Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Mja, hänger och slänger typ…

Igår var det ett sånt där riktigt ruggväder vilket gjorde att jag och Skrutt tog en väldigt lugn morgon. Jag gillar visserligen att promenera i lite kyligare väder men igår blåste och snöade det på tvären så jag stannade inne med gott samvete.

När Kenny sedan kom hem så var det dags för mig att fixa till mig inför kvällens julbord med jobbet.
Innan Kenny körde mig till Restaurang J i Nacka så hann vi dock åka förbi och säga hej och grattis till Camilla.

Nere vid vattnet i Nacka så var det ännu värre väder och jag kände mig himla glad för att jag fått skjuts till dörren.
När jag pussat hejdå till mina älsklingar så gick jag in och mötte upp alla mina fina kollegor.
Det var så himla kul att se dom och tillbringa en kväll i deras sällskap, men oj vad härligt det är när man får krama Skrutten igen efter ett par timmars frånvaro.

Eftersom det blev sent både för mig och för Kenny och Skrutt (som också hämtade mig) så tog vi en förmiddag i sängen idag innan vi gick upp och gav Skrutt ett ”morgonbad”.
Fördelen med att vara ledig hela tiden är att man slipper känna helgstress när allt ska hinna göras under två dagar. Nu får vi ha slappardagar.

Ps. Är det inte himla mysigt att snön har kommit?!

Igår skulle alltså snöstormen Sven komma in från västra Sverige och vis av erfarenhet så förväntar man sig ju inget annat än kaos i trafiken då.
Men just igår så hade jag bestämt mig för att åka till Jenny på andra sidan av stan så det var bara för mig att hoppa upp ur sängen.

När jag satte mig och började köra så funderade jag flera gånger på att vända om hem för att slippa att sitta fast i köer på väg hem, och med ett skrikande barn i värsta fall.

Jag vände inte om och fick en trevlig stund hemma hos kompis innan jag åkte hem i en ganska lugn trafiksituation med en sovande Skrutt.
Kanske var det så att de flesta lämnat bilen hemma inför kaoset?!

Efter att ha varit hyfsad däckad i tisdags med en trasig mage så kändes det betydligt bättre idag!
Klockan 10,15 så hade jag en läkartid och mamma kom till mig på morgonen för att hjälpa till med Skrutt.

Strax efter klockan 10 så kom vi till läkaren. Eftersom mottagningen ligger i ett ganska fint område med hästgårdar så tog jag med mamma dit så att hon kunde promenera med Skrutten medans jag var inne.
När klockan var kvart i elva och jag fortfarande inte fått komma in så började jag bli ganska irriterad och gick och sa till en sköterska. Efter ytterligare 10 minuter så gav jag upp och bad att läkaren skulle ringa upp mig och förklara varför hon inte kunde hålla tiden. När dom frågade om jag ville vänta tills hon var klar så kände jag mig alldeles för arg för att träffa henne och slösa bort ännu mer tid på att vänta där (å andra sidan så får jag komma tillbaka en annan gång istället…!).
Så efter att ha slösat bort en timmes tid på att vänta och känna mig mindre viktig så stoppade vi in en väldigt frusen mamma och en utsövd Skrutt i bilen och åkte för att shoppa.

När vi väl kom till gallerian så ringde sköterskan upp igen och bad om ursäkt, den lilla skiten till läkare bemödade sig inte ens att ringa själv!

Efter lite varm mat och amning så var läkaren i alla fall bortblåst och vi la ner lite tid (och pengar) på shopping istället.
Jag har ju sagt tidigare att jag är väldigt förtjust i Lasse Åbergs klädkollektion och häromdagen så hittade jag en hel del av hans kläder på rea och dom kläderna kom med posten idag. Hur fina som helst!

När vi kom hem så kände jag mig väldigt nöjd med dagens påsar, nu klarar jag mig ett tag framöver!

Igår kväll så sprang Kenny upp på vinden och hämtade ner påsen med julsaker. Påsen innehåller tre stjärnor och två ljusbollar. Idag kompletterades den med en ”tomtestege”. Jag sa igår att jag inte höll på med ”tomtar och troll”, men tomtestegen från mamma var så fin så den fick åka upp också.
Så – nu har vi julpyntat!
När vi i framtiden fått (köpa och bygga) vårt nya hus så kommer jag kanske att bli lite mer wild and crazy med julpyntet.

Igår fick Felix sitt första brev, adresserat till bara honom. Det brevet åker in i boken om Felix som han ska få när han blir äldre.
Tack tant Ida!

Igår var det som sagt första advent och om man skulle tro på Facebook så var nästan alla hemma och bakade lussebullar i sina julpyntade hem.
Jag är inte så mycket för tomtar och troll men julbelysningen gillar jag skarpt så den ska upp snarast.

Igår åkte vi i alla fall förbi Andreas och Hanna och tittade på deras lilla tjej och så fick dom titta på vår lilla skrutt. Det är galet vad snabbt dom växer och det är svårt att förstå att Skrutt snart kommer att bli en liten människa.

När vi kom hem till Kennys pappa så var hela släkten där för mingel och tilltugg. Skrutt försökte att uppföra sig så gott han kunde och det gick ganska bra ändå men både han och vi var rätt trötta när vi kom hem sen.

I fredags var det dags – Skrutt skulle leka med mormor och moster medans vi gick på festligheter med Kennys jobb.

Med pumpen i handväskan (för nödläge endast, pumpen och jag har ingen bra relation) så åkte vi in till konserthuset strax efter klockan sex och mötte upp Kennys kollegor.
Showen startade halv åtta och höll sedan på till kvart över elva, med paus för middag. Det blev en väldigt trevlig kväll och det var faktiskt skönt att få vara bara vi för en stund.

Skrutt hade haft det bra i Bromma och skött sig också men jag hoppas och inbillar mig att han var glad att se oss.