Tiden på jobbet just nu är lite annorlunda. När det ramlar in saker på mail och telefon så är min första tanke att jag ska lösa uppgifterna så fort som möjligt. Men i och med att jag nu har en vikarie som ska ta över så är det ju meningen att hon ska lära sig, alltså så sitter jag mest och slussar vidare uppgifterna med instruktioner till henne.

Jag har redan börjat plocka undan många av mina saker på kontoret och idag tog jag ner mitt stora bildcollage på den stora tavlan (diplomen får fasiken hänga kvar), för att ge möjlighet för min vikarie att känna lite ägandeskap för arbetsplatsen.

När jag stod och höll på med det så kändes det lite ledsamt och när en kollega gick förbi och frågade om jag tänkt radera bort mig helt så blev känslan ännu tydligare. Det känns helt galet att jag inte ska jobba på så lång tid!
Någonstans så misstänker jag dock att jag kommer att vänja mig ganska snabbt…

Före:
wpid-IMAG6098.jpg

Efter:
image