Min telefon har ringt konstant de senaste dagarna och jag har obärmhärtigt nonchalerat den. Jag har ingen lust!

Jag försökte även att ignorera grannen som kom och ringde på dörren och skällde på mig för att jag använde gästparkeringen och inte min egen p-plats. Lite tacksam över att ha någon att få ut min frustration på så skällde jag tillbaka och slängde igen dörren i ansiktet på henne. Jag ska aldrig öppna dörren igen utan att titta i ”ögat” och är det ingen jag känner, ja då tänker jag strunta i att öppna.

Sen blev jag förstås nervös efter ett tag över att jag skulle få repor i lacken eller ett par punkteringar så jag flyttade på den ändå. Men hur kommer det sig att plogbilarna alltid är där varenda gång jag råkar vara hemma, vilket i sig gör att de skottar in min redan snöfyllda bil?!

Jag fick tillbaka mina drömmar i natt. Dom har hållt sig borta ett tag och nu när dom kom tillbaka så var det i ett enda stort virrvarr, som om jag fick tillbaka alla förlorade drömmar samtidigt. När jag vaknade imorse så var jag ändå tacksam för att dagen inte kändes så skrämmande som tidigare.