Plötsligt så händer det! Resan till Malaga som vi pratat om så länge blir bokad och resan är ett faktum. Ryanair går dock bet på oss trots att dom är ett par hundralappar billigare, det känns inte värt det, den dagen jag känner att jag vill bli behandlad som en ko så ska jag tänka om.

Timmarna fram till resan går dock inte ihop med to-do-listan! Vi ska måla klart huset, uppleva en hippiefestival på hoppfältet (efter att vi kört upp en scen dit), hämta och lämna släp, jobba, packa och hinna med planet efter att Kenny har tagit en sväng fram och tillbaka till Älvdalen på söndag kväll! Jag ser framför mig hur jag står på Arlanda tisdag morgon och svettigt spanar efter sista-minuten-killen som (förhoppningsvis) kommer rusandes i sista sekund till avgångshallen.

Jag längtar efter värmen, trots att jag vet att jag kommer klaga över den också. Jag vill bada i havet! Åh, vad jag vill bada! Häromdagen så råkade dessutom mitt hoppcertifikat trilla ner i postlådan vilket ger mig möjlighet att hoppa fallskärm utomlands, som till exempel i Sevilla! Det här kommer att bli bra, jag känner det på mig!

När jag kom hem igår från jobbet så möttes jag av en man i kalsonger som stod och målade mitt hus. Det var samma man, fast mer påklädd, som även stod och målade huset i strålkastarens sken klockan tio på kvällen. Vad otroligt skönt det är att inte alltid behöva vara ensam om att fixa allt!