Minus fem grader var det i morse och under täcket så kändes det inte mycket varmare heller. Jag får ge upp min idé om att inte ha någon värme i sovrummet. När det inte hjälper att sova invirad i en filt med duntofflor, duntäcke och en filt ovanpå så är det kanske läge att förbättra mina chanser för att sova istället för att huttra hela natten.

Redan när jag gick upp halv åtta så såg jag att det skulle bli en sån där blå-himmel-och-sol-dag men inte trodde jag väl ändå att jag skulle sitta på motorcykeln ett par timmar senare. Meningen var bara att jag skulle köra den hem till mamma för lite vinterförvaring men när jag väl satt på hojen, påpälsad till tänderna, så var det alldeles underbart! Vid Kista så tänkte jag att jag skulle ta nästa avfart istället, men i Solna fortsatte tänket på samma sätt vilket slutade med att jag åkte in till stan innan jag vände och väl i Bromma så fortsatte jag ut mot Vällingby och Spånga. Jag ville köra mer!!

Jag har inte haft något sug alls att köra de senaste veckorna så nu känns det galet snopet att ha fått upp värsta körabstinensen lagom till att hojen ska sova. Dåligt planerat av mig!

För övrigt så är jag inte helt nöjd med helgen. Trots att jag fått en hel del måsten gjorda hemma så har den inte varit helt komplett, glädjen över mitt lyckade polismöte har svalnat lite och vill ersättas av något annat, och känner jag mig rätt så är känslan den gamla vanliga rastlösheten. Dessutom känns det som om det är något som ligger och gror och väntar på att få komma upp till ytan. Jag vet inte vad det är och vill inte veta det heller!

Söndagen avslutas i alla fall i köket. För första gången (tror jag) så har jag bakat bröd och dessutom en lasagne som jag förhoppningsvis slipper slänga för att den är bränd. Jag kanske kan ändå…om jag vill!