Vi kommer knappt från området. Vi tänker att vi ska gå ner till stranden men så viker vi av mot poolen istället. Det är så lyxigt att ha en stor pool för sig själva, för det är nästan bara vi där. Sen är det otroligt smidigt med restaurangen där och toaletterna, allt inom räckhåll.
På kvällen blir det sen en moppetur för att känna vinden i håret och att få se ungarna njuta, för det gör de verkligen. Tuva skriker högt när vi försöker ta av henne hjälmen när turen är över.
Igår skrek båda ungarna högt. Vi hade låtit dem vara uppe alldeles för länge kvällen innan; ”det är ju semester”, men det bet oss i rumpan. Två gånger försökte vi sätta oss på en restaurang för att äta men till slut blev det raka vägen hem till sängen istället, för oss alla.
Det känns så otroligt lyxigt med ett hus där ungarna kan härja fritt och vi kan välja att äta vissa måltider hemma. Jag har till och med hunnit köra en tvätt i tvättmaskinen som finns i huset. Semester kan man inte ha varje dag.
Det var enklare att packa ihop allt idag när jag visste att vi bara skulle frakta allt två hundra meter från nuvarande hus.
Jag har nu till och med unnat mig lyxen att packa upp väskorna nu. Huset vi hyrt närmsta veckan har tre sovrum, nio bäddar, två badrum, kök, vardagsrum, tvättmaskin och en stor altan.
Vi hade en väldigt varm dag idag, man måste nästan ligga i vattnet hela tiden. Det är i och för sig ingen som klagar över det.
Det här huset vi fått låna är ju toppen. Jag inser att det förenklar så mycket med barnen att ha lite större ytor att vara på och att kunna äta hemma istället för på restaurang. Dessutom så gillar vi poolen här på området som passar perfekt för ungarna att leka i, därför har vi bokat ett hus här i en vecka framöver, med inflyttning imorgon.
Idag provade Felix sina gamla simglasögon för första gången på riktigt och sen kunde vi inte få upp honom ur poolen, han dök och dök och dök. Till slut fick vi muta honom med läsk för att han skulle komma upp och andas i ett par minuter.
Tuva ligger mest och guppar fram och tillbaka i sina armpuffar. Hon vill inte att man leker med henne eller rör henne, utan hon vill bara ligga och guppa själv.
Till kvällen for vi ut med moppen. Som tur är så valde vi att ta med barnens egna hjälmar från Sverige och nu när man väl är här så känns det som ett bra beslut för ungarna älskar att åka moppe, så det kommer att bli en del sånt också.
Kenny: Vad tänker du om vinterresa i år?
Jag: Nej, jag känner inget behov av att åka någonstans i vinter i år.
En månad senare så sitter vi på planet till Thailand.
Hopplösa är vi. Det är ingen av oss som stoppar den andra och då blir det så här, andra resan till Thailand i år. Vad vi inte hade räknat med var att bygglovet skulle dimpa ner i postlådan, dagen efter att vi hade bokat och betalt resan. Hoppsan.
Nu är det som det är, och vi sitter här, i Mae Phim för ögonblicket, och passar på att må himla bra. Och att bada. Nu minsann ska det badas för flera år framöver.
Planen är att inte ha en plan. Vi åkte hit, bokade hotell för två nätter på morgonen på Arlanda. Vi kom hit, träffade våra kompisar, fick ta över deras hyrda hus med pool både på altanen och en stor på området, i ett par dagar, inklusive moppe med sidovagn.
Det närmaste problemet jag har just nu är att bestämma mig vad jag ska äta imorgon bitti. Men nu när ungarna och Kenny somnat så kan jag ta mig en funderare.
Tisdag morgon, stressad som alltid på morgonen och försöker få ungarna äta upp sina flingor innan de har lösts upp av mjölken. Jag springer mellan spegeln i badrummet och köket för att se till att ingen av ungarna petar ut ögonen på den andra.
Jag kommer in i köket och ser att Felix står framför Tuva och pekar på sin putande mun. Han försöker få Tuva att pussa på honom! Det är så gulligt så att jag dör.
Tuva är alltid lite återhållsam när det gäller Felix, med all rätt, man vet aldrig vad han har på lur för henne.
Jag pussar Felix på munnen för att visa henne vad han vill och när jag gjort det så lutar hon fram sitt lilla huvud och putar, så gott hon kan med läpparna, för att pussa Felix. Så gulligt!
Visst ser det lite mysigt ut ned skogspromenad?
Verkligheten var inte lika mysig, 7 grader med regn och lervälling att gå i. Det enda som får Felix att ta sig framåt är att han hittar guldpengar (chokladmynt) längs vägen. Han tror att det är Pippi som lagt ut dem och säger till oss att hojta ifall vi skulle få syn på Pippis häst.
Tuva sitter inbäddad i bärmesen och säger inte så mycket så länge man håller sig rörlig. Hon väger dock en del, sådär så att ryggen är helt förstörd efter promenaden.
Vi väljer en annan skog än den vanliga och den är svårframkomlig. Kattis fötter är dyngsura och det blir inte bättre av det blöta underlaget vi måste passera. Texas fryser och är sur för att han måste ha ett hundtäcke på sig. Felix vill gå i sin vanliga skog.
Vi blir ute i en och en halv timme men sen räcker det. Hem och in i värmen för att äga pizzabullar!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer