Det går långsamt men säkert mot helg och åh, vad jag vill ha den just nu!

Hade jag inte fått ett himla trevligt samtal i morse så hade dagen kanske känts lite tyngre än vad den gjorde. Med minus 21 grader på termometern så stretade till och med bilen emot i morse. Växellådan kändes trög och dörrarna gnisslade när jag öppnade dom.

Det tog mig en timme och fem minuter att ta mig till jobbet, en sträcka som normalt går på en kvart! När jag hörde på radio att det var köer så funderade jag ett ögonblick på att ta bakvägen, sen så tänkte jag ”äh, hur tjockt kan det vara”. Det kunde tydligen vara jättetjockt med bilar på vägen, typ hela norrort ute på E4-an samtidigt!

Väl på plats på jobbet så fungerade min dator till min stora glädje, jag hann dock bara jobba med den i en halvtimme innan brandlarmet gick och hela kontoret fick gå ut och ställa sig i kylan och vänta på att brandmännen gjorde sin undersökning i 20 minuter. Burr!

Efter jobbet åkte jag och Jenny till gymmet igen. Nu så här på tredje dagen i rad så var det rätt jättesegt att köra bodypump, musklerna hade liksom fått sitt. Men efteråt så var jag toknöjd över att jag gjort det i alla fall.

När jag kom hem så tänkte jag att jag skulle torka bort all överflödig olja från köksbänkarna så att jag kan använda dom igen. Antingen så har jag inte fattat hur olja fungerar eller så har det blivit knas, för det fanns minsann inget att torka bort, den hinnan satt fast. Så, det blev till att ösa på ännu mer olja för att få de kala fläckarna att också bli glansiga. Man lär sig var dag man lever!

För att avsluta dagen på ett effektivt sätt så passade jag på att skriva ett hotmail till den där puckade resebyrån som inte har betalat tillbaka mina pengar än. Har jag inte fått dom imorgon så kommer jag att bli varulv! God natt!