Som en 80-90 åring sa Kenny att han kände sig som i morse.
En felriktad spark igår kväll resulterade i väldigt öm och svullen fot som han linkade fram på när vi tidigt tog oss till färjan mot Phuket.

Båten var fullpackad och vår strategiskt valda plats längst upp på båten innanför den täckta relingen i lä var som att sitta i en kokande gryta. Svetten rann konstant och solen brände ordentligt.

Vi bad taxichauffören att lämna oss i början av Kata beach och stapplade fram i jakt på hotell i myrtempo för att Kenny skulle hinna med.
Nu visade det sig att det bara fanns ett enda stort hotell längs hela långa stranden och det var så dyrt så att vi bara skulle kunnat ha råd att ta in per timme.

Vi hamnade till slut i början av Karon beach, där jag tillbringade min första vistelse i Thailand för 15 år sedan.
Havet har sällan varit så skönt att slänga sig i. Vattnet var om möjligt ännu mer kristallklart än på Phi Phi, helt underbart. Sen att folk ligger som packade sillar är en annan sak.

Det visade sig dessutom att våra nya vänner checkat in på samma hotell så när vi inte orkade med mer sol så drog killarna iväg på thaiboxningsträning (Kenny som observatör) och jag fick vila.