Jag kommer till jobbet och läser ett mail från en kollega som skriver – ”det är tur att vi har dig”, och underläppen darrar lite. Jag är behövd någonstans!

Innan lunch åker jag till tanten med fåtöljen och misslyckas helt med att hålla fasaden uppe. Jag gråter som ett litet barn som fått stickade strumpor i julklapp och snor näsdukar ur den obligatoriska pappershållaren. Snoret hinner knappt torka på väg tillbaka till jobbet innan min chef frågar hur det gick och jag fäller nya tårar över min todo-lista på skrivbordet. Hon säger att det är bra att jag får ut det – jag tycker att det suger!

Under de tre timmarna som det tar att olja min altan så resonerar jag logiskt och känner mig stark. I den skållheta duschen efteråt så mjukas jag upp igen, återgår till bölkorven och konstaterar att känslor suger!