mms_image

I förrgår (onsdag) när jag gick från jobbet så hade jag en fullt utvecklad panik inför fyra lediga oplanerade dagar. När jag på torsdag morgon sitter med mitt morgonte och undrar vad jag ska ta mig till så ringer galningen och säger åt mig att packa min väska.

Klockan tre susar han in i huset med sina tre vapen, ett gevär under varje arm och ett dolt och jag tolkar det som att det är dags att dra. På grund av min bakhjulsdrivna bil med megaslitna vinterdäck så tar det dock oss nästan halvtimme att komma loss från parkeringen som är mer eller mindre platt.

De slitna däcken hindrade dock inte Ari Vattanen från att ligga i den oplogade vänsterfilen i 160km/h. Till och med polisen som vi passerade i 130 vågade sig inte ut utanför hjulspåren för att ta upp jakten men blinkade som en hälsning att vi ses i helvetet. Jag låtsades som att det snöade och andades djupt när han med hjälp av bilens spoiler snodde vägverkets jobb som de borde ha gjort för åtta timmar sedan och plogade fram sin egen fil.

Vid klockan elva lokal tid så svängde vi in i byn vid Åre och råkade stöta på en traktorbonde som röjde väg för oss in till stugan. Inuti stugan så var det lika kallt som utanför, dvs -6 grader. När vi fått igång el, tänt en brasa, skottat oss fram genom en meter snö till de andra stugorna så var klockan två och sömnen lät inte vänta på sig.