Efter att ha varit hemma i tre veckor så var det dags att åka någonstans igen. I fredags så packade vi in oss och Kattis med hund i pappas stora bil och for till Ludvika.
Kenny hade packat hela bakluckan full med lysrörslampor som skulle till flygklubben vilket låg och skramlade och hade sig. Efter ett stopp och en dispyt över ljudet och lastningen någonstans innan Enköping så blev resten av resan tyst, förutom skramlet då.

När vi kom upp till Ludvika så var det riktigt kallt, en kyla som vi hittills inte känt av i vinter. Som tur var så hade mamma och Peter glömt att stänga av värmen i stugan vilket gjorde att det var varmt där i alla fall.

Meningen var att vi skulle ta det lilla flygplanet i lördags men vädret var inte med på våra noter vilket gjorde att det fick bli bilkörning till Mora istället. Kattis lämnade vi i stugan med en bok när vi åkte mot Kennys mammas korvfabrik.

Eftersom Kenny är nyfiken i en strut så ville han naturligtvis pilla på allting och titta på alla maskiner, så vi fick en grundlig rundvandring i fabriken och kan nu allt om tillverkning av korv, eller ja…principen i alla fall.
När det blev mörkt igen så åkte vi därifrån med en kasse full av olika korvar och skinka.

För att inte sitta sysslolös en hel söndag så gav sig Kenny ut med motorsågen för att rensa upp bland träden som låg och väntade på att bli ved i trädgården. Kattis och jag gjorde i ordning oss för en promenad men kom inte mer än 20 meter innan vi insåg att det var bättre att lägga energin på att bära stockar och därför anslöt oss till Kenny istället.

Vi jobbade oss svettiga i ett par timmar innan vi fick en stunds vila i stugan innan det var dags för hemfärd. När man sitter där i stugan och känner lugnet och tystnaden runt omkring sig så känns det inte helt logiskt att åka tillbaka till storstan och stressen igen.