Jag vågar påstå att vi alla har något slags förhållande till jeans. Antingen har man jeans eller så har man inte jeans. Dock så inbillar jag mig att jeanslösa människor är extremt sällsynta, det skulle vara pappa förstås, men även han finns nog dokumenterad i ett utsvängda 70-tals jeans i något gammalt fotoalbum tror jag.

Mina första jeans var ett par ljusblåa som jag fick ärva av min bror. De var lapptäckssydda och jag gillade dom som bara den!
Sedan dess har min jeanshistoria fortsatt fram till dagens datum och jag har svårt att se att den skulle ta slut inom de närmsta 20 åren, men vad vet jag?!
Finns det något snyggare på en man än ett par jeans som sitter riktigt bra? Vad skulle vi ha på oss om vi inte hade jeans?!

I helgen så var det dags att rensa lite i garderoben för att få plats med mina nyinköpta kläder (dock inga jeans).
När jag kom till garderoben med jeans så fick jag som vanligt ångest när det var dags att prova alla. Hur kommer det sig att jag alltid får ångest när jag ska prova jeans? Det gäller verkligen att vara på helt rätt humör när man är på jeansjakt, annars går det inte.

Efter att jag dragit på mig vartenda par som existerar i min garderob så blev högarna uppdelade på tre, en hög för ”om jag råkar tappa ett par kilo”, ”det går om jag har en smaldag” och ”dom här går att knäppa”.
Det är lite oroväckande att jag inte fick en hög med ”oj, vad tjock jag har varit” men jag kan ju alltid försöka inbilla mig att jag redan gjort mig av med dom.

Nu är det i alla fall ordning på mina jeans och jag är nöjd!