För att man ska få ett perspektiv på tillvaron så måste man tydligen ha både bra och dåliga stunder. Senaste veckan har i princip bara innehållit bra inslag och många fina stunder, en kontrast till den här dagen som varit en riktig skitdag.

Förutom att tandläkaren misshandlat mitt huvud (och tand) med olika borr- och slipljud samt två bedövningssprutor i sitt arbete med att laga en gammal fyllning som släppt så har jag känt mig allmänt nertrampad och ledsen. Skitsaker eller inte, men trampar man på redan ömma tår så gör det ont, så är det bara.

Trots mitt uppförstorade elände så känner jag att jag har en tröstande hand i min tillfälliga tornado och det är faktiskt en fantastisk känsla.