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag blir tokig! Jag fattar inte det här med iTunes! Det går inte ihop! Vad hände med drag & drop-funktionen? Varför flyttar inte filerna sig? Varför kan jag inte flytta de där puckade talböckerna? Varför kan jag inte föra över mina nynerladdade låtar? Varför ser jag inte samma bibliotek på datorn som jag gör i Ipoden? Var är den gamla hederliga bruksanvisningen som bara jag läser? Varför ber den mig att föra över musiken via cd när den ligger på datorn? Varför förstår jag inte? Åh, jag blir så less, jag har legat av mig (fyndig antydning IGEN)!

Den viktigaste frågan idag är kanske; varför har jag ont i halsen? Frågan är om det skulle finnas något tråkigare att göra än att ligga hemma i sängen sjuk på midsommar då alla andra åker bort och äter sill, vilket jag faktiskt lärt mig att uppskatta och tycka om nu när jag kommit över den magiska 30-års gränsen (uppmaning – smarta personer skulle välja att inte kommentera den meningen). Jag vägrar att tro något annat än att det är ett tisdagsvirus som försvinner lika snabbt som det kom (ha, jag sa kom)!

Tandläkare! Bara ordet får det att knottras över kroppen och rysa av obehag. Jag kan komma på 100 bättre sätt att starta en måndag på än att gå till tandläkaren. Nu är i och för sig min tandläkare väldigt duktig och gör väldigt sällan illa mig, det kan ha med att göra att jag är så skraj för honom så att jag försöker sköta tänderna. Men, när en lagning har ramlat bort så har man inget val….det är bara att dra ner byxorna (för att fortsätta på mitt tidigare tema) och låta honom laborera i min mun.

Förutom att jag tycker det är läskigt med borrar och alla andra konstiga verktyg de har så är bedövningssprutan det absolut värsta. Jag har försökt utan bedövning förut, men det är ganska uppenbart att jag inte är någon machotjej som kan stå emot dödssmärtor. Så, tre timmar efter besöket så satt jag på jobbet med en bedövning som sträckte sig upp till örat. Känslan av att fått en riktig hård smäll på munnen gick inte att komma från, allting kändes bara svullet men hur mycket jag än tittade i spegeln så såg jag inte någon svullenhet. Skumt!

Jag önskar att jag hade semester nu. Visserligen så vet jag inte riktigt vad jag skulle göra, men bara tanken på att ha ledigt flera dagar i rad får mig att längta till mitten av juli. Att det sedan råkar vara midsommar alldeles strax vilket ger mig en dag extra ledighet, ja…det gör ingenting.

Rätt länge så har jag tjatat om att jag vill ha en pojkvän att dela mina upplevelser med….nu har jag kommit till en fas (kan vara tillfälligt?!) där jag känner att jag gott kan vara utan ett tag till. Resultatet av att bara öppna dörren på glänt och kika ut genom nyckelhålet gav mig iskalla fötter (och då har jag ändå kalla fötter vanligtvis). Är det verkligen så att ett parförhållande är det optimala? (Det är klart det är….men inte den här veckan). Varför ska man sätta sig i en sits där någon annans åsikter ska spela in på mitt liv, min sommar? För närvarande så kan jag hitta hur många fördelar som helst att vara singel. Jag får göra precis som jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag kan umgås med roliga människor för att de är just roliga. Om jag vill åka till Kongo imorgon så behöver jag inte ”be om ledigt” av någon. Nu har jag i och för sig inte tänkt åka till Kongo just imorgon, men jag KAN om jag VILL!
När jag läser igenom det jag skrivit så känns det ganska barnsligt, men det är ju det som är grejen (nu kommer det igen); jag får vara det om JAG vill!

Solen börjar lysa på mig igen! Inte bokstavligt talat för det har väl varit lite si och så med vädret, i alla fall igår, men jag har haft en riktigt bra helg!

Dagen som jag och mina syskon väntat på kom igår. Pappas gumma fyllde 60-år och ÄNTLIGEN så skulle vi få lämna över presenten som vi är så nöjda med. För ett par veckor sedan så skrev jag att vi höll på med hemligheter….och den stora hemligheten var att vi åkte ner i hemlighet till gummans ö och rev ut allt i hennes stuga och målade om den helt och hållet invändigt. Till festen så hade vi gjort ett fint fotoalbum med bilder från helgen som visade alla stegen i renoveringen. Hon blev så glad! Det var roligt att för en gångs skull lyckas så bra med en present!

Maten var god, godiset var schysst, bordssällskapet var roligt (syster) och bandet spelade bra musik….rock…vilket jag inte vet om det var ett medvetet val från pappas sida. Vid ett så staplade jag och Kattis in på ömma fötter i en taxi och åkte hem.

Idag har jag kört hoj hela dagen! Det har varit helt fantastiskt, underbart! Jag ska skippa allt annat i sommar och bara köra hoj! Det går så bra nu! Jag känner mig inte ens långsammast i världen längre. Idag gasade jag ganska glatt och tyckte inte ens det var läskigt! På vägen hem så fick jag dessutom stanna för polisen och blåsa och visa körkort, men det gör jag så gärna så länge jag jag får tillbaka kortet igen.

Med tanke på gårdagens blogg så skulle man ju förvånat kunna höja på ögonbrynen när jag säger att jag vaknade på ett riktigt bra humör i morse (ja…lite senare än vanligt men ändå).

Igår var jag som ni märkte uppenbart ledsen, och slängde ur mig både det ena och andra. Det händer inte ofta men samtidigt så är det nog bra för att jag inte ska tappa mitt temprament helt. På kvällen så fick jag pratat av mig och kände mig bättre redan då.

Så…imorse vaknade jag som en renare, gladare människa och önskade bara att jag inte ursäktat mig så mycket och ifrågasatt mig själv. Om människor är dumma så får dom ta på sig det…..inte mitt problem!

Efter jobbet så åkte Kattis och jag hem till Willebus och lagade pastasallad. När vi ätit alldeles för mycket tog vi tag i 60-års presenten som vi ska lämna över imorgon till pappas tant. Jag överdriver inte om jag säger att vi är sjukt nöjda med den.

För övrigt så är jag galet nöjd med min lilla lilla (3 st fattar det där) Ipod som jag fick igår. Nu återstår bara att jag ska lära mig skullehur den fungerar också.

Fy fan vad jag är trött och ledsen på grottmänniskor!
Är killar verkligen ett släkte som borde få existera på jorden? Hur kommer det sig att deras hjärna blev placerad mellan benen istället för i huvudet? Finns det en rimlig anledning till det eller var det bara någon som tänkte fel när den hamnade där?
Är det överhuvudtaget möjligt att umgås med en person av det motsatta könet utan att det förväntas av alla att man ska hoppa i säng med personen? Finns det en hemlig kodbok på hur länge man får prata med någon eller hur många leenden man får ge per person innan man har hamnat över liggagränsen? Visst, jag vet att jag är naiv, tror för bra om folk och det tänker jag fortsätta med, men då får ni fan tro bra om mig också!!

Är jag bara intressant om det finns en möjlighet till att vi hoppar i säng? Är mina egenskaper som människa helt bortkastade? Får jag inte umgås med olika människor och göra det jag tycker är kul för att jag är tjej? Jag är så jävla besviken på människor så det finns ingen gräns just nu.
Om du som kille tror att jag tänker ha sex med dig för att jag är trevlig och social….ja du…då är det faktiskt ett problem som du har och inte jag!

Så…jag tänker fortsätta mitt liv som nucka och aldrig någonsin ligga med någon igen! Det ska bli spännande att se hur många som hör av sig till mig efter det uttalandet. Kanske betyder det att jag ska radera alla mina killnamn i telefonboken?! Sorligt!

Ja, oavsett skiten ovanför och mitt otroligt fängslande liv (bokstavligt talat) så hade jag i alla fall ett par timmars härlig mc-åkning (=sitta på mc och njuta av livet! Inte ligga, inte tafsa, inte hångla, dvs utan några som helst baktankar!) ute i naturen igår innan kallduschen kom. Ska jag lägga ner mitt mc-åkande tro? I vilket fall så ser det ut som att jag får fortsätta med mitt ensamåkande i framtiden, det verkar vara det enda som fungerar (för alla andra)!

Efter jobbet så plockade jag ihop min hoj och tog just en ensamsväng….av någon anledning så kom tankarna in ganska ofta på att man skulle kunna hamna i diket utan att någon märkte det. Skum känsla! Jag körde jättefort….nästan över laglig hastighet….det var skönt fast det gick över rätt snabbt igen.

Fan, idag landade jag. Kraschlandade! Uppenbarelsen att jag inte var kvar på Gotland kom så plötsligt. Igår trodde jag att det berodde på trötthet men idag insåg jag att det var min adrenalinnivå som föll till botten med ett plask!

Det är väl kanske inte helt underligt med tanke på att jag gått och väntat på den här helgen i över ett halvår nu, men jag hade inte väntat mig den enorma topp jag befann mig på till och med söndag…och därför inte heller vägen ner och tillbaka.

På jobbet var det lugnt, alldeles för lugnt. Vid fikat så satte jag och Tiina oss ner och åt morotskaka från förra veckan för att få ett par minuters sockerrus och det hjälpte faktiskt en stund. Förhoppningsvis så var den inte så pass gammal så att den kommer ställa till med andra bekymmer, men…då är det något som händer i alla fall.

Lagom till middag drog jag ut med the girls och åt mackor med skagenröra nere vid vattnet. Det var väldigt kallt, men är det sommar så är det!

Så kom måndagen….efter en fantastisk söndag. Kan jag få spola tillbaka helgen nu och börja om från början? Frågan är vad jag skulle göra annorlunda, kanske bara gasa mer.

Körningen gick riktigt bra på söndagen också uppenbarligen. Jag fick låna en tidtagningsapparat och körde mot klockan men fick inte till det riktigt pga andra deltagare som låg i vägen för mig på banan plus att jag är en omkörningsfegis. Runt halv fem så plockade vi väldigt snabbt ihop allting och åkte och badade i den Blå Lagunen. Det var inga större problem att hoppa ner i det kalla, klara vattnet, vi hade värmt upp oss ordentligt innan vi kom dit genom att stänga alla fönster i bilen och stänga av fläkten.

Innan båten gick så fick vi i oss varsin pizza i solen nere i hamnen, härligt.

Jag hade ju förväntat mig att jag skulle tokdäcka på båten men det var inte en tillstymmelse till grus i mina ögon. Men, när klockan var runt midnatt och jag och alla mina grejer var avlastade så däckade jag till slut hemma i sängen.

I förmiddags fanns det dock ingen effektivitet att prata om. När jag inte åstadkommit några storverk på jobbet till lunch så gick jag hem. Påminn mig att planera in en ledig dag nästa år efter Gotlandshelgen.

Jag lever i en drömvärld för tillfället, det går lite för bra för mig för att vara sant. Nej, jag har inte satt några banrekord eller kört på bakhjul eller något annat coolt men allt flyter bara på, det är så enkelt. Instruktörer åker förbi mig och håller tummen upp och jag har ett släptåg av mina teamkamrater som åker bakom mig för att få flyt i sin körning, jag är så himla lycklig! Hade jag bara haft lite kondition och styrka att prata om så hade det nog kunnat bli ännu bättre.

Idag har det varit ännu en alldeles fantastisk dag! Blå himmel och sol men dagen till ära så fick vi lite rotation på luften vilket var underbart.
Nu vill jag inte att de här dagarna ska ta slut, jag trivs så bra.

När vi lastat in allt….nej, när mina fantastiska vänner lastat in allt medans jag var ute och gick i depån så åkte vi hem och förberedde grillutflykten. Vi drog upp till den blå lagunen på norra Gotland och badade (inte jag förstås) i klarblått vatten för att sedan grilla lax i solnedgången. Mumma, bättre än så här blir det inte.

Imorgon ska jag ta varvtider! För det krävs det sömn och det ska jag införskaffa nu. Dessvärre så delar jag säng med myror, hoppas de låter mig sova.

Klockan 05.45 så pep allas mobiler här i huset i morse, jag trodde naturligtvis att det bara var jag som satt den lite extra tidigt för att ha tid på mig att fixa i ordning mig, men nej så var inte fallet.
Ända tills vi kom till banan så var jag lugn som en filbunke, men sen så smällde det till och alla fjärilar på Gotland samlades i min mage. I normala fall så brukar jag springa och kissa minst 7 gånger innan jag ska köra första passet, men eftersom de inte hade öppnat till toaletterna innan jag skulle köra så…ja, då fick jag hoppa över det.

Första passet gick så jäkla bra, jag satt bara och log innanför hjälmen…..vilket är så långt från sanningen som det går att komma….jag satt nämligen och kippade efter luft mest eftersom all saliv hade flytt min mun av spänningen, det var som om jag ätit sand i tre dagar. Men, bortsett från det så flöt allt på så bra trots att vi svettats som små barnarbetare i Kina i högsommarvärmen. Redan varv två så åkte knäna i lite överallt, och nej…jag vet att det inte är viktigt men det känns ändå som en termometer på hur snabbt jag kör.

Hela dagen fortsatte på samma sätt, allting fungerade bara så otroligt bra och smidigt. Jag kunde nog inte vara gladare och nöjdare just nu. Innan middagen så var jag som en zombie, totalt okontaktbar. Efter att ha vilat i en halvtimme medans mitt fantastiska raceteam lagade mat (skäms lite nu) så fick jag i mig lite energi, sådär lagom för att orka borsta tänderna för att gå och lägga mig igen.