Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Ni vet den där känslan när garderoben från en dag till den andra plötsligt inte innehåller något man kan ha på sig, eller när utväxten i hårbotten från en timme till en annan plötsligt ser hemsk ut, så upplever jag med min tv-byrå just nu.
För ett år sedan så köpte jag en stor byrå och har sedan dess använt den som tv-bänk men nu står jag inte ut med den längre, den förstör all symmetri i vardagsrummet och jag klarar inte av det längre.
Jag har googlat alla möbelvaruhus och alla internetsidor på en ny tv-bänk som ska passa min trävita bokhylla och jag kan säga att är det något som det inte finns gott om så är det trävita tv-bänkar i rätt bredd och definitivt inte i rätt prisklass. Det finns inte en chans att jag betalar 12000 kronor för en tv-bänk och inget högglans kommer att komma in i mitt vardagsrum!

I helgen så var jag inne på Chili, där jag redan förra året dregglade på en fin, gammaldags tv-bänk. När jag var där förra året så hade de en leveranstid på denna tv-bänk på minst 7 veckor och de kunde trots det inte sälja sitt demoexemplar, vilket gjorde att jag köpte denna mastodontbyrå istället. I lördags gick jag in till butiken igen och hade mer eller mindre bestämt mig för att faktiskt köpa bänken nu men får då till svar i kassan att ”-den är slut och kommer tillbaka nästa år”!
Tror ni att de sålde sitt demoexemplar till mig den här gången? Knappast!
”-Den måste vi ha kvar för att visa för kunder!”
Jag undrar hur bra kundservice det är att ha framme en tv-bänk som man inte kan få hem förräns ”nästa år”. Det fungerar inte på mig i alla fall.

Surandes gick jag över till grannen vägg i vägg, EM-möbler och beställde en enkel, vit tv-bänk som kommer inom tre veckor. Nu kan jag knappt bärga mig tills den kommer och jag hoppas verkligen att det blir bra för det finns ingen återvändo, dvs inget öppet köp på beställda varor. Bara det skulle kunna få mig att skriva en lång blogg med massor av hänvisningar till konsumentköpslagen.

När mamma åkte på semester så lämnade hon en viktig blomma till mig (ja till mig?!) för att hålla den vid liv. Igår så skulle jag vattna den för att i alla fall göra ett gott försök för att hålla den vid liv och såg då att den var full av kryp.
Inte nog med att hon anförtrott fel person för ett sådant livsviktigt uppdrag men nu adderades plötsligt fler komplicerade uppgifter – kryp!
Någonstans i bakhuvudet så hörde jag ett råd jag fått av henne tidigare någon gång – spraya blommorna med vatten med diskmedel i.

Sagt och gjort, jag hällde i en skvätt med diskmedel i sprayflaskan och satte ut blomman på altanen och sprayade ner den totalt med diskvattnet. Efter någon timme så såg det faktiskt ut som att krypen inte längre rörde på sig, men hela blomman var naturligtvis kletig.
För att lösa det problemet så ställde jag blomman i duschen och sprutade ner den med duschvatten. Nu skummade det plötsligt i hela krukan av Yes och jag insåg att diskmedlet naturligtvis runnit ner i jorden. Hmm!
Nu har jag i alla fall duschat den så länge så att diskmedlet förhoppningsvis runnit genom krukan och försvunnit igen, om inte annat så är blomman ren och väldoftande av Yes när den dör i alla fall.

Jag har ett fantastiskt roligt jobb som ger mig många möjligheter att utvecklas i både mitt yrke och som person. Jag får resa och se nya städer, träffa nya kollegor från andra länder och ha roligt under betald arbetstid. Ibland finns det dock vissa delar av jobbet som är mindre roligt att utföra men som kanske är mer utvecklande för mig som person.

Igår när jag till slut kom hem efter en sån här ”utvecklande” dag på arbetet och ett barnkalas senare med 13 vuxna, 12 barn och 4 hundar i en trerumslägenhet så kollapsade jag i soffan efter en lång och varm dusch.
När Kenny kom hem ledbruten efter sitt arbete någon timme senare så orkade jag knappt öppna munnen för att prata utan använde den mest för att gäspa.
Helgen är även denna vecka väldigt efterlängtad!

Det finns så många olika saker som gör oss stolta och glada.
Jag blir stolt om jag har gjort någon glad eller om jag presterat något riktigt bra.
Vissa blir däremot glada över att omnämnas på förstasidan i lokaltidningen Mitti för galenskaper, medans andra som har mer vett kvar undrar hur det egentligen står till där uppe!

Att gå på IKEA brukar normalt sett innebära att man kommer hem med alldeles för mycket prylar som man inte alls tänkt köpa innan man kom dit men som av någon anledning bara råkade hamna i den överdimensionerade påsen.
Min plan var att vi i lördagskväll skulle komma ut från IKEA med minst en överfull vagn med garderobsinredning, en stor tv-bänk och ett par badrumsmöbler, därför var jag lite missnöjd med att vi inte hann åka förbi mamma och hämta släpet.

Min IKEA-tur gick dock helt åt skogen! Det fanns inte en tv-bänk som passar mina övriga möbler, garderobsinredning fanns inte till de mått jag behöver och när vi kom ner till badrumsavdelningen så var humöret kvar uppe vid tv-bänkarna och saken blev inte bättre när personalen körde nedräkning till stängning i högtalarna. Inte ens korven på väg ut smakade gott. Sällan har jag varit så nedstämd över att inte ha fått göra av med några pengar!

Idag blev det i alla fall en mycket bättre dag då vi rensade ut lite skräp från huset och förrådet. Inte ens kön till återvinningscentralen kunde skrämma bort oss, skräpet skulle bort!
Att Kenny sedan skruvade upp en hylla i köket som blev jättebra och satte upp soptunnan under handfatet gjorde att allt kändes ljusare direkt. För tillfället så är jag också supernöjd över att äntligen fått bort de två fåtöljerna som tagit upp så mycket yta till ingen nytta, plötsligt så har jag massor med plats.

Som belöning för vårt arbete köpte vi upp halva ICA´s skaldjurslager och åt tills vi jämrande sjönk ner i soffan.
En annan dag ska jag börja fundera på mina avsaknade möbler igen!

Idag gick jag runt på ICA med en överdrivet stor kundvagn och försökte hitta inspiration till att fylla matkassarna med något spännande, men det enda i matväg jag kom hem med var dock en limpa bröd, ett paket creme fraiche och salami. Jag tycker det är så galet tråkigt att handla mat ensam!

När jag kom ner till kassan så råkade jag faktiskt springa på en hylla med textilfärg. Under ett års tid så har jag tänkt att jag ska färga det solkiga överdraget på dynan som ligger ovanpå min lilla bänk i hallen men varje gång jag är ute och handlar så faller den tanken bort. Idag sprang färgen helt enkelt på mig! Perfekt!
Jag valde alltså ut en grå färg och la den och ett kilo obligatoriskt färgsalt i kassen tillsammans med mina andra icke-matvaror.

Efter att ha varit hos frissan och piffat till mig och dessutom blivit av med 4-5 centimeter stripiga toppar som jag kämpat för att få ut åkte jag hem för att mötas av mina platta maränger. Är det inte sjukt att en halv tesked med spilld äggula kan få marängen att bli helt förstörd?! Man borde kunna klaga någonstans! Hade jag dessutom kommit ihåg att plocka bort dom från bakplåtspappret på en gång så hade man sluppit tugga papper, men Kenny säger att jag blir bättre och bättre på maränger hela tiden.
Förutom äggulemissen så gick allt väldigt bra och jag var hur nöjd som helst med det minimala kletandet i köket ända tills jag råkade fälla upp vispen på min multimegamatberedare och råkade trycka igång den igen. Hoppsan!
Men, nu ska det inte handla om maränger utan om min färgning.

Duktig som jag är så läste jag naturligtvis bruksanvisningen ordentligt innan jag började. Så enligt instruktion så hällde jag i ett kilo salt (!) och något annat pulver längst bak i tvättrumman. Sen städade jag bort alla skitonödiga prylar som ligger på bänken och tog upp dynan för att plocka bort överdraget.
Problemet var bara att det inte fanns något överdrag, dynan och ”det som borde vara ett överdrag” satt ihop. Och av en ren händelse så fanns det ett stort kryss över tvättmaskinen på dynans tvättlapp. Varför finns det ens en tvättlapp på dynan om den inte går att tvätta?!

Med ett kilo salt i maskinen så kände jag lite att loppet redan var kört.
Så nu har jag rullat ihop dynan och stoppat in skiten i maskinen ändå. Hur illa kan det bli liksom?
Bänken är faktiskt ganska fin utan dyna också!

I natt sov jag väl inte så fantastiskt bra och det råkade just vara på den södra sidan av stan!
Jag kan sova i de flesta olika varianter av sängar om jag har ett par bra kuddar. Är kuddarna värdelösa, ja då finns det ingen räddning.

När jag går och lägger mig så puffar jag upp mina dunkuddar så att jag kan sjunka mjukt ner i dom, fast utan att träffa madrassen. Kenny har en annan procedur.
Först tar han så många kuddar han kan komma åt, gärna alla, sedan pressar han ihop dom till stora bollar som han lägger under ryggen och huvudet. (Är det konstigt att jag ser ut som att jag sovit på huvudet när jag vaknar där?!)

Nu har han troligtvis misshandlat kuddarna på det sättet ganska länge för nu har dom till slut format om sig så att innehållet är som mjuka tennisbollar. Mycket oskönt!
Men som sagt, hade kuddarna varit okej så hade jag nog ändå sovit skönt bland smulorna ovanpå täcket som just nu fungerar som ett lakan, under det andra täcket?!

Mitt andra problem i natt var dock att jag troligtvis försökte komma ifrån hans brännande kropp en stund och därför närmade mig mitten av sängen, där gränsen till hans kontor går.
På hans kontorshalva i sängen så står skrivaren, datorn, högar med papper och en envis godispåse som promt ville ligga på min arm.
När jag levde ensam så hade jag alltid fjärrkontrollen och eventuellt en bok i sängen när jag somnade men tävlingen om vem som har flest saker i sängen, ja den vinner inte jag i alla fall!

Efter att jag legat och dragit mig i sängen i 45 minuter i morse så sa blåsan till slut till att det var dags att gå upp, typ genast! Jag sprang upp och krockade rakt in med högra fotknölen i hörnet av sängramen och föll ihop på sängen igen i ett kvidande samtidigt som jag försökte hålla mig för att inte kissa på mig av smärta.
Jag kan någonstans tycka att jag borde ha vant mig vid den där förbaskade sängramen efter att den stått på samma ställe i mer än ett år, men trots det så går jag ofta emot den. Vadderade kanter kanske är något att fundera på och när man ändå håller på så kanske man ska vaddera väggar och tak samtidigt.

Innan jag haltandes lämnade hemmet så hann jag se att ovädret Katia hade gått hårt åt på min altan. Mina plastblommor låg utspridda lite här och var och aluminiumpinnarna i mitt fina partytält hade böjts, som om en jätte varit där och vridit till dom! Det var ju inte så bra, och jag hoppas verkligen att de går att böja tillbaka!

Efter en hel eftermiddag med presentationer för kursdeltagare så var halsen svårt skadad och ännu mer rosslig än vad förkylningen gjort den tidigare och jag var galet nöjd över att få åka hem. Förvånande nog så smärtar höger fotknöl fortfarande, jag måste ha fått till en riktigt bra smäll imorse.

För alla er som oroat er för min blåa tå….den är fortfarande blå men i mer komprimerad form nu!