Kylan biter i kinder, näsa, lår och fingrar! Med bara minus sju på termometern så inser jag att kläderna jag har inte räcker till, endast kängorna håller för kylan, eller är det en vanesak? Kan man vänja sig vid att frysa? Om det gick så borde jag ha vant mig för länge sedan, men icke, jag fortsätter att frysa.

I bilen hem från middag med halva familjen så möter jag ett nytt snömoln! Hela luften fylls av små snöflingor och jag vill egentligen inte sluta köra, jag vill fortsätta köra i vinterlandet bara för att se hur vackert allt är just nu. Vitt och fint!

Tystnaden hemma ger mig tid att fundera över dagen som varit, en underlig dag med känslor utan kontroll. Jag hoppas på en tidig kväll och en natt som kan lägga allt på plats igen.