Livet har inte gått under, jag har bara valt att blockera mina jobbiga funderingar en liten stund, vilket gör att jag är nöjd och glad igen, som en guldfisk i sin lilla trivsamma glaskula.

Jag väljer att inte plågas utav ångest, skjuter den åt sidan och spenderar istället en hel söndag i soffan med Mållgan. Känner mig behagligt liten och trygg, önskar att jag inte behövde kliva upp på en längre evighet.

Måndagen kommer oavsett om jag vill det eller inte, men vilan har gett mig kraft, det är inte speciellt jobbigt att gå upp, trots att jag mer än gärna stannat kvar, precis i den ställning jag vaknat i.