Eftersom Kenny varit borta på semester alldeles för länge så fick han naturligtvis sova på soffan i helgen.
Jag sov visserligen också där, av någon anledning så är soffan mycket lättare att somna i och faktiskt väldigt underskattad som säng.

För att överhuvudtaget komma ur soffan så åkte vi på varsin motorcykel till Micke och Camilla för att byta slicksen på min hoj till gatdäck. Tidpunkten kanske inte var helt genomtänkt med tanke på att det var frost härom natten, men bättre sent än aldrig.
Vi blev dock kvar där resten av dagen i varsin stol på altanen, det var hur skönt som helst.

På vägen hem därifrån så stötte vi på en bil som försökte preja ut oss i diket vid omkörning, jag blev naturligtvis rädd men ryckte på axlarna och åkte vidare. Kenny däremot blev kvar bakom bilisten tills han stannade och undrade varför han blev förföljd. Efter 45 minuter så kom Kenny hem, efter att ha stått och försökt prata förstånd med killen. Det visade sig dock vara helt lönlöst, den sista idioten är inte född än.