Meningen var ju att jag skulle gå och lägga mig sådär supertidigt igår eftersom jag skulle upp svintidigt imorse, men det blir ju sällan som jag tänkt mig nu för tiden.
Så, runt tolv i natt så somnade jag äntligen och vaknade lyckligtvis när klockan skrek ljudligt i mitt öra kvart över fem.

Dagen tillbringades i Oslo på ett väldigt intressant möte och tiden bara sprang iväg från oss vilket gjorde att vi i all hast fick slänga oss in i en taxi strax före klockan tre på eftermiddagen för att ta oss till flygplatsen igen.

Efter en dag som den här så känns det som att man avverkat två dagar. Och apropå tidsfördriv så har jag nu kommit på vad katter gör på dagarna – ingenting! Jag har ju haft ett par katter i mitt liv och ofta funderat på vad dom gör när dom inte är hemma och sover och uppenbarligen så går dom bara någon annanstans och fortsätter att sova. Nu verkar det i alla fall som att jag fått en altankatt.
Min altankatt har hittat en hörna i min utesoffa där den gosar ihop sig och skitar ner min fina märkeskudde. Nio av tio gånger som jag är ute på altanen så ligger den där och sover vilket jag tycker räcker som underlag för min analys om att katter måste vara de slöaste djuren som finns.

Igår så lät altankatten mig klappa den och fem minuter senare så stack den in huvudet genom altandörren, tittade sig omkring och sa mjau, sen vände den och gick och la sig på kudden igen! Vi är homies med varandra nu, jag och altankatten!

Barndomsminne: