Ni som har ett bra minne kommer ihåg min upplevelse av hamam (turkiskt spa) i början av december. Det var med mycket blandade känslor som jag gick därifrån förra gången.

För ett par dagar sedan så sa syster åt mig att jag skulle dit igen och utan att försöka tänka så mycket på hur det var sist så tackade jag ja.

Idag var det dags igen! En mycket förvirrad och okunnig ung tjej tog emot oss och visade oss in i omklädningsrummet. När vi plockat av oss det mesta så gick vi in i det varma rummet, där man sitter för att porerna ska öppna sig inför skrubben. Rummet är som ett normalstort badrum som är helkaklat. Att ens försöka sig på en konversation i det här rummet är totalt omöjligt, trots att jag satt en halvmeter från syster så studsade orden runt mot kaklet och kom tillbaka i en helt annan form.

Vi orkade sitta i värmen i 20-30 minuter, efter det så var vi både matta och irriterade över väntetiden. I min värld så borde man inte behöva boka tid om man ändå inte får komma in till den tiden man bokat, men det kanske är annorlunda i Turkiet.

Den här gången fick jag en något yngre och mindre behårad turkisk man som tog hand om mig. Stackarn var dock helt slut och var tvungen att sitta och andas lite innan han började med mig. Avslappningen man ska få av spa fanns inte riktigt där idag, vi kände av deras stress under scrubbehandlingen. Men, oavsett stress eller inte så gick vi därifrån kliniskt rena och väldoftande, och bara det måste ju vara värt en hel del!