Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det finns så många olika saker som gör oss stolta och glada.
Jag blir stolt om jag har gjort någon glad eller om jag presterat något riktigt bra.
Vissa blir däremot glada över att omnämnas på förstasidan i lokaltidningen Mitti för galenskaper, medans andra som har mer vett kvar undrar hur det egentligen står till där uppe!

Att gå på IKEA brukar normalt sett innebära att man kommer hem med alldeles för mycket prylar som man inte alls tänkt köpa innan man kom dit men som av någon anledning bara råkade hamna i den överdimensionerade påsen.
Min plan var att vi i lördagskväll skulle komma ut från IKEA med minst en överfull vagn med garderobsinredning, en stor tv-bänk och ett par badrumsmöbler, därför var jag lite missnöjd med att vi inte hann åka förbi mamma och hämta släpet.

Min IKEA-tur gick dock helt åt skogen! Det fanns inte en tv-bänk som passar mina övriga möbler, garderobsinredning fanns inte till de mått jag behöver och när vi kom ner till badrumsavdelningen så var humöret kvar uppe vid tv-bänkarna och saken blev inte bättre när personalen körde nedräkning till stängning i högtalarna. Inte ens korven på väg ut smakade gott. Sällan har jag varit så nedstämd över att inte ha fått göra av med några pengar!

Idag blev det i alla fall en mycket bättre dag då vi rensade ut lite skräp från huset och förrådet. Inte ens kön till återvinningscentralen kunde skrämma bort oss, skräpet skulle bort!
Att Kenny sedan skruvade upp en hylla i köket som blev jättebra och satte upp soptunnan under handfatet gjorde att allt kändes ljusare direkt. För tillfället så är jag också supernöjd över att äntligen fått bort de två fåtöljerna som tagit upp så mycket yta till ingen nytta, plötsligt så har jag massor med plats.

Som belöning för vårt arbete köpte vi upp halva ICA´s skaldjurslager och åt tills vi jämrande sjönk ner i soffan.
En annan dag ska jag börja fundera på mina avsaknade möbler igen!

Idag gick jag runt på ICA med en överdrivet stor kundvagn och försökte hitta inspiration till att fylla matkassarna med något spännande, men det enda i matväg jag kom hem med var dock en limpa bröd, ett paket creme fraiche och salami. Jag tycker det är så galet tråkigt att handla mat ensam!

När jag kom ner till kassan så råkade jag faktiskt springa på en hylla med textilfärg. Under ett års tid så har jag tänkt att jag ska färga det solkiga överdraget på dynan som ligger ovanpå min lilla bänk i hallen men varje gång jag är ute och handlar så faller den tanken bort. Idag sprang färgen helt enkelt på mig! Perfekt!
Jag valde alltså ut en grå färg och la den och ett kilo obligatoriskt färgsalt i kassen tillsammans med mina andra icke-matvaror.

Efter att ha varit hos frissan och piffat till mig och dessutom blivit av med 4-5 centimeter stripiga toppar som jag kämpat för att få ut åkte jag hem för att mötas av mina platta maränger. Är det inte sjukt att en halv tesked med spilld äggula kan få marängen att bli helt förstörd?! Man borde kunna klaga någonstans! Hade jag dessutom kommit ihåg att plocka bort dom från bakplåtspappret på en gång så hade man sluppit tugga papper, men Kenny säger att jag blir bättre och bättre på maränger hela tiden.
Förutom äggulemissen så gick allt väldigt bra och jag var hur nöjd som helst med det minimala kletandet i köket ända tills jag råkade fälla upp vispen på min multimegamatberedare och råkade trycka igång den igen. Hoppsan!
Men, nu ska det inte handla om maränger utan om min färgning.

Duktig som jag är så läste jag naturligtvis bruksanvisningen ordentligt innan jag började. Så enligt instruktion så hällde jag i ett kilo salt (!) och något annat pulver längst bak i tvättrumman. Sen städade jag bort alla skitonödiga prylar som ligger på bänken och tog upp dynan för att plocka bort överdraget.
Problemet var bara att det inte fanns något överdrag, dynan och ”det som borde vara ett överdrag” satt ihop. Och av en ren händelse så fanns det ett stort kryss över tvättmaskinen på dynans tvättlapp. Varför finns det ens en tvättlapp på dynan om den inte går att tvätta?!

Med ett kilo salt i maskinen så kände jag lite att loppet redan var kört.
Så nu har jag rullat ihop dynan och stoppat in skiten i maskinen ändå. Hur illa kan det bli liksom?
Bänken är faktiskt ganska fin utan dyna också!

I natt sov jag väl inte så fantastiskt bra och det råkade just vara på den södra sidan av stan!
Jag kan sova i de flesta olika varianter av sängar om jag har ett par bra kuddar. Är kuddarna värdelösa, ja då finns det ingen räddning.

När jag går och lägger mig så puffar jag upp mina dunkuddar så att jag kan sjunka mjukt ner i dom, fast utan att träffa madrassen. Kenny har en annan procedur.
Först tar han så många kuddar han kan komma åt, gärna alla, sedan pressar han ihop dom till stora bollar som han lägger under ryggen och huvudet. (Är det konstigt att jag ser ut som att jag sovit på huvudet när jag vaknar där?!)

Nu har han troligtvis misshandlat kuddarna på det sättet ganska länge för nu har dom till slut format om sig så att innehållet är som mjuka tennisbollar. Mycket oskönt!
Men som sagt, hade kuddarna varit okej så hade jag nog ändå sovit skönt bland smulorna ovanpå täcket som just nu fungerar som ett lakan, under det andra täcket?!

Mitt andra problem i natt var dock att jag troligtvis försökte komma ifrån hans brännande kropp en stund och därför närmade mig mitten av sängen, där gränsen till hans kontor går.
På hans kontorshalva i sängen så står skrivaren, datorn, högar med papper och en envis godispåse som promt ville ligga på min arm.
När jag levde ensam så hade jag alltid fjärrkontrollen och eventuellt en bok i sängen när jag somnade men tävlingen om vem som har flest saker i sängen, ja den vinner inte jag i alla fall!

Efter att jag legat och dragit mig i sängen i 45 minuter i morse så sa blåsan till slut till att det var dags att gå upp, typ genast! Jag sprang upp och krockade rakt in med högra fotknölen i hörnet av sängramen och föll ihop på sängen igen i ett kvidande samtidigt som jag försökte hålla mig för att inte kissa på mig av smärta.
Jag kan någonstans tycka att jag borde ha vant mig vid den där förbaskade sängramen efter att den stått på samma ställe i mer än ett år, men trots det så går jag ofta emot den. Vadderade kanter kanske är något att fundera på och när man ändå håller på så kanske man ska vaddera väggar och tak samtidigt.

Innan jag haltandes lämnade hemmet så hann jag se att ovädret Katia hade gått hårt åt på min altan. Mina plastblommor låg utspridda lite här och var och aluminiumpinnarna i mitt fina partytält hade böjts, som om en jätte varit där och vridit till dom! Det var ju inte så bra, och jag hoppas verkligen att de går att böja tillbaka!

Efter en hel eftermiddag med presentationer för kursdeltagare så var halsen svårt skadad och ännu mer rosslig än vad förkylningen gjort den tidigare och jag var galet nöjd över att få åka hem. Förvånande nog så smärtar höger fotknöl fortfarande, jag måste ha fått till en riktigt bra smäll imorse.

För alla er som oroat er för min blåa tå….den är fortfarande blå men i mer komprimerad form nu!

Vem hade trott att Kenny skulle gå med mig på ett dop i kyrkan för ett par månader sedan?! Med tre minuter tillgodo så sladdade vi in på parkeringen vid kyrkan och traskade in efter att prästen sagt till Kenny att avsluta sitt mobilsamtal.

Det var mycket Gud och Jesus, jag fick nästan intryck av att Therese och Anders hade adopterat Jesus son ett tag och när föräldrar och faddrar skulle hålla upp händerna intill det lilla barnet så kom tanken på ett väckelsemöte upp i huvudet.
Både jag och Kenny gjorde ett gott försök att sjunga med i psalmerna men när prästen la ribban genom att sjunga i falsett så hade vi inget val än att ge upp. Målbrottet har vi passerat för länge sedan.

När vi fått både smörgåstårta och prinsesstårta och tittat på alla fina presenter som lilla Victor ska roa sig med framöver så var det dags att hasta vidare till nästa tillställning.

Eftersom Betsy och Jocke uppenbarligen flytt landet och vänner för att gifta sig i hemlighet i somras så kände vi att vi hade gått miste om åtminstone en fest och detta hade Camilla styrt upp på bästa sätt genom att bjuda dit dom på en parmiddag. Nu blev det många par förstås eftersom vi samlades ett gäng och överraskade dom istället.
Det blev hur trevligt som helst med god mat och mycket dricka, till somliga. När groggarna började bli starkare och starkare och kylan började tränga sig på så tackade jag och Kenny för oss och åkte hem.

Meningen var egentligen att vi skulle gått upp tre i natt för att åka till Säffle för ett jobb. Det sket sig dock redan där när Kenny försov sig till fem och troligtvis såg hur trött jag var och därför lämnade kvar mig i sängen. Han åkte därför hem till södra sidan för att sätta sig i lastbilen och upptäckte inte förräns han kom fram att nycklarna till lastbilen låg kvar hos mig. Så, trots tidsnöd så var det bara att ta en sväng tillbaka till mig för att hämta nycklarna.
Själv låg jag kvar i sängen och märkte ingenting av strulet, men någon ska väl göra det också!

Meningen var ju att jag skulle gå och lägga mig sådär supertidigt igår eftersom jag skulle upp svintidigt imorse, men det blir ju sällan som jag tänkt mig nu för tiden.
Så, runt tolv i natt så somnade jag äntligen och vaknade lyckligtvis när klockan skrek ljudligt i mitt öra kvart över fem.

Dagen tillbringades i Oslo på ett väldigt intressant möte och tiden bara sprang iväg från oss vilket gjorde att vi i all hast fick slänga oss in i en taxi strax före klockan tre på eftermiddagen för att ta oss till flygplatsen igen.

Efter en dag som den här så känns det som att man avverkat två dagar. Och apropå tidsfördriv så har jag nu kommit på vad katter gör på dagarna – ingenting! Jag har ju haft ett par katter i mitt liv och ofta funderat på vad dom gör när dom inte är hemma och sover och uppenbarligen så går dom bara någon annanstans och fortsätter att sova. Nu verkar det i alla fall som att jag fått en altankatt.
Min altankatt har hittat en hörna i min utesoffa där den gosar ihop sig och skitar ner min fina märkeskudde. Nio av tio gånger som jag är ute på altanen så ligger den där och sover vilket jag tycker räcker som underlag för min analys om att katter måste vara de slöaste djuren som finns.

Igår så lät altankatten mig klappa den och fem minuter senare så stack den in huvudet genom altandörren, tittade sig omkring och sa mjau, sen vände den och gick och la sig på kudden igen! Vi är homies med varandra nu, jag och altankatten!

Barndomsminne:

När jag landat hemma igår och fått gjort lite husliga sysslor så ringer Kenny och beordrar mig att åka till den södra sidan. Med tanke på att vi normalt sett vistas till 99% på den norra sidan så krävs det inga argumentationer för att jag ska lyda.

Väl på plats i söder så överraskas jag av tända ljus i kandelabrar, en 3-rätters middag med vin och en film på det!
Jag har pratat om min himla goda fisksoppa nu i evigheter utan att jag har kommit mig för att tillaga den, vilket gjort att Kenny nu ställt sig och lagat en fisk- & skaldjurgryta. Snacka om dolda talanger!
Min köttfärssås känns plötsligt inte så exotisk, fast å andra sidan så häller jag ju i jätteäckliga champinjoner för hans skull och det måste ju tillhöra kategorin romantik?!
Sen att han kunde ha hyrt en mer romantisk film än Scream 4, ja det är en annan sak, det blev ju en efterlängtad filmkväll i alla fall tillsammans med Ben & Jerry!

När jag sätter mig i bilen på morgonen och slår på vindrutetorkarna så hör jag på radio att väderprognosen säger att det ska bli uppehåll hela dagen och att vi därför slipper regn.
Hos mig har det regnat hela dagen!
Jag kan förstå att det är knepigt att förekomma vädret och förutspå framtiden men borde det inte höra till grundkunskapen för en meteorolog att kunna titta ut genom fönstret och se att det faktiskt regnar innan man gissar på uppehåll?
Om inte annat så skulle man ju kunna ta en livlina och ringa en vän: Hurru, regnar det hos dig?