Som den amatörläkare jag är så diagnostiserar jag min tristess och rastlöshet som ett tecken på att jag mår bättre, vilket i sig bör innebära att det blir en arbetsdag imorgon om inte morgonformen kommer med några överraskningar.

Det är så galet tråkigt att vara sjuk! Trots att det finns massor av saker att ta tag i hemma, som tvätt och städning så orkar kroppen inte med det, vilket gör att det ändå ligger och väntar på mig trots att jag varit liggandes i tre dagar.

Det som gör tillvaron lite lättare i såna här sjuka stunder är när Kenny kommer hem med en matkasse och ställer sig och ordnar mat till oss och dessutom städar upp efter sig! Sen att han åkte till butiken för att köpa Ben & Jerryglass, men glömde just…glassen, ja det är en petitess.

Idag såg jag fram emot en likadan, ompysslande kväll, men den grusades dessvärre av hans hastigt påkomna arbetstripp till Älvdalen. Men nu vet jag vilket potential det finns till nästa gång jag blir sjuk.