Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag vet inte om det är han eller jag, men konstiga saker händer!

Igår kväll fick jag oväntat besök av mannen jag gillar. Jag trodde att jag hade sett honom för sista gången på en evighet, men så dök han upp och bad om sängplats och skjuts till Arlanda, och det var jag inte sen att ställa upp på.

Allt var ungefär frid och fröjd tills vi kom till Arlanda trots att klockan bara var tjugo i sex på morgonen, eller inte riktigt kanske men det är en helt annan historia. Jag lämnade av packåsnan och såg avundsjukt på när han glatt stressade in mot incheckningen.

Ungefär när jag närmade mig hemmet igen för att krypa ner i eftervärmen i sängen och ta igen lite sömn så ringde resenären. SAS tänkte inte släppa på honom med biljetten vi köpt i lördags, enligt dom så var den avbokad kvällen innan, vilket definitivt inte var gjort av oss.

Min frustration var nog bara hälften av vad hans var! Efter många telefonsamtal och ett jäktande fram och tillbaka till olika diskar på Arlanda så fick han lösa problemet genom att köpa en ny biljett, det var med nöd och näppe som han till slut kom på planet och först då kom jag till ro att somna in en stund till.

När jag for genom snöstorm mellan Stockholm och Linköping fick jag mms med solbilder och rapporter om värme. Jag är inte ett dugg avundsjuk, inte det minsta…!

Efter en vecka på drift och diverse meningskiljaktigheter på det,  resulterade i en mycket trött Solan som sov bort hela förmiddagen i lördags. Nu ser jag dock inte de borttappade timmarna som något slöseri eftersom jag fick spendera dom tillsammans med en, för ovanlighetens skull, ickearbetande snygging. 

Innan solen hann gå ner så åkte vi till en upplogad sjö i närheten där Jenny och några kompisar lekte på isen med diverse bilar. Jag satt bredvid, nervöst fnissande, i ett par varv när Colin McRae körde brallorna av mig tills vi dammade in i en snövall, då fegade han lite och körde in i depån igen.

Eftersom dom råkade ha en skruttvolvo på plats med isdäck så vågade även jag köra när jag blev erbjuden ett par varv. Jag och Jenny hoppade in i skruttbilen där all onödig inredning var borttagen och jag började gasa. Det var så galet roligt! Vi sladdade runt banan med bredställ till höger och vänster och fnissade så magen värkte och sminket rann. Jag var helt skakis av resan när jag hoppade ur bilen men hur nöjd som helst!

När det började bli dags för oss att åka därifrån så fick vi höra att polisen stod och blockerade utfarten. Tydligen så får man inte köra på isen med bilar enligt någon naturskyddslag eller så. Efter att ha väntat ut dom i en halvtimme så åkte dom därifrån, precis som vi, utan några böteslappar.

Jag vet inte hur det gick till, om jag tjatat mig till det eller inte, men igår kväll så hade jag fått tillstånd att boka en show som vi skulle gå på. Så, efter isåkandet drog jag och Herr Grönöga in till stan och China teatern. Vi såg på Leva Livet, en musikal med låtar från 80-talet. Det var mysigt att komma ut och bli underhållen i ett trevligt sällskap och få höra gamla låtar sjungandes av folk som kan sjunga.

Det blev en himlans bra dag, kväll och helg helt enkelt!

Idag är det lite svårare att andas än vanligt när jag tänker på att Karlsson på taket ska ta sin vinge och flyga iväg till Spanien i elva dagar. Av någon anledning så tycker han inte att man kan hoppa ut ur flygplan på 4000 meters höjd i 20 minusgrader och åker därför iväg mot värmen för att göra det där istället.

Jag är så galet avundsjuk så att jag håller på att få en grön nyans som sprider sig över hela kroppen. Min kropp och mitt psyke skriker efter värme och jag skulle mer än jättegärna vilja följa med till den sol och värme han åker till. Jag gör allt för att intala mig att min tid kommer, men just nu är det svårt att gå på det!

Min frustration kommer, om jag känner mig själv rätt, gå hårt åt på mina naglar och händer. Inget löser huvudbry så bra som städning och bakning och med tanke på att jag redan idag, innan han har åkt, har hunnit att olja in mina bänkskivor så finns det en risk att mitt lilla hus kommer vara helpolerat från topp till tå om 11 dagar.

För att kompensera mig för hans resa så tänker jag också dra söderut imorgon, ända ner till…Linköping!

Jag hamnade i London i måndags! Där var det vår!! Hydepark stod i full grönska med lila krokusar som stack upp i stora stim på gräsmattorna. De åtta plusgraderna och solen gjorde sitt allra bästa för att ge lite värme vilket gjorde att jag såg flera människor som traskade runt i både t-shirt och shorts, inget jag skulle ha rekommenderat dock!

Jag och en norsk kollega fick ett par timmars fri tid och hamnade på en dubbeldäckare där vi satte oss övervåningen och lät vinden dra i oss när vi cirkulerade genom London city. Det var meningen att vi skulle dra och shoppa men vi blev lite överväldigade av staden och tittade mer på folk och byggnader än i butiker.

Istället för en sen och blöt kväll som jag var övertygad om att det skulle bli så blev jag positivt överraskad när kollegorna började gäspa runt klockan elva. Jag gick inte ens hem först!!

Tidsskillnaden är himla bra ibland, som till exempel när man vill sova lite längre och man har ställt tillbaka klockan. Alla borde ha en timme att spela med när man känner sig sliten!

Idag fick jag nöja mig med att se London inifrån ett konferensrum vid Themsen. Helt otippat så regnade det utanför fönstret vilket gjorde att det inte kändes så dumt att sitta i en fet skinnfåtölj och bli proppad med information, intensivt och effektivt!

När klockan närmade sig tre och vi skulle ha åkt mot flyget vid två så blev det lite fart. Vi slängde oss in i en typisk taxibil och åkte mot tåget.

I vanliga fall så är jag alltid reseledare. I fall som det här när jag inte har mest information om vad som ska hända så ger jag gladeligen över makten till någon annan. Detta gjorde i sin tur att vi klev av på fel terminal och på Heathrow så knallar man bara inte över till nästa. Vi fick helt enkelt baxa oss ner till snabbtåget igen och åka till rätt terminal, checka in och stå och köa till säkerhetskontrollen där jag inte fick behålla många plagg på för att passera. Helt galet!

Vår megashoppingtur förvanlades till en snabb koll i dutyfree-butiken där jag kastade ner en kräm och läppglans innan vi hann kasta i oss en förrätt innan planet gick. Hektiskt som fasiken men troligtvis väldigt ekonomiskt med tanke på hur mycket pengar jag kunde ha spenderat om jag haft tid.

London kanske kan få en till chans, jag gillade en del av det jag såg.

För att slippa faktureringsavgiften till Bredbandsbolaget varje månad så har jag skaffat autogiro, vilket i sig suger eftersom jag inte får bestämma själv när pengarna dras. Men om det nu kostar pengar att skicka en faktura, varför skickar dom då ett brev varje månad som talar om att pengarna dragits via autogiro?

Idag känner jag mig inte det minsta stark!

När jag öppnade ytterdörren i morse och plumsade ner till knäna i snön så skakade jag på huvudet och tänkte ”det här kan inte vara på riktigt”. Hur kan det ha kommit närmre en halvmeter snö på en jäkla natt?

Redan innan jag skådat min bil så såg jag tre bilar som satt fast på parkeringen och när min blick mötte ett stort insnöat berg som jag gissade var min bil så kände jag att jag borde vända hem, starta upp datorn och jobba hemifrån.

Det var enbart på grund av min envishet som jag grävde mig fram till bakre delen av bilen, kämpade upp bakluckan och fick ut spaden och gav mig på att börja gräva fram bilen. Hade inte traktorn hållt på att skotta bort snön på parkeringen så hade jag gett upp, då hade jag aldrig kommit därifrån med min lilla bananskalsbil. Nu var det med nöd och näppe som jag klarade den lilla sluttningen ut till stora vägen.

Väl på jobbet var det dags att röja mail! Ett par dagars frånvaro från jobbet skapar drivor av mail vilket ger mig känslan av att inte räcka till där heller. Jag borde skaffa en katt!

Tror ni att min icke-skottande granne förstår hur jag känner mig idag? Kommer mitt budskap nå fram eller måste jag skotta snö ända upp till dörrhandtaget för att det ska bli tydligt?