Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu har vi kommit igång ordentligt med promenaderna (och hade jag vetat att det skulle stått att jag promenerat 4.53 timmar den här veckan så hade jag självklart gått sju minuter till för att nå fem timmar).

Förutom min motion så händer det saker med lilla Skrutt också. Han är vaken mer och under den vakna tiden så är han mer närvarande. Han tittar på oss och följer även med med blicken när vi rör oss.
Hans humör håller också på att bli lite bättre. Han har för vana att vakna skrikandes varje gång för att sedan inse att världen inte suger. Nu vaknar han ofta med hopp om livet och blir inte arg lika mycket.

Nätterna har ju varit väldigt skonsamma hittills (peppar, peppar..) och när jag härom morgonen vaknade och tittade på klockan så tog det en stund att inse att han låtit mig sova hela natten. Han låg på exakt samma ställe som han somnat på sju timmar tidigare, på en kudde bredvid mig med min mage som hans huvudkudde.
Med tanke på att han vanligtvis bara vaknar en gång på natten, vid tre, så var det ovanligt generöst att bjuda på en helnatt!

Med all den extratid jag fått (säkert en timme eller två) så har jag nu hunnit ta tag i både Försäkringskassan, räkningar, e-legitimation och min lön som blivit fel. Fantastiskt!

SMS från en förvånad mammut när jag plötsligt får ovanligt mycket tid över.

Folksam har just plockat ett par pluspoäng!
När vi blev gravida så tecknade vi den kostnadsfria gravidförsäkringen som Folksam (och andra bolag) har och vi la även till någon tusenlapp för ett utökat skydd.

Nu när allt lugnat ned sig efter förlossningen så tänkte jag att jag skulle se om försäkringen täckte något av det vi råkat ut för så i förra veckan gick jag in på deras hemsida och gjorde en anmälan till dom på havandeskapsförgiftningen och det akuta kejsarsnittet.

Bara ett par dagar senare så fick jag hem ett papper att Folksam hade satt in 2000kr på mitt konto, utan några följdfrågor eller önskan om att jag skulle skicka in intyg!
Bra service Folksam!

Ja, jeepen är tillbaka!
Kenny sålde den ju till en kompis, som alltså var fullt medveten om dess fel och brister, men även han tyckte det blev lite väl övermäktigt att fixa när han studerat besiktningsprotokollet lite mer noggrant och vägt det mot sin fritid.

Så nu är vi med jeep igen, men som Kenny sa; nu är den ju åtminstone välstädad OCH vi kan köra den en hel månad innan det blir körförbud på den igen…

Den här annonsen såg jag i en tidning full av såna där onödiga prylar.
Jag tyckte det var humor och skickade bilden till Kenny.
Han ringde upp mig inom kort för att säga att jag inte skulle köpa kisstältet…

Bara därför så borde jag göra det!

…för min papput idag! 

Att killar inte tänker som tjejer är ju ingen nyhet men ibland blir det extra tydligt hur olika vi är.

När vi låg inne på sjukhuset så skulle syster komma förbi och som ni ser i smskonversationen så undrade hon om det var något jag ville att hon skulle ta med.

Eftersom vi inte planerat att läggas in på sjukhuset så hade vi ju inte med några saker och Kenny hade varit hemma och hämtat bara det absolut nödvändigaste.
Eftersom dagarna gick och vi inte fick komma hem så började jag sakna min borste.
För att inte vara för krånglig så skrev jag därför att en kam vore bra, dom flesta har ju en kam liggandes hemma som man inte använder.

När Kattis kom så hade hon med sig en borste till mig som hon köpt på vägen och sa ”jag misstänkte att det var en borste du ville ha”.
Och precis så var det ju.

Här blev Kenny helt förstummad. Han förstod inte hur jag kunde be om en kam när jag egentligen ville ha en borste och ännu mindre hur syster kunde tänka likadant som mig.
För oss var det inget konstigt eftersom vi är vana att tänka likadant men när jag skulle förklara för Kenny så insåg jag att vägen mellan Mars och Venus är ganska lång (eller är det kanske bara en ”systergrej”?!).