När jag efter mycket om och men till slut somnade igår kväll så blev jag måttligt nöjd när min telefon larmade mig klockan 24 för att påminna mig om att ställa ut soptunnan på gatan inför sophämtning på onsdag. Det känns som att jag gjort en liten miss när jag la in den påminnelsen.

Att jag dessutom vaknade tre timmar senare också, utan någon speciell anledning den här gången, gjorde mig inte mer nöjd. Jag hoppas på att mina nattliga bestyr just nu bara är en tillfällig svacka i mitt annars så stendöda sömnliv.

Med grus i ögonen gav jag mig iväg till första dagen på en 3-dagars konferens där jag startade lagom hårt med en 3 1/2-timmarspresentation. Jag pratar normalt inte i tre timmar i sträck så jag skulle inte bli det minsta förvånad om jag faktiskt är lite öm i halsen i morgon. Som tur var så hade jag en stopptid att hålla mig till, är jag väl i gång så är det svårt att få tyst på mig och arbetsrätt kan vara roligare än det låter, faktiskt!

I natt tänker jag sova gott! Några andra alternativ finns inte!