Vem hade trott att Kenny skulle gå med mig på ett dop i kyrkan för ett par månader sedan?! Med tre minuter tillgodo så sladdade vi in på parkeringen vid kyrkan och traskade in efter att prästen sagt till Kenny att avsluta sitt mobilsamtal.

Det var mycket Gud och Jesus, jag fick nästan intryck av att Therese och Anders hade adopterat Jesus son ett tag och när föräldrar och faddrar skulle hålla upp händerna intill det lilla barnet så kom tanken på ett väckelsemöte upp i huvudet.
Både jag och Kenny gjorde ett gott försök att sjunga med i psalmerna men när prästen la ribban genom att sjunga i falsett så hade vi inget val än att ge upp. Målbrottet har vi passerat för länge sedan.

När vi fått både smörgåstårta och prinsesstårta och tittat på alla fina presenter som lilla Victor ska roa sig med framöver så var det dags att hasta vidare till nästa tillställning.

Eftersom Betsy och Jocke uppenbarligen flytt landet och vänner för att gifta sig i hemlighet i somras så kände vi att vi hade gått miste om åtminstone en fest och detta hade Camilla styrt upp på bästa sätt genom att bjuda dit dom på en parmiddag. Nu blev det många par förstås eftersom vi samlades ett gäng och överraskade dom istället.
Det blev hur trevligt som helst med god mat och mycket dricka, till somliga. När groggarna började bli starkare och starkare och kylan började tränga sig på så tackade jag och Kenny för oss och åkte hem.

Meningen var egentligen att vi skulle gått upp tre i natt för att åka till Säffle för ett jobb. Det sket sig dock redan där när Kenny försov sig till fem och troligtvis såg hur trött jag var och därför lämnade kvar mig i sängen. Han åkte därför hem till södra sidan för att sätta sig i lastbilen och upptäckte inte förräns han kom fram att nycklarna till lastbilen låg kvar hos mig. Så, trots tidsnöd så var det bara att ta en sväng tillbaka till mig för att hämta nycklarna.
Själv låg jag kvar i sängen och märkte ingenting av strulet, men någon ska väl göra det också!