Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag gillar brunt och just därför gillar jag min nya färg i vardagsrummet. Den är mörk och behaglig, men jag är fortfarande i oharmoni rent möbelaktigt sett. Jag får inget flyt med min bokhylla och byrån som jag använder som tv-hylla. Det ser ut som att byrån måste ryka vilket betyder att jag måste hitta nya förvaringsutrymmen till det som ligger i byråns åtta stora lådor.

Jag är dock inte den enda med bo-problem. Ett par timmar idag la jag och Kattis ner på att packa halva hennes bohag i flyttlådor som ska till hennes nya tillfälliga lägenhet tills hon hittat något objekt som hon vill köpa. (Om någon råkar ha en lägenhet över i Sundbyberg så kan ni meddela mig.)

När jag kom hem efter att ha ätit varma scones på Waynes så tyckte jag att det var dags att göra något åt mig, och det gjorde jag. Nu är halva mitt huvud tokrött! Lustigt!

Det finns en tröttmössa som brukar påstå att jag har damp, jag tror visserligen att det säger mer om honom än om mig men visst, dagar som denna då jag inte har några planer och mitt humör sviktar, ja då behöver jag något att göra. Idag blev det en tur till Bauhaus på morgonen där jag kom ut med målarfärg och penslar.

Innan jag for hemåt så åkte jag förbi Bromma Blocks och traskade igenom alla tre våningar. Det var väldans vad mycket fina, trendiga människor som rörde sig där och familjer, såna där normala människor som gör utflykter till exempelvis Bromma Blocks och fikar gott, låter ungarna leka av sig och bara slappnar av. Jag undrar hur det är att ha ett vanligt Svenssonliv, det låter rätt så behagligt ibland.

Väl hemma så beväpnade jag mig med maskeringstejpen och satte igång arbetet. Vid femsnåret hade jag lyckats kleta på första omgången av min nya bajsbruna färg och kände mig ganska nöjd.

Medans färgen torkade tog jag en tripp till stan och tittade på medans Kattis, frustande och pustande, tvingade sig att börja rensa lite av sina saker inför flytt. Jag och Texas låg utsträckta i sängen och slötittade växelvis på Melodifestivalen och Kattis, lagom hårt arbete.

Tillbaka hemma hos mig väntade dock mitt egna arbete. Färgen hade torkat och det var bara att ställa sig och slabba på ännu mer färg. När jag målar så ser det ut ungefär som när jag lagar mat eller bakar, det är stök och oreda överallt men slutresultatet brukar bli bra. Imorgon när solen kommer upp ska jag noga inspektera väggen och se om jag gjort ett bra jobb, tills dess ska jag sova gott!

Man skulle kunna missta mig för vilken Thailändska som helst. Har jag för mycket tid?

Det känns som ren tur att jag vaknade i tid i morse! Första gången klockan ringde så var jag vid medvetande men nästa gång så var jag någon helt annanstans, troligtvis i ett helt annat land.

Med 20 minuter tillgodo rusade jag upp och hann se att det var -24 grader ute vilket fick mig att ta beslutet att ringa en taxi istället för att försöka pålåga igång bilen och förfrysa under tiden.

Fyra minuter innan utsatt tid sprang jag ut till taxin och drog till Arlanda för att möta kaoset och oj, vilket kaos det var! Kön till säkerhetskontrollen gick i dubbla led ända ner till ingången på terminalen och det var definitivt fler än mig som oroade sig för om de skulle hinna med sina plan eller inte. Den ena mer stressad än den andra sprang förbi kön medans alla andra stod och muttrade att dom minsann hade lika bråttom.

Jag hann i alla fall med mitt plan och kom ner till ett snöigt Kalmar där jag hann spendera någon timme innan jag skjutsades vidare till en konferensanläggning på Öland, helt oväntat.

Dagen sprang iväg snabbt som tusan och plötsligt var det dags att åka hem igen. Kalmar flygplats är nog inte den mest spännande flygplatsen att vänta på ett försenat flyg på men till slut kom även jag hem och det var skönt!

Läste ni idag i tidningen om katten Smokey som spinner så högljutt att hon kommer upp i 92 decibel! Jag kan inte ens föreställa mig det!

Vid en starkt trafikerad motorväg mäter man ljud på upp till 90 decibel. Normala katter spinner upp till 25 decibel! Ljud över 85 decibel kan vara skadliga, betyder det då att Smokeys egna ljud skadar henne själv? Skadas hennes öron av sitt eget spinnande?

Gäller det även för dom som har kraftig tinnitus? Det är inte helt ovanligt att man mätt upp tinnitus som ligger över 90 decibel. Betyder det då att öronen tar stryk av ljudet som öronen skapar? Det verkar som ett riktigt moment 22. 

Det går långsamt men säkert mot helg och åh, vad jag vill ha den just nu!

Hade jag inte fått ett himla trevligt samtal i morse så hade dagen kanske känts lite tyngre än vad den gjorde. Med minus 21 grader på termometern så stretade till och med bilen emot i morse. Växellådan kändes trög och dörrarna gnisslade när jag öppnade dom.

Det tog mig en timme och fem minuter att ta mig till jobbet, en sträcka som normalt går på en kvart! När jag hörde på radio att det var köer så funderade jag ett ögonblick på att ta bakvägen, sen så tänkte jag ”äh, hur tjockt kan det vara”. Det kunde tydligen vara jättetjockt med bilar på vägen, typ hela norrort ute på E4-an samtidigt!

Väl på plats på jobbet så fungerade min dator till min stora glädje, jag hann dock bara jobba med den i en halvtimme innan brandlarmet gick och hela kontoret fick gå ut och ställa sig i kylan och vänta på att brandmännen gjorde sin undersökning i 20 minuter. Burr!

Efter jobbet åkte jag och Jenny till gymmet igen. Nu så här på tredje dagen i rad så var det rätt jättesegt att köra bodypump, musklerna hade liksom fått sitt. Men efteråt så var jag toknöjd över att jag gjort det i alla fall.

När jag kom hem så tänkte jag att jag skulle torka bort all överflödig olja från köksbänkarna så att jag kan använda dom igen. Antingen så har jag inte fattat hur olja fungerar eller så har det blivit knas, för det fanns minsann inget att torka bort, den hinnan satt fast. Så, det blev till att ösa på ännu mer olja för att få de kala fläckarna att också bli glansiga. Man lär sig var dag man lever!

För att avsluta dagen på ett effektivt sätt så passade jag på att skriva ett hotmail till den där puckade resebyrån som inte har betalat tillbaka mina pengar än. Har jag inte fått dom imorgon så kommer jag att bli varulv! God natt!

Katastrof!

Metrobloggen låter meddela med en liten notis att deras plattform för bloggarna kostar för mycket och inte fungerar som den ska, vilket jag definitivt upptäckt ett flertal gånger, och att de på grund av detta troligtvis kommer att lägga ner sidan i mitten av april. Ingen information kommer att sparas eller överföras till någon annan sida utan allt försvinner bara. Poff – borta!

Jag har bara bloggat sedan år 2007 och det är galet många bloggar som kommer att försvinna. Nu har jag ju i och för sig gjort bloggböcker för tidigare år och dessutom kört dubletter till en annan blogg ända till maj 2010, men ändå!

Nu måste jag plötsligt sätta mig och göra bloggboken för 2010 och kopiera över allt material till min andra sida, massor med onödigt jobb som jag inte alls har räknat med! Det var dumt gjort av Metrobloggen!

Nu bråkar både dator och telefon med mig. Skulle jag inte veta bättre så skulle jag tro att det finns någon koppling mellan dom, men den enda koppling jag kan se är mig, och det är ju inte ett alternativ!