Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu drar vi mot Koh Tao!

Förlåt för att jag säger det här när ni där hemma precis kämpat er genom en mörk och tråkig novembermånad, men vi är trötta på det här stället nu.
Vi är alltså inte trötta på att semestra i Thailand men en vecka på just det här hotellet, eller snarare vart det är beläget, är vi trötta på.
Hotellet är fint och bra men vi är mitt i ingenstans och det är okej för ett par dagar men nu räcker det.
På dagarna badar vi tills vi får russinhud och så badar vi lite till, det som saknas där är det kristallklara vattnet som hör Thailand till.

Det är på kvällarna det blir tråkigt, när vi måste gå till hotellrestaurangen och äta dyrt för små portioner.

Det positiva är att vi checkar ut på måndag och drar vidare till Koh Tao. Kenny har så höga förhoppningar på den ön att det nästan är läskigt. Jag hoppas att den kommer att motsvara våra förväntningar.

Vid vissa stunder på dagen så ser allt extra fint ut, som i morse, då såg det ut så här. Vackert!

Kenny var lite småseg efter att han varit uppe på toa ett par gånger i natt men kom igång bra efter frukosten igen.
Vi tog dock en slödag vid stranden och poolen vilket var väldigt skönt.

Felix är ett riktigt badmonster. Han vill gärna leka medan han badar, som till exempel slänga i massa stenar i poolen som sedan papput får dyka efter.

Även idag så var det molnigt men både jag och Kenny var lagom röda ändå till kvällen.

Som ni märker så är det ganska stora problem med att ta sig in på bloggen nu för tiden och det passar inte alls tidsmässigt, så här på semestern.
Men om sidan nu tänker krångla tills jag får ett nervsammanbrott så har jag förberett min gamla blogg för en eventuell återupplivning.

Igår efter frukost så somnade Felix ganska omgående vilket gjorde att jag fick fri tid i solstolen med min bok och Kenny åkte iväg på egen hand på upptäcksfärd.
I Mae Phim så hade vi ju sol varje dag men här på ön så har det varit lite disigt till och från vilket gör att man inte svettas ihjäl och gör också att man kan ligga och läsa utan solglasögon OCH bli brun samtidigt (jaja, röd till att börja med då). Nu har jag varit med om tillräckligt många disiga dagar utomlands så jag vet att smörja in mig ändå för oj vad solen tar även fast den inte syns.

Kenny kom tre minuter efter att Felix hade vaknat och då drog vi iväg med moppen för att äta och för att titta på ön.
Jag var säker på att vi passerat en hyfsat stor by på väg till hotellet i taxin häromdagen men vi åkte på moppen så långt vi orkade utan att hitta något intressant och stannade till slut vid en strand för att vila rumporna.

Jag har varit på Koh Samui en gång tidigare för kanske 15 år sedan och jag tror att vi klev av moppen där, precis på det enda stället som jag har något minne ifrån.
När jag var där sist så var vi på något slags zoo med massor av stackars djur som absolut inte borde behöva tillbringa sina dagar instängda på ett sånt hemskt ställe. Rundturen där avslutades med en nerdrogad tiger som man kunde ta en bild med.
Efter den trippen så bestämde jag mig för att aldrig mer gå på zoo i Thailand.
Igår hamnade vi alltså på stranden bredvid det här zoot.

Stranden var i alla fall perfekt för en liten Felix. Den var väldigt långgrund och Felix tyckte det var fantastiskt roligt att kunna gå runt och bada själv.
När jag stod på stranden och tog kort så kom en thailändare förbi med sin vattenbuffel som också fick bada.

Om ni förresten undrat varför Felix haft en blå bula på alla bilder så är det från avresedagen hemma i Stockholm. Han bestämde sig på morgonen för att klättra upp på ena resväskan för att nå till någonting på köksbänken men sen blev han baktung och lyckades till slut landa på pannan.
Ifall ni undrade alltså. Snart borde den dock vara ett minne blott (även fast han försökte fylla på den genom att springa in i en bordskant på hotellrummet).

Åh vilken underbart skön natt det blev, alla tre sov som stockar!
Efter att vi hivat i oss frukost så rymde vi från stadskaoset i en taxi.

Vi åkte så långt söderut vi kunde och checkade in på ett hotell vi hittat på hotels.com som såg fint ut.

Rummet var fint och låg precis vid poolen och för en vecka så blev det cirka 500kr per natt.

Två minuter efter att vi checkat in i rummet så låg vi i poolen, överlyckliga över att få lite svalka.

När vi skulle äta lunch började vi dock inte var pengarna skulle gå kommande vecka. Maten på den enda restaurangen var inte alls billig! Ja, jämfört med Thailandpriser alltså.
Det blir till att åka iväg och äta.

När Felix (och Kenny) till slut somnade efter maten så fick jag egen tid i solstolen utanför rummet! Vårt rum är det första vid poolen på höger sida efter den gula skylten.
På min lilla underbara rast så tog jag fram en bok, en sån som jag hann läsa förr i tiden.
Nu hann jag bara ett par sidor innan jag också blev trött men jag hann i alla fall njuta av upplevelsen.

Den enda nackdelen med hotellet är att havet var lite tråkigt, det var inte så klart vatten och så fräscht så i värsta fall så blir det bara poolhäng en vecka framöver, vi får kämpa men vi ska nog klara det.

Till kvällen så åkte vi in till byn och åt billig och kanongod mat.

Idag var det alltså flyttdag! Felix vaknade någon gång i natt och skrek och skrek i tjugo minuter eller så tills han somnade på mitt bröst, hårt kramandes mig.
Så i morse var vi lite sega men kom upp i ganska bra tid ändå

Vid frukosten spenderade jag åtminstone sju minuter med att försöka få personalen att hämta en tekopp till mig. Jag försökte visa med en kaffekopp att jag ville ha en större kopp (som jag fått vid frukosten tidigare mornar) samtidigt som jag brölade teeeeeecup. Först fick jag två tefat och när jag då började om med min beskrivning så nickade tjejen till slut i samförstånd och gick ut i köket och kom tillbaka med en kanna mjölk.

Medan jag packade ihop så skickade jag ut Kenny och Felix till poolen.är och dom lekte och lekte.
När jag sedan kom ut till poolen en halvtimme senare så var Felix fortfarande lika nöjd och glad med att bada.

Klockan tolv så checkade vi ut och beställde samtidigt en taxi som skulle ta oss till flygplatsen i Pattaya. Den skulle komma om tjugo minuter och dök upp efter en timme, det är tur att man inte har bråttom.

Vi kom i alla fall till den lilla flygplatsen i god tid för att äta, pinka, köpa biljetter, krångla framme vid check in-disken och för att Felix skulle hinna bli uttråkad.
Precis som i Bangkok så blev vi särbehandlade här och fick stiga på transferbuss och flyg först av alla eftersom vi har ”babyyyy”.

När vi närmade oss Koh Samui så byggdes molnen upp utanför och blixten for över himlen hit och dit. Väl nere på landningsbanan så var det som att någon stod och spolade av planet på taket, för det rann ned för fönsterrutorna.

I och med att vi kom så sent så var det ingen större mening med att lägga tid på att leta bra hotell eftersom det var kolmörkt så vi tog första bästa, Chaweng Cove resort, när vi passerat partyområdet och kommit in i det lugnare distriktet men herrejösses vilket stök!!
Nu har vi haft det hur lugnt som helst i snart en vecka i Mae Phim och så kommer man till det här oväsendet med inkastare och tutande taxibilar och tuktukchaufförer!
Jag sa till Kenny att det skulle ta mig max tre dagar i den här smeten innan mitt huvud kommer spinna runt på halsen.
Imorgon kommer vi alltså att dra oss lååångt söderut på ön mot lugnet.

Men för att ta upp något positivt med stökstaden här är att det finns många shoppingmöjligheter, om man orkar. Dessutom så åt Kenny den godaste middagen hittills ikväll då han beställde en fisk- och skaldjurstallrik.

Själv satt jag och Felix och gnagde på revbensspjäll och var nöjda med det!