Valet låg mellan att åka till ön för att sola, bada, åka wakeboard, äta gott, dricka kalla drycker eller att stanna hemma och fixa saker med huset som man inte hinner att ordna med när man ständigt är på resande fot.
Det blev det senare alternativet.

Så här i efterhand så kanske jag hade valt det första alternativet och blundat för vilka problem det skulle innebära när färgen trillar ner av sig själv, men så blev det inte.

Medans jag klippte ner buskar och rensade lite på olika håll så skrapade Kenny huset, ett idiotjobb. Bara ljudet av skrapningen fick vartenda hårstrå på kroppen att ställa sig rakt upp, usch! När huset sedan såg 25 år äldre ut, med färgflagor liggandes längs hela husfasaden så var det dags för fasadtvätt.

Nu är i alla fall allt ogräs och alla buskar på baksidan borttaget från det som en gång har varit en stenrabatt och ett träd försvann dessutom på köpet. Man får väl ana sig till att det retat grannen eftersom han kom förbi och berömde oss för att vi äntligen tog bort skräpet. ”Skräpet” eldades senare på kvällen upp i min stora grill och spred en obehaglig doft rakt in i hans sovrum som stod med fönstrena öppna. Vad gör man inte för grannsämjan?!

Min optimistiska syn på att få måla huset samma helg som skrapandet och tvätten gjordes grusades redan när vi åkte och köpte färg då färghandlaren påpekade att huset måste få torka i några dagar. Med tanke på dagens regn så sköts det tydligen upp ännu ett par dagar, vilket inte alls är bra eftersom det definitivt inte passar i min tidsplan.