Timmarna springer förbi. Släpper man blicken på Felix så hittar han på bus och lyfter man handen från Tuva ett ögonblick så börjar hon skrika. Vad får människor att skaffa nio barn?! Har man det för långtråkigt i sitt liv? Eller får de bara frimärkssamlarbarn?! Mina barn är fantastiska, de är bara lite….all over.
Igår beslöt sig Felix för att komma ut som bebis. Han har varit och nosat på det lite när han klättrat upp i hennes vagga och kommit springande och bett mig om att ”Lillis vill suga på tutte”. När Felix pratar om sig själv så säger han Lillis, men han menar Felix. Men igår så tog han Tuvas (oanvända) napp och stoppade i munnen, satte på sig hennes lilla mössa och la sig ner i vagnen. Jag hoppas dock att han blir stor väldigt snart igen för två bebisar är på gränsen till för mycket.
Sommaren år 2016 ska vi prata om som en bra sommar. Inte bara för att Tuva kom utan för att det var en varm och solig sommar. (Visst var sommaren 2013 också bra? Dvs när Felix kom. Jag bestämmer mig för att det var så, det är lättast att komma ihåg).
De perfekta sommarkvällarna passerar, en efter en annan, från min plats i soffan med Tuva vid bröstet eller skrikandes av missnöje. Jag tänker att jag måste köpa en ny soffa efter det här, för jag har nog suttit ned den helt snart. Jag tänker att jag går miste om kvällar med brygghäng, där jag och Kenny sitter med varsitt glas vin och ser när fiskarna hoppar i solnedgången. Eller en cider kanske för vin smakar inte lika gott längre när jag inte har en cigarett i handen.
Min plan är att komma igång snart. Att börja titta på min vikt, eller kanske träning. Jag gick upp cirka 20 kilo nu med Tuva men jag har redan efter fem veckor gått ner 14. Jag kan inte komma ihåg att det gick så snabbt med Felix. Å andra sidan så låg jag på en högre vikt nu när jag blev gravid så det finns mycket att jobba med.
Till att börja med så måste jag få in lite rutiner med gnällspiken så att jag vet när jag kan aktivera mig. Men sen så, fasiken, måste jag ta mig i kragen. Schas på mig!
För övrigt dagdrömmer jag om mitt hus (för om nätterna drömmer jag om helt andra galna saker, jag förstår inte var allt kommer ifrån). Jag drömmer om ett stort hus där många får plats, så att jag kan ta hem folk till ett hem som jag är stolt över. Ett hem där Felix och Tuva har en egen plats att vara på. Och jag! Ett garage/en verkstad där jag kan vara kreativ. En tvättstuga med ett torkskåp och strykbräda. För att inte tala om ett badkar! Och ett sovrum med en väldigt stor säng där vi alla ryms när det behövs. Jag har planer för vartenda ett av mina obefintliga rum. Jag måste bara ha ett hus. Nu.
Herrejösses vad den här prickiga korven skriker (Tuva to be)! Hennes vakna tid kan delas upp i två delar; en då hon ligger vid bröstet och den andra då hon skriker. Jag saknar ett mellanting då hon kan ligga och bara vara nöjd. När kommer det?
Till Tuvas försvar så låter hon mig sova på nätterna. Hon vaknar en, max två gånger per natt för att amma. Tack för det!!
Kenny har försökt hitta orsaker till varje skrik; – Ah, kiss i blöjan, det var DÄRFÖR hon skrek. – Aha, de kom en rap, det var DÄRFÖR. – Ha, hon var bara hungrig, det var DÄRFÖR!
Sen börjar hon skrika igen.
Ja, det är choklad ni ser i bakgrunden. Mamma behöver det.
Äta, skita, sova, äta, äta, skita, skita, skita, skita, skita, äta, äta, äta, äta, skita, låtsassova, äta, låtsassova, skita, sova. Så ser det ut för tillfället.
Vissa dagar kommer jag inte ens ur soffan. Så fort jag lägger ifrån mig lillstrumpa så skriker hon. En hel dag i soffan framför en riktigt bra serie kan verka lockande men det är det inte! Kanske under en regnig dag i november men inte nu, mitt i den varma och soliga sommaren. Jag behöver sätta igång med rutiner för att få det här att fungera!
Mot Sherwoodskogen!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer