Det lilla svarta hjärtat på min sida utlöser Sorgen. Ungefär som när man nätt och jämt håller sig ovanför ytan och en vän frågar hur man mår och allt bryter lös. Hjärtat gör det med mig.

Spelkorten som ligger utlagda på bordet – fortfarande samma kung och drottning som besitter tronen. Jokern har huvudrollen och hur jag än vrider och vänder på mig så har jag inte ett endaste ess i skjortärmen. Jag vrider mig ut och in till ingen nytta.

Jag är chockad och överraskad. Den var inte alls väntad, jag har blockerat den delen, med stor framgång. Jag gör det hela tiden och blir lika snopen varje gång. Letar tröst, vill röka, dricka mig full men förstår någonstans ändå att det inte kommer att göra mig lyckligare.

Jag vet ärligt talat inte vad som kan göra mig lycklig längre, jag kanske har förbrukat min del. Lycka verkar inte kunna överleva en längre tid hos mig, som en fjäril som redan när den föds har en dödsdom över sig. 

Lyckan är som en såpbubbla, den tål att ses på men ska du titta närmre på den så spricker den och du blir lämnad kvar med tvålsmak i munnen.Jag trodde att jag för en stund nått den, jag vet hur den känns, smakar, luktar och hur bra jag blir när jag är mitt i den. Jag vill egentligen inte glömma känslan, bara radera det onda.