Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Sådär ja, nu har julafton passerat utan en endaste tår eller ångestkänsla, en bebis gör mirakel för julångesten.
Under den regniga och gråa julaftonen höll vi till hemma hos mamma bland alla tända ljus och brasvärme. Hon hade tillagat precis lagom mängd av olika julrätter och allt smakade fantastiskt gott. Felix såg till att han blev buren runt omkring hela dagen och var således också nöjd.
Trots att vi mer eller mindre slutat att ge julklappar till alla vuxna så slutade det ändå med att vi alla hade en liten hög var med klappar att ta hem.

Eftersom jag nu under de senaste dagarna har fått lite extra tid när Kenny varit hemma och underhållit Skrutten så har jag haft möjlighet att putsa lite hemma och när vi kom hem i går kväll så kändes det så rent och fint, det var en skön känsla!

Nu är det ett helt år till nästa jul och då hoppas jag verkligen att vi får mycket snö, om vi nu inte bestämmer oss för att fira julen i en solstol förstås. Men firar vi den hemma så lär det i alla fall bli vid vattnet, i vårt nya boende. Skumt!

(Fler nissebilder kommer efter julfirandet)!

…har vi inte!
Jag som inte är förtjust i julen hade trots det önskat att nu när jag inte ligger på stranden i ett varmt land skulle få massor av snö till jul för att få lite känsla, men icke!

För två veckor sedan så började jag och Kenny inse att det var läge att skaffa fram pengar till huset som vi har köpt eftersom det ska betalas i början av januari.
Alltså satte vi (äntligen) fart och kontaktade våra banker och bokade möten med dom i förra veckan.
Hur dessa möten gick  och vad jag tycker om vissa banktjänstemän återkommer jag till senare men hur som helst så fick vi träffat dom i torsdags och fredags.

Medan vi var på banken så sprang mamma och Peter runt i Stinsen med Skrutt dit jag åkte efter banken.
Både jag och mamma hade bokat tid hos min favoritfrissa, som nu dessvärre åker bort ett par månader, så vi ville passa på innan hon försvann.

Så efter många timmars barnvakt så fick mamma och Peter äntligen åka hem och jag gjorde detsamma, med nyklippt lugg och en nedtonad ny färg som jag trivs kanonbra i.

..för Felix som fyller tre månader idag!
Om man bortser från de tillfällen som han, som i natt, har ont så är han glad väldigt ofta.

Han behöver inte roas hela tiden utan kan ligga och gurgla för sig själv ett tag och han sover nu ett par timmar under dagen också.

De första veckorna då jag satt fast i soffan och ammade känns avlägset. Nu när Felix får extramat så blir han snabbare nöjd vilket underlättar för oss båda.
Nu känns det istället som att vi är ute och flänger väldigt ofta. Det är besök på BVC, läkare och för att hälsa på lite här och där.
Det är en skön känsla att känna att vi kan ta oss runt när vi känner för det, jag och finaste Felix (och Kenny ibland förstås).

Ni har väl inte missat det här?
Jag tycker det här är galet roligt och samtidigt så tragiskt.

Jag råkade bläddra förbi kanalen när ceremonin hölls och kunde inte riktigt slita ögonen från tolken av någon anledning.
Nu undrar jag ju om det var för att hans tecken inte var riktiga tecken…

Att Obama gjorde en selfie under ceremonin tycker jag är lite roligt också, på ett ickeironiskt sätt.

Jag undrar hur jag tänker ibland?! Här blir man så väldigt nöjd över snön som kommer och så lyckas jag inte ta ett enda kort innan den försvann! Som tur är så kommer den (nog) tillbaka igen.

I söndags så stoppade vi på oss massor av kläder för att trotsa alla minusgrader och åkte till Sigtuna julmarknad. Det var vi inte ensamma om att göra!

Vi strosade runt där i en timme eller två och åkte hem med ett par påsar brända mandlar och lite bullar.

När Kennys bror med sambo kom till oss sen så kröp vi upp i soffan med fikat och tittade på Flåklypa Grand Prix. Himla mysig söndag!