mms_image

Frisk luft suger – musten ur oss. Först halv tio i morse så gick det att öppna ögonen och sen tog det ytterligare en halvtimme att släpa sig upp.

Medans Mulle Meck gjorde i ordning snöfarkosterna så kom de fina kvittrande fåglarna tillbaka och satte sig i trädet. För att se om jag har några mordiska anlag i mig så ropade han till sig mig och satte hagelbössan i handen på mig. I siktet fick jag syn på två fina och färgglada pippisar och hann precis krångla så pass mycket så att de hann fly sitt öde. Sicken osis, då fick jag förinta en snökoka istället eftersom skotten ändå satt i. Om jag är mordisk eller inte får vi alltså inte veta men snö kan jag ta död på!

För lite skjutande tyckte Runar och stack åt mig nästa bössa, en studsare, modell Magnum. Flinandes med fingrarna i öronen sa han åt mig att sikta och skjuta och efter mycket tvekande så gjorde jag det! I en halvtimme efteråt så svarade jag inte på tilltal men jag hörde i alla fall pipet i mina öron, som var högt nog att höras av andra. Björken jag sköt på är numera en ventilerad och penetrerad sådan, jag hoppas att den inte dör.

Sedemera var det dags för utflykt med skotrarna. Vi tog sikte på Ullådalen och gasade iväg upp på fjället, förbi förbudsskyltarna mot skotertrafik. När jag för en gångs skull körde fast i djupsnön så tyckte mr fucking Jones att det var för lite action och slängde ner sin skoter i en sluttning på väg för att rädda mig. Summan av det hela var att vi slapp frysa i alla fall, samma procedur som dagen innan, jag slet på tummen och mr fucking Jones på kroppen.

Efter en kort fikapaus på en restaurang i en skidbacke med sjukt god varm choklad så bar det av igen. Skymningen kom lika snabbt som vi körde och normala turister hade vänt tillbaka till tryggheten här. Vi gjorde tvärtom och en mil senare var vi framme vid ett vindskydd där vi skulle grilla korv och då var det riktigt mörkt.

För att grilla så behöver man eld och för eld så behöver man ved. Ved finns i trädform alltså fällde vi helt enkelt ett träd. Trädet var dock inte helt dött utan levde fortfarande på vatten vilket gjorde det småsvårt att få eld på. I vanliga fall så skulle nu mr fucking Jones tagit fram en bensindunk men även han kommer oförberedd någon gång ibland. Han skulle dock visa att han minsann är en skogsmulle och pustade och frustade på den lilla glöden tills den inte orkade med hans andedräkt längre och förvandlades till eld. Det var rökigt och jävligt kallt men fasiken vad mysigt det var, korven var grymt god och iskristallerna i colan var uppfriskande.

Väl uppe på skotrarna igen så var det med iskalla fötter, stelfrusna fingrar och en önskan om att bensinen skulle räcka ända hem. Eftersom turen alltid är med fartgalningen så kom vi hem idag också och den värmande brasan lät inte vänta på sig för att tina upp tårna.

Efter ett kort besök av en inföding så skrek kropparna efter sängläge. Tänk ändå om man hade haft en dusch, då hade man kunnat lägga sig nyduschad. Men eftersom vi klarat oss utan dusch i två och en halv dag så gör väl inte ett dygn hit eller dit någon skillnad.