Klockan 06:36 så hör jag ljudet av nyckeln som låser ytterdörren, Kenny åker till jobbet. Det här innebär att jag egentligen borde gå upp men jag hör Tuvas djupa andetag bakom min rygg och snoozar i 9 minuter till, tredje snoozen den här morgonen. Varför är sängen så mycket skönare på morgonen?!

Någon springer utanför sovrumsdörren. Felix är vaken och han springer var han än ska, om vi inte just är ute för att springa, då går han och släpar fötterna efter sig. Nu springer han till toaletten och jag förstår att det är dags att gå upp annars kommer han länsa skafferiet på godsaker och då blir det ingen bra start på dagen.

Ljuden på morgonen skulle jag vilja vara utan. 

Jag hör mig själv upprepa ”ät upp er frukost”, ”nu ska ni borsta tänderna”, ”sluta retas” och ”sätt på er skorna” ungefär lika många gånger som det är minuter på en timme. Jag är så trött på att höra min egen röst, jag som inte ens gillar att prata på morgonen.

När barnen släpps av på fritids så blir det frid i huvudet. Nu gäller det att hitta en bra radiokanal som är värd att störa öronen med men tyvärr så duger inte många radiokanaler när de ordinarie radiopratarna har gått på semester.

Jag kommer till jobbet och öppnar fönstret för att få in lite fräsch luft. Det dånar från trafiken på E4án och vinden grabbar tag i alla papper på bordet och låter dem få en flygtur runt i rummet innan de singlar ner på golvet, eftersom någon annan i korridoren troligtvis också öppnat fönstret. Brukar det verkligen låta så här mycket från trafiken eller brukar det döljas bland alla andra ljud på kontoret när det är fullbemannat?

När fönstret är stängt igen så hör jag alla ljud inifrån kontoret. Någon som tar kaffe och när kaffemaskinen levererat de sista dropparna så låter den som en väldigt gammal telefon, det är som en telefonsignal signalerar att kaffet är klart. Ring ring.

Någon annan går på toaletten och när dörren stängs och låset går igen så hör man att det saknas en sån där isolerande gummilist längs dörrfodret, det låter så ”plankigt” eller ihåligt utan den.

När ingen tar kaffe eller går på toaletten så hör jag ett susande. Det är oklart om det kommer från ventilationen eller om det är vägbruset utanför. Det är inte omöjligt att det kommer från mina öron heller, blir det alltför tyst så dyker tinnitusljuden upp och tjuter. Det låter som det gjorde på testbilden på tv, förr i tiden. Hur gammal låter man inte när man säger förr i tiden?! Vet ens yngre människor vad en testbild är?

För att inte bli tokig på tinnitusljuden så sätter jag på skogsljud på YouTube och hör fåglarna kvittra. Det är som att jag är hemma i sovrummet igen. Jag börjar gäspa och går och tar en kaffe. Ring ring.

På vägen hem från jobbet så går det inte längre att lyssna på radio, jag sätter på sommarpratarna istället. Det är några stycken som jag gillat lite mer, men jag väntar fortfarande på den där oväntade sommarprataren som ska fånga mina känslor lite extra, eller beröra mig lite mer än de andra.

När jag svänger in hemma på parkeringen och kör in i garaget så hör jag redan hönsen. De vill tala om att de har sett mig och försöka uppmärksamma mig på att de faktiskt finns också och att de gärna vill komma ut en sväng. Så jag släpper ut hönsen och den svarta kycklingen, som inte är så mycket kyckling längre, flyger som vanligt för långt och högt och hamnar utanför staketet. 

När jag kommer in sitter Nisse nyvaket i hallen och jamar åt mig. Först är det mest ett hej men när jag närmar mig köket så är det ett betydligt längre jamande som betyder att han vill ha mat. Han kommer att fortsätta att skrika åt mig om jag inte ger honom mat direkt, jag har för länge sedan gett upp den fighten. I likhet med barnen så går han runt omkring mig när han vill ha uppmärksamhet och slutar inte förrän han får som han vill eller att jag snubblar på hans svans.

Barnen hinner inte komma innanför dörren innan de ropar; Mamma, Tuva blev …..jag avbryter på en gång och ryter att han ska vara tyst eftersom jag vet att det ska komma en harang om vad Tuva har gjort mot Felix och sen ska Tuva bli arg och skrika vad Felix minsann har gjort. Den här gången skulle han tydligen berätta att han gjort Tuva glad. Tji fick jag.

-Jag vill ha chokladmackor, jag är suuuuuperhungrig, säger Tuva innan hon ens har kommit in i köket.

-Vad har du ätit till lunch idag, frågar jag som vanligt trots att jag vet att Tuva kommer att svara ”jag kommer inte ihåg”, vilket innebär att hon inte ätit någonting och kommer att explodera för minsta lilla felaktigt ord eller ljud. Vi är lika på det sättet.

När jag till slut lyckats utfodra barn, katt och man så hinner jag inte ens plocka in disken i diskmaskinen innan något av barnen vill ha ”till exempel lite bacon” eller ”jag kan ta skivade jordgubbar med mjölk och socker”. 

Vid klockan sju så ska vi påbörja samma rutin som på morgonen, då jag ska lyckas få barnen att klä av sig, gå på toa och borsta tänderna. Det är nästan lika roligt som på morgonen. 

I en halvtimme maler min röst om Harry Potters äventyr med lite variation när jag försöker härma Dobby. Jag avbryts ungefär var tredje mening där Tuva för 14 gången undrar vem Hagrid är eller att de vill att jag ska förklara något ord. När Tuva undrar vem som är vem så blir Felix arg för att jag inte läser och när Felix undrar över ett ord så börjar Tuva stöna och brumma. 

Det kvackar något otroligt högt utanför fönstret och Kenny kommer inspringandes – ”ni måste komma och kolla”! 

Vi springer upp lagom för att se fem fina löpankor som springer runt i trädgården och har rymt från någon granne. När de sprungit förbi så ska jag försöka lägga barnen igen.

När de bråkat klart om vem jag ska börja klappa på huvudet och hur hög sovmusiken ska vara så dröjer det inte så himla länge innan de somnar, när de väl bestämt sig för att sova.

Ljudet av en sågmaskin skriker genom fönstret i takt med Nisse som står och jamar utanför sovrumsdörren eftersom Kenny har släppt in honom innan han själv gick ut och när Nisse nu har upptäckt att han inte får mer mat, så vill han gå ut igen. Eftersom takfönstret är öppet så hoppar han ut genom det och sedan in genom fönstret i vårt sovrum för att fortsätta sitt jamande där, nu lite mer högljudd. Min kropp och armar är helt kidnappade av barnen på varsin sida om mig så jag kan bara försöka hyscha åt Nisse att vara tyst.

När barnen somnat och Nisse har gett upp så stänger jag av barnsångerna och hör barnens andning (och Kennys hamrande).

Strax innan klockan är elva så börjar kroppen bli trött och jag lägger mig på mitt hörande öra, för att få det helt tyst i huvudet. I flera minuter så går det bra, men så precis när jag balanserar mellan vakenhet och sömn så börjar det bullra i kudden. 

FLYGPLANSBULLER!

Aldrig annars så flyger flygplanen över huset men nu under sommaren så släpper de planen lösa över oss med start exakt från klockan 23. Var ska det här sluta? Kan man skriva upp sig på någon lista att de ska flyga någon annanstans tro?

Kan jag hävda att någon unik Vallentunagroda blir störd i sin nattsömn? Eller räcker det med att säga att den här trötta kvinnan behöver få sova för att orka med nästa dag?