Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Sista hotellfrukosten i morse alltså! Vilket mörker, nu ska vi laga vår egen frukost framöver!
Tiden springer som vanligt iväg och fem i tolv så ringde dom från receptionen för att dubbelkolla att vi verkligen var på väg för att checka ut, vilket vi förstås var.
Men då hade vi faktiskt hunnit med och ta några söta julbilder på Felix på balkongen.

Anledningen till att vi checkar ut en dag för tidigt är för att underlätta för oss imorgon bitti. Planet hem, ja för nu ska vi hem, går sex på morgonen och det tog en timme dit vilket är rätt mycket tre på morgonen, därför flyttar vi till ett hotell nära flygplatsen. Hotell nummer tio alltså!

Min tanke var att vi skulle åka dit i hyfsad tid och hänga vid poolen (sa jag förresten att jag blev ganska röd efter poolhänget i förrgår?!). Kenny hade dock en önskan om att ta en tripp på floden, vilket lät himla bra så lämnade väskorna kvar på hotellet och traskade till floden.

Väl där så hyrde vi en longtailbåt med kapten för två timmar, vilket kostade 650kr.
Felix somnade ganska omgående medan vi guppade fram och tittade på staden sett från vattnet.

Det är synd att det är så otroligt skräpigt överallt och att floden är brun, annars hade det varit betydligt finare, men det var väldigt intressant att se.

Plötsligt så ropade Kenny till och pekade mot land och där satt en riktigt stor varan!
Vår kapten var inte så inriktad på att bry sig om vad vi tyckte var spännande så även när nästa varan dök upp blåste han bara vidare. Den här varanen var läskigt stor, upp mot tre meter, och fet dessutom, det såg ut som att den precis ätit upp ett barn.

Efter ett tag skrek Kenny till att jag skulle kolla in krokodilen som simmade i vattnet.
Vi blev tvungna att googla krokodiler i Bangkok efteråt. Svaret var inte helt tydligt men det fanns artiklar om att det vid en översvämning 2011 var massor av krokodiler som rymde och släpptes ut. Det ligger tydligen cirka 700 krokodilfarmer i Bangkok varav bara en av dom, läste jag, hade 60.000 krokodiler, så det låter inte orimligt att några skulle kommit på vift.

Lagom till att vi kom till en brygga där dom sålde bröd till fiskarna så vaknade Felix. Han tyckte det var kul med alla fiskar men lite läskigt när dom stänkte vatten.

När vi var tillbaka på land så tyckte Kenny att vi skulle göra en sista ”ansträngning” för att göra Felix glad genom att åka tuktuk.

Så vi hittade en chaufför som vi sa till att han skulle köra runt oss en timme.
Tydligen så har dom något system som gör att om chauffören tar med sina kunder till en skräddare, juvelerare, souvenirshop osv så får dom en kupong som till slut blir 10 liter bensin.
Vi råkade ut för det första dagen då vi blev tvungna att titta i en klädbutik, men taxiresan kostade då istället bara 20 baht, dvs runt 5 kr.

Idag sa vi till att vi ville inte stanna någonstans, men han gav sig inte utan tjatade hål i huvudet på oss så vi stannade ändå hos en juvelerare.
Den enda behållningen där var att vi fick se ett halsband för 2.5 miljoner kronor.

Klockan var runt fyra när vi var tillbaka till hotellet för att hämta väskorna.
Till det nya hotellet tog vi dock en riktig taxi.

Det blev en julmiddag på hamburgare och Tom Yum-soppa på rummet. Planen var ju att vi skulle somna tidigt, men det blir sällan som planerat.

Nu börjar Kenny också få lite ångest inför att åka hem. För tillfället så ligger han och surfar nästa semesterresemål.

Nästa gång vi hörs så är det från ett kallt Sverige.