Morgonen kan inte bli bättre! Jag känner mig extremt bortskämd över besöket och uppvaktningen och han är sådär bra och fin som bara han kan vara.

Vi pratar, äter frukost och slappar tills han berättar om sin plan för dagen och jag ställer fel fråga, vilket inte landar rätt. Jag ser hur hela hans kropp töms på sitt goda humör och den där fantastiska ytan förvandlas till en hård och oåtkomlig mur. Jag drabbas av akut trötthet och försöker krypa in i mitt skal för att komma bort, försöker komma tillbaka till det som var så otroligt bra nyss, men jag kan inte nå det längre.

Ångesten över att ha avslutat de fina timmarna på det här sättet är enorm och jag känner mig redo att gå och lägga mig igen med kudden över huvudet när han irriterad glider iväg för att återvända mot Dalarna.