Tanken slår mig igen när jag drar tillbaka soptunnan till sin ursprungsplats – jag har ett hus! Jag har aldrig behövt tänka på att dra fram soptunnan till sopgubbarna förut. Visserligen så har jag inte riktig stenkoll på när gubbarna kommer men jag förlitar mig på grannarna, när deras tunnor står ute, ja då drar jag ut min också. Och just den lilla proceduren påminner mig om att jag bor i ett eget litet hus.
Solan
Jag är en kvinna i mina bästa år, skulle jag vilja säga, men ärligt talat så skulle jag vilja dra bort en sisådär sju år för att det skulle stämma helt och hållet. Arbetet har alltid varit min drivkraft, sedan jag var tonåring. Jag älskar att arbeta och har hamnat på bra ställen och kommit långt genom slumpen, eller om man ska vara mindre ödmjuk, tack vare mitt engagemang på arbetet. 2010 träffade jag min groda, som visserligen inte förvandlats till en prins efter första kyssen men som tappert kämpat sig dit. Denna grodprins är också pappa till mina barn, Felix född 2013 och Tuva född 2016. Den här lilla familjen lever i en liten vinterbonad sommarstuga på 58kvm vid vattnet med sin lilla katt Nisse och ett gäng höns och har som största dröm att det där jäkla bygglovet ska gå igenom så att vi får bygga vårt drömhus.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Lämna en kommentar