Kenny och jag tänker olika om många saker, bland annat hur man förbereder sig för en båtsemester. Han tycker att man ska ta allt på uppstuds, allt-löser-sig-andan, medan jag mår dåligt om jag inte får förbereda och lägga allt ”tillrätta” för att få rätt förutsättningar att ha det bra.Vad som dessutom ligger Kenny i fatet är att han har ett ganska taskigt minne. Så när han första gången säger att vi ”åker ut med båten ett par dagar och ser att allt fungerar” till att sedan hävda att han sagt att vi ska ge oss ut direkt i ett par veckor gör att man behöver vara beredd på det mesta och vara överförberedd.Så i helgen, när ni har suttit i era solstolar och druckit rosé (vilket jag tror att alla andra gör medan jag tar hand om barn) så har jag förberett för vår avfärd. Jag har tvättat åtta tvättar, det går att få till utan en större ansträngning, och uppenbarligen hängt upp och vikt ihop alla dessa tvättar och stoppat in kläderna där de hör hemma. Jag har packat kläder för samtliga i familjen, samlat ihop och packat ned ALLA bra-att-ha-saker och förberett med att fixa mat och handla mat till färden. Dessutom besitter jag den genen som föredrar att komma hem till ett rent hem, varje gång jag varit bortrest, och alltid annars också, så jag har städat också. Till kvällen så åkte vi ut till båten och, ja städade där också, påhejade av två riktiga skrikungar som testade hur långt man kunde gå med oss, kanske som test inför färden. I båten skulle allt det där jag packat ner, packas upp.Vid tio så var ungarna helt radiostyrda och vi gav upp, helt färdiga, redo att säga upp semestern redan innan den börjat. Våra barn somnar inte när de blir trötta, de lägger bara i en ny växel och stänger av funktioner som att kunna lyssna eller prata på en normal nivå. Men det är förstås inte deras fel, det är deras puckade föräldrar som tror att man kan gå utanför rutinerna ibland. Väl på väg hemåt så sa Kenny; det känns som att vi ligger en dag före i planeringen, och jag tänkte tyst; tacka fan för det!När vi kom hem kunde vi inte hitta dammsugarröret, som vi hade haft med till båten. För att slippa köpa en ny dammsugare så åkte Kenny tillbaka medan jag försökte få de övertrötta barnen att sova. Dammsugarröret var förstås redan hemma och jag hittade det naturligtvis när Kenny redan hunnit hela vägen till båtklubben. Vad annars?!Jag ser fram emot semestern! Hoppas jag.Ps. För att förtydliga så är det inte bara jag som kämpat i helgen. Kenny sliter som ett djur med allt utanför väggarna av våra 58 kvadrat och staplar in sent på kvällarna, helt färdig i rygg och själ. Vi skulle behöva ett par dagar då barnen känner samma behov av tystnad och lugn som vi gör. Det kan väl inte dröja för många år?!
Sista dagen på jobbet innan semester och det var inte bara jag som försökte gira bort från allt som kunde innebära något mer långvarigt eller ansvarsfullt än vad som rymdes inom tidsramen innan ”vacay”. De nedsänkta blickarna, försöken till att dela ut sina ansvar till logiska mottagare, paniken i ögonen när telefonen ringde och sen lättnaden när man äntligen kunde trycka save på ”out of office”-mailsvaret och dansade ut från lokalen. Vi var många som dansade ut idag!
Kenny hämtade barnen och jag skulle handla. Jag hade sedan länge bestämt mig för att vi ska försöka äta bra och nyttig mat på semestern och hade därför skrivit ut fem olika recept med bifogad inköpslista. Så jag åkte glad i hågen till Ica Maxi. Innan jag ens kommit till matavdelningen så visade handscannern att jag var uppe i 500kr och redan där tappade jag sugen lite.
När jag tittade på mina recept och läste ord som gari, alger, sojabönor och sesamfrön så suckade jag djupt. Att köra någon orienteringslek på Ica fanns inte med på min önskelista just då. Jag vet inte ens var jag ska börja leta och vad jag ska leta efter!
Av alla recept så bestämde jag mig för att i alla fall köpa ingredienser till att göra Pokebowl, som jag har längtat så efter att äta. Så jag passerade korven, köttbullarna, köttfärsen, kycklingen och sen, när jag svängde runt hörnan för att komma till fiskdisken så var det fullt av lådor i olika färger med texten Veggo! Så fint, en hel disk med vegetariska rätter, men var fan är laxen?
Jag tog ett varv till och utökade sökningen med ganska många meter, men inte en enda Salmalax så långt ögat nådde. Här gav jag upp.
Väl hemma så hade jag handlat för massor med pengar men kom hem med köttbullar, bröd, mjölk, flingor, godis och saft. Precis som vanligt!
Man kan tro att bloggen försvann med byggkaoset i april och just nu så har jag tänkt att det kändes okej att pausa här men så googlade jag en sak idag och plötsligt så dök min egen sida upp som resultat på sökningen. Jag tittade igenom det ”senaste” lite snabbt och kände en saknad. Någonstans så tänker jag att mina barn ska tycka att det här är intressant för dem att läsa när de blir vuxna. Det kanske inte är i linje med deras tankar men någon gång ska de väl undra vad deras föräldrar egentligen höll på med under deras uppväxt. Barnens alltså.
Jag tänkte skriva att huset har varit en stor sak senaste månaderna och det HAR det ju varit men själva huset har inte tagit så mycket av vår energi eftersom snickarna sköter allting själva. Däremot så har allt runtomkring huset tagit tid och energi, av Kenny som får göra jobbet och av mig som får sköta allt inomhus med barnen.
Vi har inte anlitat snickarna för att bygga garage så den delen ligger på oss själva och det är det som tar tid av Kenny nu. Nu har Kenny ofta tur med det mesta han gör så just för tillfället så har han mindre jobb vilket ger honom större möjlighet att faktiskt arbeta med garaget.
Som ni ser på bilderna så är huset, utvändigt, nästan klart. Det är så fint att jag vill flytta in nu! Jag längtar så sjukt mycket efter huset.
Nu börjar våra semestrar och jag tänker, just för ögonblicket, att det vore ju kul att dra igång den här gamla Bettan igen på något slags kontinuerlig sätt. Den som lever får se, men det var kul att du kikade in för att se om det fanns något nytt! 👍🏼
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer