Jag hade det på känn redan när jag klev upp ur sängen! Just på grund av den känslan så tände jag lyset till badrummet och öppnade dörren minimalt utan att gå in och ja…där på golvet satt den, stor, svartbrun med massa fötter, vingar och antenner – helt livsfarlig! Jag blev akut illamående och kroppstemperaturen sjönk fem grader inom en sekund. Det var med nöd och näppe som jag klarade av att gå in i badrummet igen efter att Will fucking Smith spetsat odjuret med min hårklämma. Hade det inte varit planerat med flytt så hade jag yrkat på en ny bungalow ändå, denna var förbrukad.

Klockan 10.20 beslöt vi oss för att lämna ön och åka tillbaka till Krabi och Ao Nang. Strax efter halv elva stod vi på piren och såg på hur den fullpackade färjan la ut från hamnen utan oss. När vi vände om för att skapa en reservplan så tjoade thailändarna efter oss och visslade efter skeppet som börjat åka iväg. Av någon anledning valde sen kapten att vända hela den fullpackade färjan och backa in till kajen så att vi mer eller mindre kunde kastas ombord med liv och bagage som insats, makalöst! Vi slapp all dötid i alla fall.

På fastlandet var det dags för hotelljakt igen. Charmören lämnade mig och alla väskor på stranden och gav sig in i skogen i jakt på det perfekta hotellet som vi sett från havet. En halvtimme senare kom han tillbaka jagandes av 85 apor som hakat på springmarschen. Dessvärre ville drömhotellet ha drömpriser så vi vandrade vidare och råkade hamna på ett hotell som bara hade sviten kvar, dock till ett bungalowpris, perfekt!

För att förbereda våra barfotafötter för lite fönstershopping stannade vi vid fiskfotsbadet och lät fiskarna klamra sig fast på fötterna och käka upp alla döda hudceller. När dom gnagde mellan tårna så var det galet svårt att sitta still! Nu får vi se om vi lyckas med uppdraget vi har i Ao Nang – shopping!